Mats Kempe

Foto: Maria Annas

Utforska författaren

Mats Kempe, född 1966, debuterade med den kritikerrosade novellsamlingen Jag minns aldrig mina drömmar (1996). Hans litterära stil kan beskrivas som prosalyrisk med att särskilt sinne för vardagliga stämningar och känslolägen där det outtalade får stor betydelse.

Efter romandebuten Vänd dig mot de älskade (1998) och novellsamlingen Saknar dig sällan så mycket som nu (2001) kom den täta kortromanen I ett fönster nära solen (2004), där han på sitt karakteristiskt lågmälda och samtidigt intensiva sätt berättar om en familjeidyll som visar sig ha en del mörka stråk under ytan. Berättelsens huvudperson är en ung pojke på väg in i puberteten. Familjerelationer är också ett genomgående tema i Tiden angrips först, resten är oviss väntan (2008) och Nattlampan tänd och dörren på glänt (2011).

Mats Kempe har också arbetat som översättare från norska och som lärare på Wiks folkhögskola, Nordiska Folkhögskolan i Kungälv och Nordens folkhögskola, Biskops-Arnö. Han var under en period Sveriges författarförbunds internationelle sekreterare. Sedan några år är han bibliotekarie på Världsbiblioteket i Stockholm.

Mats Kempe utsågs till 2012 års Ludvig Nordström-pristagare med motiveringen:

"För att han under snart två decennier med obönhörlig konsekvens och på ständigt nya sätt har prövat novellgenrens möjligheter, ända till att i den senaste samlingen ha töjt dess gränser till det omöjliga, till ett uppmärksamt lyssnande som söker låta flickors röster höras i och genom den manlige författarens, och förälderns, text."

 

Utgivning

Om boken

Allt är mycket välbekant och ändå är ingenting som vanligt i Mats Kempes nya berättelser.

En litterär agent dyker upp på skolgården och erbjuder några tonåringar att vara med i en romanserie om vampyrer, ett mobboffer ruvar på sin hämnd när han upptäcker att lärarna förvarar små miniatyrkloner av eleverna i glasburkar i källaren på skolan, några ungdomar smittas av en mystisk sjukdom och förvandlas långsamt till fåglar.

I Den Animerade Staden, där alla sjutton texterna utspelar sig, griper fiktionen in i människornas liv och försätter dem i besvärliga situationer, men de försöker värja sig och bryta sig fria, komma undan den som håller i pennan, författaren till historierna.

Med blinkningar till fantastik och science fiction som blandas med plågsamt igenkännbara scener och miljöer skildrar Mats Kempe, som hyllats som en novellens mästare, känslan av att inte kunna kontrollera sitt liv, att någon annan skriver berättelsen om en själv.

Läs mer

Mats Kempe

Det jag redan minns

Om boken

Ängslan över att inte räcka till som förälder, att det ska vara något fel på ens barn, känslan av hjälplöshet när ingen förstår ens oro är huvudtemat när Mats Kempe återvänder till novellformen.

"Större delen av den arbetstiden pratade vi i stället om barn. Våra döttrar. Ja, vi har båda enkom döttrar. Två var. Hans sju och fyra. Mina tre och fem. Och han har ytterligare ett barn på väg. Kaffet i kopparna hade svalnat. Kollegieblocken låg lediga på laminatbordet. Och vi pratade om kärleken till dem - den vildsint starka. Oron. Skulden. Glädjen. Bristen. Och den egna lurande längtan efter bekräftelse som ofta letade sig in emellan - ställde sig i vägen."

Mats Kempes nya noveller är berättade av några återkommande personer ur olika perspektiv. De flesta är föräldrar med barn på samma förskola. Till formen är texterna ganska olika, men de präglas allesammans av en psykologisk skärpa som har få motsvarigheter i svensk prosa i dag. Och de vävs samman till en drabbande bild av hur svårt det kan kännas att vara förälder i vår tid.

Läs mer

Nattlampan tänd och dörren på glänt

Mats Kempe

Nattlampan tänd och dörren på glänt

Om boken

En familj. En plats. En återförening. Sonen Jens försöker skriva ned sin familjs historia, eller låta skapa den som en berättelse. Han återvänder i minnet och försöker smälta samman med var och en i sin ursprungliga familj.

Hur blev den till? Var det kärlek eller? Inte vid första ögonkastet kanske, men kärlek var det i alla fall. Det började med ett telefonnummer på en avriven flik från en läkerolask. Senare föddes två söner, Stefan och Jens.

Varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis. Den här familjen lever i skuggan av väntade katastrofer. Och när de till slut tycks stå inför en faktisk katastrof sluter de sig på nytt samman i familjens trygga cirkel. Jens försöker ta reda på vilka de egentligen är och hur deras liv har sett ut. Hur de hör ihop och hur den där oron har sett ut. Varför den är en del av deras gemensamma liv.

Familjen samlas, utan ingifta och barnbarn, på landstället i några dagar. De har just fått besked om att Stefan är allvarligt sjuk. Allting kretsar kring denna nya möjliga katastrof. Men kan de möta varandra på riktigt? Och hur ser de där invanda familjerelationerna ut nu?

Mats Kempes nya roman kretsar kring de nära men vardagliga relationernas skärningspunkter. Med till synes små medel söker sig berättelsen in i ett spänningsfält. Och den bärs fram av ett tilltal med en sällsynt lyskraft.

Läs mer

Tiden angrips först, resten är oviss väntan

Mats Kempe

Tiden angrips först, resten är oviss väntan

Om boken

Det är en stilla, varm sommardag, lik alla de andra dagarna som Hans tillbringat på landet hos sina farföräldrar. Men ändå är inget längre sig riktigt likt.

Hans har klivit över den skarpa gräns som går mellan barn och pubertet, terrängen är okänd och han ser sin omgivning i ett plågsamt skavande ljus. Det här är också farfars sista sommar, han har varit sjuk, och farmor och Hans vakar i smyg över honom.

Varje scen i denna kortroman är fulladdad med närgångna psykologiska iakttagelser vilket ger berättelsen en vibrerande närvarokänsla.

Läs mer

I ett fönster nära solen

Mats Kempe

I ett fönster nära solen