Siv Arb

Siv Arb (1931–2015) föddes i Göteborg och var bosatt på Södermalm i Stockholm. Hon arbetade som översättare, litteraturkritiker, bildmakare och poet. Fadern dog veckan före hennes födelse och begravdes samma dag som hon föddes. Hennes uppväxt var splittrad i olika hem; på barnhem, hos släktingar och i fosterhem. Hon började studera vid Sigtuna folkhögskola 1950. Det blev hennes inkörsport till litteraturen. 1955 tog hon studenten och blev fil.kand 1962. Arb var ansvarig utgivare av den unglitterära tidskriften Rondo 1962–64 och arbetade även som servitris, sjukvårdsbiträde och förlagsredaktör. Under många år skrev hon litteraturkritik i BLM, Aftonbladet och senare i Expressen. Tillsammans med Peter Curman och Gösta Friberg startade hon Författarcentrum 1967. Dessutom var hon en av initiativtagarna till Författarförlaget 1969. Arb var feminist, socialist och intresserad av miljöfrågor.

1959 debuterade Arb med diktsamlingen Växt mot vinden, men gav sen inte ut något förrän på 60-talet. Motiven i hennes dikter är framför allt allmänmänskliga, handlar ofta om ett inre landskap, beskriver främlingsskap och ångest. Skrivandet präglades också av hennes livshistoria; saknaden efter fadern och den tidiga separationen från modern. Arb såg dikten som ett sätt att förstå sig själv och tolka verkligheten. Flera samlingar bearbetar sjukdomserfarenheter, tydligast i Dikter i mörker och ljus (1975), som betraktas som hennes litterära genombrott. Poesin hjälpte henne att överleva och där finns också medkänsla och humor.

Sedan diktsamlingen Växelbruk (1977) infogade Arb även bilder, mest i collageform, i de flesta efterföljande böckerna. Hösten 1994 ställde hon också ut bilder på Nationalgalleriet i Gamla stan i Stockholm.

Som översättare och introduktör ägnade hon sig främst åt anglosaxisk litteratur, t ex Sylvia Plath, Ted Hughes och Doris Lessing. Arb var med och ordnade den första, numera årligt återkommande, "Poesidagen" 1973.

Källa: Alex författarlexikon

"Siv Arb hade ett djupt krav på poetisk enkelhet. Det var framsprunget ur själsliga tillstånd av isolering och kontaktlöshet, men det lyriska språket som hon gestaltade sina erfarenheter med, eller bjöd dem motstånd med, är glasklart och inte sällan humoristiskt – för att inte ensamheten skulle djupna 'utan tröst'."
Staffan Söderblom, författare, översättare och f d professor i Litterär Gestaltning vid Göteborgs universitet

Utmärkelser:
Stig Carlsson priset, Lyrikvännen, 1978
TBV priset 1981
Vinterpriset, Samfundet de nio, 1990
Sten Hagliden priset 1995