Stig Dagerman

Stig Dagermans korta men kraftfulla författarskap räknas som ett av den svenska 1900-talslitteraturens viktigaste bidrag. Under häpnadsväckande få år skrev han romaner, noveller, artiklar, reportage, dagsverser och dramatik som kommit att stå som milstolpar i svensk modernism och realism - och därtill alltid funnit nya läsare.

Bröllopsbesvär utspelar sig under ett dygn på en liten uppländsk bondgård. Den unga bonddottern Hildur ska stå brud med den många år äldre slaktaren Westlund. Så tar dramat sin början: en okänd person knackar på brudens fönster, hon får ett anonymt brev, en sjuk luffare anländer som objuden gäst. Hemligheter kommer upp till ytan och det närvarande blir fullt av allt vad det förgångna en gång laddat upp. Romanen kulminerar i skildringen av bröllopsnattens alla händelser.

Nu presenteras Bröllopsbesvär, som kom att bli Stig Dagermans sista roman, med ett förord av författarens dotter Lo Dagerman och med kommentarer av Hans Sandberg. De tidigare volymerna i serien har presenterats av andra världsberömda författare, så som Siri Hustvedt, Adonis, J.M.G. le Clézio, Per Olov Enquist, Colm Tóibín och Elfriede Jelinek.

"Dagerman skrev med vacker saklighet. Istället för känslomässiga påståenden nyttjade han väl valda fakta, som brickor, för att framkalla en känsla." Graham Greene

Nattens lekar är en omistlig sammanställning av Stig Dagermans ständigt efterfrågade kortprosatexter. Första avdelningen i denna nya utgåva är de sjutton noveller som ingick i samlingen med samma namn, vilken författaren själv sammanställde 1947.

Här ingår emellertid även de noveller som aldrig kom att publiceras i bokform under Dagermans livstid, och likaså de prosafragment som var utkast till aldrig avslutade större bokprojekt, bland annat prologen "Tusen år hos Gud" som var upptakten till den stora romanen om Carl Johan Love Almqvist i landsflykt som han arbetade på vid tiden för sin död.

Nattens lekar presenteras dessutom med ett nyskrivet förord av en av dagens stora mästare inom novellkonsten, den irländske författaren Colm Tóibín. Utgivningen sker i samarbete med Stig Dagermansällskapet.

"[Dagerman är] en mästare i frånvarons konst, en mästare i nyanserna hos det som saknas och inte kan uttalas." Colm Tóibín

Stig Dagerman debuterade tjugotvå år gammal med romanen Ormen. Året var 1945 och den möttes av en förbluffad kritikerkår. "Så våldsamt övertygande har ingen svensk författare i detta sekel debuterat", skrev Olof Lagercrantz i DN.

Med sina egna ord, som blivit klassiska, beskrev Dagerman sitt förstlingsverk så här: "Författaren utför en undersökning över hur skräcken får en samling människor i sitt våld och hur de reagerar under trycket, var och en efter sina egna förutsättningar. Den tes han vill fastslå är att det främst gäller att erkänna den primitiva urångesten; den får icke förnekas. Ett samliv med ångesten är den enda livsform som kan skänka människan åtminstone någon liten möjlighet att uppleva sig själv."

Nu utges Ormen med ett nyskrivet förord av Siri Hustvedt.

Stig Dagermans mest unika uppdrag som journalist var när Expressen föreslog att han skulle åka till Tyskland hösten 1946. Landet låg i spillror efter kriget och rapporterna därifrån var få och motstridiga.

De artiklar han skrev under sin resa samlades sedan i boken Tysk höst, som kommit att framstå som ett unikt verk i genren.
På många sätt grundmurade Stig Dagerman med Tysk höst ryktet om sig som en av Europas främsta litterära röster. Hans sätt att skriva journalistisk prosa har varit stilbildande, och hans rapport från ett krossat Tyskland har genom åren blivit en viktig studie av krigets brutala efterverkningar.
Med ett nyskrivet förord av Elfriede Jelinek.
Utgåvan är kommenterad av Dagermanspecialisten Hans Sandberg.

Något halvår före sin död lämnade Stig Dagerman manuskriptet till den berättelse som nu framlägges för offentligheten. Han karakteriserade den som En prolog vilken utspelas hos en berömd man i London. Den ryktbare mannen var Isaac Newton, och i hans hus ikläder sig Gud en människas, en segelsömmares skepnad. Berättelsen var tänkt som en upptakt till en roman om Carl Jonas Love Almqvist i landsflykt, ett projekt som livligt sysselsatte Stig Dagermans tankar under hans sista levnadstid. Han ställde emellertid planen på framtiden - ämnet var, sade han, för stort, för rikt, för viktigt, för att han skulle kunna göra det rättvisa under en kort och hektisk arbetstid.

Prologen TUSEN ÅR HOS GUD skulle få sin pendang i om att Almqvist varit i Söderhavet. Denna notis eggade hans fantasi och gav honom idén till epilogens utformning: segelsömmaren Gud, som uppträder som ett slags flygande holländare på haven, skulle nere i Stilla Oceanen möta den svenske diktaren.