Vad är en modern klassiker?
Klassikerstämpeln är lätt att använda slentrianmässigt när man talar om böcker. Och att utnämna unga romaner till moderna klassiker är lättare ändå. För att reda ut vad en modern klassiker egentligen är frågade vi en expert, Norstedts förläggarproffs Håkan Bravinger. Sedan satte vi ihop en lista över 23 moderna klassiker att läsa redan i år.
Håkan, vad är en modern klassiker?
Det finns ju inget egentligt svar på den frågan. Modern. Modernismen är ju hundra år vid det här laget. Men ändå finns det ju verk som på något sätt etsar in sig som klassiker utan att det har gått för lång tid. Brasklappen är ju förstås att en sådan ynnest också lätt kan tas ifrån ett verk. Lite deppigt att vara klassiker i tjugo år och sedan helt förbises, men den här branschen är varken rättvis eller överdrivet snäll. Norstedts backlist är full av böcker som varit klassiker men som inte längre är klassiker. Det räcker med att gå igenom listan av Nobelpristagare. Många kloka och belästa människor var helt enkelt övertygade om att dessa pristagare hade skrivit odödliga verk. Men som vi alla vet är en stor del av dessa författare glömda bara en generation senare.
Om du fick lyfta några författarnamn som du tycker platsar i skaran, vilka skulle du välja då?
En självklar ung klassiker är Orhan Pamuks Den svarta boken. Den etablerade honom som en av sin generations mest intressanta romanförfattare - och så vet vi hur det gick, några starka romaner till och sedan var han en förhållandevis ung Nobelpristagare. Ändå fanns där något i hans författarskap som hela tiden andades Nobelpris eller misslyckande. Det fanns just inget däremellan, tycktes det.
Då kan det vara intressant att se en annan författare som i mångas ögon borde få samma pris, Margaret Atwood. Hon har skrivit flera stora romaner, men jag håller en väldigt tidig, lite mindre roman som en riktig klassiker. Upp till ytan. Den kan först te sig lite väl blygsam, nästan slängig i stilen, alldaglig och fast förankrad i ett förgängligt sjuttiotal. Men så växer historien till ett fantastiskt tidsdokument samtidigt som romanen blir helt tidlös. Faktum är att jag menar att man där kan se vilken storartad författare hon redan är – den är inget förebud om kommande storverk utan ett storverk av en väldigt ung författare i periferin (jo, så stod det i flera recensioner av Atwood och Alice Munro som ju slog igenom ungefär samtidigt och som bedömdes som kanadensiska kvinnor mer är stora författare).
Här hemma kände vi nog genast när den lilla Nedstörtad ängel kom att Per Olov Enquist hade skrivit en så kallad minor classic, det vill säga en roman i det korta formatet som likt Flugornas herre eller Mörkrets hjärta ändå känns som stor litteratur. Så här kan man hålla på, även om man som sagt ska vara lite ödmjuk och hålla sig införstådd med att sedan kommer en bok som man helt missade när den presenterades, bara för att långt senare klassas som omistlig. Och vice versa. Egentligen är vi väl alla med i samma jury som Svenska Akademien sitter i – att bedöma hur angeläget ett författarskap är, i full visshet om att eftervärldens dom kan bli hård. Men när det stormade som mest i Akademien så var det när Faulkner och Beckett skulle belönas. Och så här i efterhand så var det ju alldeles utmärkta val.
Bild: Erica Jong fotograferad 1973, samma år som hon gav ut Rädd att flyga.