Vårda relationen under småbarnsåren

Hur tar man hand om sig själv efter månader med otillräcklig sömn? Hur orkar man vara en bra förälder till ett barn som trotsar? Vad är ens en ”bra” förälder?

Helga Johnsson Wennerdal och Clara Zelleroth har skrivit boken Må bra som förälder. I det här utdraget ur boken skriver de om hur man tar hand om relationen under småbarnsåren. Kanske en av de tuffaste utmaningar föräldrar ställs inför.

Vad kan vara mer speciellt än att få ett barn tillsammans? Ni älskar ju varandra – självklart ska ni ta er an alla utmaningar som kan tänkas komma i er väg som det mest sammansvetsade av team. Men om man en dag inser att allt plötsligt handlar om att hantera de där utmaningarna? Om skratten och de förtroliga samtalen har gått upp i rök och allt som finns kvar är tjafs och diskussioner? Eller om den ena längtar efter närhet och den andra bara vill vara ifred? Hur gör man för att hålla ihop och fortsätta ta hand om varandra?

NÄR TVÅ BLIR EN FAMILJ

Att få barn tillsammans med den person du älskar och lever med är att plötsligt ha något oerhört betydelsefullt som binder er samman. Ni har en liten varelse att värna om, en varelse vars välbefinnande och utveckling är ert gemensamma mål och uppgift.

Samtidigt kan de närmaste åren vara de mest utmanande ni någonsin kommer att möta i egenskap av kärlekspar. För en del par upplevs barnet som den sista lilla pusselbiten som får tillvaron att falla på plats. Livet löper vidare, bara rikare än tidigare. Kanske har ni ungefär samma förväntningar på hur vardagen ska se ut, kanske har ni ett barn som överlag är nöjt och sover gott, eller kanske är ni helt enkelt själva personer som har lätt för att uppskatta livet så som det är och som trivs med livet med små barn i centrum. Kanske blir barnet något som knyter er ännu närmare varandra och fyller er relation och tillvaro med mening och glädje – så kan det ju vara!

För andra är det emellertid inte så enkelt. Några år in i småbarnslivet är det lika möjligt att du undrar om du och din partner egentligen har något gemensamt överhuvudtaget, ja, förutom barnen då. Det ni brukade göra tillsammans har kanske till stor del ersatts av andra betydligt mer barnfokuserade aktiviteter och de stunder där ni som par är i fokus har av uppenbara skäl blivit betydligt färre. Det ställs högre krav på en fungerande kommunikation när tiden att umgås med och lyssna på varandra är begränsad. Många upplever att de inte längre pratar om mycket annat än barnen och det praktiska i vardagen, och att helger och semestrar tenderar att präglas av irritation, konflikter och oinfriade förväntningar snarare än återhämtning eller äventyr. Om du mitt under småbarnsåren får frågan om vad din partner väcker för känslor hos dig är det inte alls omöjligt att du har svårt att få fatt i mycket annat än frustration – åtminstone vissa stunder.

Småbarnsåren är, i sällskap av bland annat tonårstiden och tiden då barnen flyttar hemifrån, en period i livet då parrelationen utsätts för stora påfrestningar. Med de ofta omvälvande förändringar som sker under den här perioden är det alltså inte konstigt att även relationen sätts på prov. I en svensk studie där man undersökt hur föräldrar uppfattar relationen till sin partner och vilka faktorer de upplever bidrar till relationsproblem är just påfrestningar som följer av föräldraskapet ett område som tas upp.

NÄR DET DÄR DU EN GÅNG DROGS TILL PLÖTSLIGT ÄR EN KÄLLA TILL FRUSTRATION

I det nya livet med små barn blir det för en del till och med så att de egenskaper man från början attraherades av och uppskattade hos sin partner förvandlas till en källa till frustration. Det kan gälla olikheter eller likheter i allt från intressen, behov, vanor och värderingar. Även stora olikheter kan i en tidig förälskelsefas vara spännande, och är i alla händelser lättare att överse med då relationen inte ännu är etablerad eller ställer krav på ett gemensamt ansvar för hem och eventuella barn. När du träffade din partner kanske du drogs till den där generositeten, spontaniteten, äventyrligheten, drivet i yrkeslivet eller passionen för fritidsintresset.

När ni får barn upptäcker du att just det är en egenskap hos din partner som får dig att känna dig besviken, orolig, irriterad eller övergiven. Olikheter i hur ni ser på behov av ordning och rutiner, vad ni prioriterar i livet eller hur ni vill att er vardag ska se ut kommer helt enkelt att göra större avtryck när ni gemensamt ska ansvara för ett eller flera barn.

ALLT VI PRATAR OM ÄR BARNEN

När två vuxna tillsammans blir föräldrar ändras fokuset för vad relationen kretsar kring. Det är inget konstigt med det, så är det och så bör det få vara. Ändå kan det var svårt att förhålla sig till att ni nu och framöver ska ha en kärleksrelation till varandra och samtidigt vara föräldrar. De första åren med barn är för många så intensivt präglade av allt det praktiska kring barn och familjeliv att det kan upplevas ta över helt. Om ni båda två har börjat arbeta efter föräldraledighet har ni dessutom varsitt jobb att sköta som också behöver ges tid och energi. Ni har vidare behov av ett visst mått av egentid, av att i någon mån hålla egna intressen vid liv och av att upprätthålla övriga relationer med familj och vänner.

Det är inte konstigt att kärleksrelationen för många går ner på sparlåga när barn, hem, arbete, fritidsintressen och relationstid ska pusslas ihop. Det underlättar naturligtvis om ni då och då har tillgång till barnvakt. Det möjliggör att ni i viss utsträckning kan fortsätta med sådant ni tidigare gjort tillsammans. För alla är det emellertid inte självklart att det går att ordna, och även om det kan vara möjligt att lösa rent praktiskt kan det vara svårt att hitta tillbaka till andra samtalsämnen än barnen och det praktiska. Det är inte ovanligt att under den här tiden uppleva sig ha allt mindre gemensamt som par, och att sakna den där känslan av samhörighet, intimitet och ömsesidig uppskattning som i relationens början var så självklar.

MINSKAD INTIMITET OCH FYSISK NÄRHET

Under småbarnsåren är det också vanligt att den fysiska intimiteten och samlivet förändras. Ofta upplever en eller båda parter i relationen att sexlusten minskar, och om den ena känner mer lust än den andra är det lätt att hamna i en ond cirkel där den ena tar initiativ och blir avvisad medan den andra inte upplever sig förstådd eller värnad om. Varken känslan av att bli avvisad eller känslan när man säger nej och sätter gränser gentemot sin partner är positiva och i båda fallen leder det ofta till att man upplever ett avstånd. Också de faktiska möjligheterna att ha sex blir betydligt färre när så mycket av tiden i hemmet ägnas åt att ta hand om barn. Chansen att båda två känner lust till sex samtidigt som det rent praktiskt finns förutsättningar är helt enkelt betydligt mindre än tidigare.

Texten är ett redigerat utdrag ur boken Må bra som förälder. I boken har författarna även intervjuat småbarnsföräldrar som öppenhjärtigt delar med sig av sina erfarenheter.