SD-kvinnorna inifrån

Journalisten Sara Recabarrens bok Insidan handlar om fyra kvinnor, som gått med i Sverigedemokraterna, och deras upplevelser av verkligheten i ett mansdominerat parti som vuxit sig starkt samtidigt som världen plågats av finanskris, islamism, terrorism och flyktingkris.

För ett par år sedan gjorde Sara Recabarren ett reportage för Kalla Fakta om partikulturen i Sverigedemokraterna. Under arbetet med reportaget blev hon nyfiken på kvinnorna i partiet. Sverigedemokraterna är ett parti med relativt låg andel kvinnliga representanter – samt ett större stöd bland manliga väljare än kvinnliga sådana.

– Det finns meningsmotståndare till SD som menar att partiets politik är antifeministisk, säger Sara Recabarren. Till exempel för att de vill sänka gränsen för fri abort och för att partiet betonar medfödda skillnaden mellan män och kvinnor. Jag ville höra om kvinnornas väg in i partiet och hur det hade gått för dem i politiken.

Sara Recabarren intervjuade de fyra kvinnorna som medverkar i boken i ett halvår och i boken skildras scener ur deras liv. Hon berättar för oss:

– Det som var svårast i arbetet med boken var just att det krävdes timslånga intervjuer med kvinnorna där de skulle berätta detaljerat om saker de varit med om. Ibland var det ganska jobbiga saker som de behövde berätta om och det krävdes mycket av dem.

Journalisten Sara Recabarren är van att göra tv-reportage. Arbetet med en bok visade sig vara något helt annat.

– Om jag hade gjort en timmeslång dokumentär om kvinnorna så hade det räckt med två eller tre långa intervjuer men i arbetet med boken behövde jag göra minst 15 timslånga intervjuer med varje kvinna. En annan svårighet var den pågående nyhetsutvecklingen. Partiets EU-parlamentariker, Kristina Winberg blev ju utesluten ur partiet under arbetet med boken och då var det bara att skriva fler kapitel.

Var det svårt att få de här kvinnorna att prata med dig?

– Jag är förvånad över att det gick så lätt. Jag ville ha med två kvinnor som fortfarande var aktiva i partiet och två kvinnor som hade hoppat av. När jag först tog kontakt med dem så var det en som inte trodde jag var välkommen till partikansliet. Men när jag sökte kontakt med andra så var det inga problem att jag kom upp dit. Vid det första mötet med en av kvinnorna fanns en person från SD:s presstjänst med. Jag berättade vad jag ville med boken och han ställde en fråga. ”Kommer kvinnorna recensera varandras berättelser, frågade han?” Jag sa nej och de tyckte det lät okej.

Vem hoppas du ska läsa boken?

– Jag hoppas att alla som är nyfikna på vad som lett kvinnorna att gå med i och representera SD och hur det gått för dem i politiken ska läser boken. Jag skrev Insidan för att jag själv var nyfiken på ämnet. Tyvärr upplever jag att det finns en viss beröringsskräck när det kommer till Sverigedemokraterna och SD-kvinnor. Det blir väldigt svårt att få en inblick i partiet om beröringsskräck ska prägla bevakningen. Jag hoppas alltså att både SD-sympatisörer och SD:s meningsmotståndare ska ”våga” läsa boken. Jag är övertygad om att Insidan är en intressant bok för många oavsett vilket politiskt parti man sympatiserar med.