Knivskarp blick på kärnfamiljen 

Det är över tio år sedan Sara Villius senaste roman utkom. Men nu är hon äntligen tillbaka, och hennes blick är skarpare än någonsin. I Madonna granskas vuxenlivet, kärnfamiljen och moderskapet lika kompromisslöst som hon tidigare undersökt ungdomen. Villius har skrivit en skoningslös undersökning av vad det är att vara kvinna och moder, madonna och kropp. Och det hela börjar med en förbjuden kyss.

– Den här kyssen sätter igång något okontrollerbart och motstridigt hos kvinnan som Madonna handlar om. Den där förbjudna kyssen har hon föreställt sig och fantiserat om så länge och samtidigt önskat att den aldrig ska inträffa. Men kanske händer den just för att hon fantiserat om den så mycket.

Huvudpersonen i Sara Villius bok är moder och fru, men hon är också någon som hela tiden går emot de regler som finns för de rollerna. Är det gränserna vi har att rätta oss efter som är för snäva, eller är det något annat som driver henne att passera de gränserna? 

– Det är nog en blandning. En rastlöshet i en trygghetssökande själ. En vilja att passa in och samtidigt sticka ut. Motstridighet även här alltså. Haha, men det är viktigt för mig att skildra. Det komplexa hos oss människor.

Moderskapet i Madonna beskrivs som påfrestande, och samtidigt som ett slags andningspaus mitt i allt arbete som måste göras, alla känslor som måste bearbetas. Har du varit nervös över mottagandet av de mer otraditionella moderskapsscenerna i boken, som förlossningsscenen?

– Jag skrev den så ärligt jag kunde, jag upplevde att det saknades såna förlossningsskildringar. Det är alltid lite nervöst att vara ärlig och mena allvar. Men samtidigt finns det inga alternativ för mig. Jag har redan fått många fina ord från både män och kvinnor just om den scenen!

Foto: Irmelie Krekin

– Modersrollen är ju något helt nytt för en kvinna som blir mamma för första gången. Det är nog omöjligt att förbereda sig på den nya blick och de förväntningar utifrån som den rollen innebär. Men boken handlar också om att försöka frigöra sig från den blicken. Allt detta ville jag undersöka med min egen blick.

Kvinnan i din bok börjar också gräva i sin uppväxt, fundera på hur den har påverkat henne. Varför sätts det intresset igång hos henne så pass sent, när hon redan har en egen familj?

– Vi lever våra liv i en ganska konstig ordning som vi inte helt kan styra och först efteråt ser vi mönster och kanske en slags historia ta form. Jag tror att tittandet bakåt har med hennes ålder att göra. Vi människor mognar sent, vissa aldrig. Efter några år har vi lättare att se mönster och få syn på våra egna föräldrar och intressera oss för dem. Det kommer väl ofta i samband med att vi förstår att livet inte är evigt utan ungefär halvslut redan.

I Madonna kan man säga att du fortsätter att röra dig kring ditt stora tema, kvinnlig sexualitet och sökandet efter frihet. Men i och med den här boken lämnar du undersökningen av flicklivet och tar klivet in i vuxenlivet. Var det stor skillnad att skriva Madonna, jämfört med dina tidigare böcker?

– Jag kände nog att en dörr till barndomen och tonårstiden till viss del stängdes för mig när jag själv fick barn. Det var svårt att fortsätta gå in i det. Någon måste ju vara vuxen!