Hanna Nordenhök om instängning och befrielse

På sommarresidenset Lilltuna förvarar en framstående kvinnoläkare en flicka han en gång förlöste genom ett av de första kejsarsnitten som genomfördes i Sverige. I sin nya roman Caesaria är Hanna Nordenhök tillbaka i 1800-talets disciplinära idéer och mekanismer, bland manlig hybris och ensamma barn på samhällets botten.

Hur växte den här berättelsen fram hos dig?

– Caesaria kom till under en tid när jag har känt mig manad att återigen tänka över både min egen och vår gemensamma syn på kvinnors kroppar. Jag har tänkt mycket på manlig förbrödring och manlig hybris de senaste åren. Jag har också tänkt på instängning och befrielse – och möjligheten eller omöjligheten att ta sig vidare från en våldsam historia.

Vad är det för en historia?

– Kvinnors historia. Romanen handlar om en flicka som är född av en man, och som förvaras och fostras av honom på en enslig gård. Titeln Caesaria kommer från ett verkligt fall på 1860-talet, då en av den tidens pionjärer inom den gryende gynekologin och obstetriken, en läkare verksam i Uppsala, förlöste en fattig kvinna med kejsarsnitt, ett av de tidigaste i svensk historia. Det här var en tid av stor operationsiver, och starka begär efter mörka, obeträdda kontinenter. Kvinnan dog och barnet döptes till Caesaria och till två kvinnovarianter av läkarens egna förnamn, som hon när hon blev myndig avsade sig och återtog sin biologiska mammas namn.

Följer romanen den verkliga berättelsen?

– Jag hittade denna Caesaria i en fotnot, och drabbades av hennes öde. Men även om det finns en hel del dokumentära material i boken hämtade från journaler och den tidens medicinska sammanhang, är bokens händelseförlopp är ren fiktion. Jag känner mig ofta blind och väldigt intuitiv när jag skriver, så måste det vara för att jag ska känna att texten lever sitt eget liv – jag måste ryckas med av undersökningen snarare än veta allt om den. Flickan och doktorn på gården Lilltuna har inte funnits annat än i min fantasi.

Och vad händer på gården?

– Där lever Caesaria som doktorns förtrogna, hans elev och trofé, ända tills det dyker upp en annan man på gården och kastar om deras liv: mäster Valdemar. Han är en vacker och ljuslockig skojare, kanske en bluff, det vet man inte, han har en förförisk kraft. Till doktorn har han en symbiotisk relation. Och Caesaria iakttar deras brödraskap, från flickans undanskymda position, som en nyckel till sin egen livsgåta.