Kristina Hofsten

"Han har kommit i trotsåldern" suckar vi föräldrar när barnet plötsligt blir sturigt, avigt, trotsigt eller ilsket, ja allmänt omöjligt. Som om det fanns en enda trotsålder! I själva verket består livet av många olika perioder av trots. Och väl är det. Trots leder till mognad och utveckling. Man kan faktiskt säga att trots och utveckling går hand i hand, att båda behövs.

Det är alltså inget fel när barnet plötsligt är på tvärs. Däremot kan det vara väldigt jobbigt. Det som fungerade så bra tidigare, fungerar plötsligt inte alls. Vi känner inte igen barnet. Vi oroar oss för hur vårt jobbiga barn kommer att fungera tillsammans med andra barn och med vuxna, hur det kommer att bli bemött. Vi anklagar oss själva för att vi har varit för eftergivna eller för stränga. Vi känner oss misslyckade som föräldrar och plågas av dåligt samvete. Vi drömde ju om att bli förstående, mogna och kloka föräldrar och så står vi där och skriker, straffar, hotar och bär oss åt som en 3-åring vi med.
Vi trotsar i perioder genom hela livet, sätter oss på tvären och säger nej, jag vill inte! Fast vi säger det på olika sätt i olika åldrar. Redan under det första levnadsåret har bebisen sina "trotsperioder" och trotsåldern vid 2-3 år känner vi alla till. Nya perioder av trots och utveckling inträffar ungefär vid 4 år, 6 år, 9 år, 12 år och naturligtvis i tonåren. Också graviditeten är en tid av omställning och ifrågasättande för både kvinnan och mannen. Och vad är 30- och 40-årskriserna annat än trotsperioder? Den här boken handlar om trotsperioderna under barndomen fram till tonåren, samt under graviditeten. I boken finns mängder av citat, många från brev som skickats till Vi Föräldrars frågespalt Fråga Malin.
Trotsboken kom första gången 2001 och blev snabbt en stor framgång. Responsen från föräldrarna har varit enorm. När man är mitt inne i en "föräldra-barn-kris" är det skönt att få veta att man inte är ensam om problemen och att få handfasta råd. Och det är skönt att få skratta lite.

I en tid som hyllar evig ungdom har det blivit svårare att bli mormor och morfar. Men man behöver inte vara en bullbakande farmor för att duga.
I Barnbarnsboken möter vi både traditionella och otraditionella sätt att vara en närvarande farfar, farmor, mormor eller morfar.

Att få barnbarn förändrar både en själv och ens livssituation. Relationen till barnen går in i en ny fas. Man kliver upp ett steg i ålderstrappan, ett steg närmare döden upplever en del. Och många nya frågor väcks: Hur mycket ska man engagera sig? Får man skämma bort barnbarnet? Varför får jag inte träffa mitt barnbarn oftare, jag längtar ju hela tiden? Jag vill inte vara barnvakt, vågar jag säga det?
Boken blandar längre och kortare intervjuer med mor- och farföräldrar, föräldrar och barnbarn med längre resonerande, inkännande och informativa texter. Vi möter exempelvis familjen där tre generationer delar hus, vi läser om farfadern som inte trodde det här med barnbarn var något för honom men i dag säger att han är förälskad i dem. Men här finns också mormodern som inte får träffa sina barnbarn och farmodern som inte tyckte att det var dags för barnbarn ännu och ville satsa allt på jobbet.
Barnbarnsboken ger också exempel på saker du kan göra tillsammans med dina barnbarn, som att ta med dem på utlandssemester eller laga middag tillsammans, allt efter eget intresse.
Det är mormor, morfar, farmor och farfar som Barnbarnsboken vänder sig till - men barn och barnbarn får gärna smygläsa!

Ur innehållet:
Att få barnbarn
Ta hand om barnbarn
En vuxen relation
Vi behövs för våra barnbarn
Svärföräldrar
Skilsmässor och ombildade familjer
Ung och gammal mor- och farförälder
Bo långt ifrån varandra
Bo nära varandra
Dåliga relationer
När barnbarnen kommer på besök
Mina mormorsresor Pressröster:
"'Barnbarnsboken' med sina fina illustrationer av Moa Hoff är en bok där man kan hämta styrka, tröst och goda råd."
Nerikes Allehanda

"Lyckliga skilsmässor" talar man om ibland. Men det finns inga lyckliga skilsmässor - bara mer eller mindre anständiga. I en ny handbok från Vi Föräldrar kan vi lära oss att hantera situationen på bästa sätt och minimera skadeverkningarna för barnen. Här finns mycket att känna igen sig i och hämta kraft ifrån. Varje kapitel i boken avslutas med konkreta råd och tips. Det är ytterst få som skiljs lättvindigt, speciellt om de har barn. Bakom alla skilsmässor ligger otroligt mycket vånda, förtvivlan och desperata försök att lappa ihop och försöka igen, vanmakt och besvikelse. Det är ofta en process som varar i flera år. Man skiljs därför att man försökt allt, det har inte fungerat och nu återstår det minst dåliga. De flesta skilsmässor upplevs som en katastrof. Man satsade så mycket och så har man misslyckats. För många är skilsmässan den svåraste krisen i livet. Det är också en stor förändring rent praktiskt. Ny bostad, nya resvägar, kanske ny förskola. Tanken på barnen är allra svårast för föräldrarna vid en separation. Men i boken hävdar författarna att skilsmässor inte måste vara en katastrof. De flesta barn till skilda föräldrar klarar sig mycket bra. Det som kan skada barnen är om föräldrarna fortsätter att strida med stor bitterhet långt efter att skilsmässan blivit verklighet. Hur jobbigt det blir för barnen handlar alltså inte bara om att man skiljs utan hur man skiljs. Skilsmässoboken är en hjälp inför, under och inte minst, efter skilsmässan. I boken finns många långa och korta intervjuer med föräldrar men också med barn om och kring skilsmässor. Här finns mycket att känna igen sig i och hämta kraft ifrån. Både för dem som bestämt sig för att verkligen skiljas och för dem som kommer fram till att inte göra det. Varje kapitel i boken avslutas med konkreta råd och tips. Ur innehållet: Skilsmässotankar Under skilsmässan Efter skilsmässan Var ska barnen bo? Föräldrar som försvinner eller sviker De svåraste skilsmässorna Styvföräldrar Vad är det som gäller? Studier Separationer i siffror Fallintervjuer Att läsa