Hans Peterson, (1922–2022), debuterade 1945 med Stina och Lars på vandring. För Liselotte och garaffen fick han ett förstapris i Rabén & Sjögrens barnbokspristävlan 1962. Han belönades med Nils Holgersson-plaketten 1958, liksom det mycket meriterande tyska barnbokspriset 1958 och Astrid Lindgren-priset 1971. Dessutom har han tilldelats en mängd andra priser och stipendier.
Hans Peterson skrev över hundra böcker, till största delen för barn och ungdom, och översattes till ett tjugotal språk. 1995 blev han hedersdoktor vid Göteborgs universitet. "Ensamhet, kärlek, värme är livets väsentliga beståndsdelar, antingen du är barn eller så kallad vuxen." Så sa han själv på tal om barn och böcker. Han hade en optimistisk tro på att människan i grunden är god, och den ville han förmedla till barnen. I sina böcker ville han ge barnen en personlig trygghet som motvikt mot allt det svåra som möter dem i verkligheten. Få författare har skrivit så osentimentalt och uppmuntrande om att vara lite utanför och udda, en känsla som ofta utmärker barndomen. Hans Peterson visade barn att de duger, att det går att lösa problemen och komma över svårigheterna. Han anpassade sitt språk till barnens nivå och utan långa och svåra ord och meningar eller krångliga konstruktioner lyckades han ge spänst och poetisk laddning åt sin prosa.
