Lars-Henrik Olsen

För många är det en stor del av naturupplevelsen att kunna läsa de spår som djuren lämnat efter sig i skog och mark. Spår i form av fotavtryck, ett hål i marken eller en tappad fjäder kan ofta berätta en hel del. Kanske har en ripa blivit överraskad av en kungsörn som borrat klorna i och flugit iväg med den. Haren och lämmeln som verkar ha passerat strax därefter blev antagligen vittnen till dramat.

De flesta vilda djur är mycket skygga. Många däggdjur är dessutom bara aktiva under dygnets mörka timmar och vi ser dem därför sällan. Men vi kan se deras spårstämplar. För att vi ska kunna avgöra från vilket djur spåren kommer är storleken och formen på spårstämpeln naturligtvis av stor vikt. Hela rörelsemönstret, steglängden och avståndet mellan framfötternas och bakfötternas avtryck ger ytterligare information om vilket djur som har passerat. När man sedan börjar följa ett spår kan man ofta se andra spårtecken: rester av djurets måltid, gnagspår, grävspår, kadaver, bon, exkrementer och gömställen. Det finns mycket att titta efter.

Djurens spår är den oumbärliga handboken för bestämning av alla slags spår i naturen. Här presenteras djurspår i alla dess former: från fotspår till gnagspår, fjädrar, spillning och gömslen. När man ska bestämma ett spår är det en fördel att veta lite om djuren och därför ägnas andra halvan av boken åt beskrivningar av våra vilda djur: hur de lever, vilken miljö de föredrar, deras storlek, utseende och utbredning.