Lars Ardelius

.css-1fr1fgy{visibility:hidden;}

Foto: ©Ulla Montan

Utforska författaren

Lars Ardelius (1926-2012) debuterade 1958 och skrev ett drygt trettiotal böcker, allt från självbiografier till historiska epos, inträngande samtidsskildringar och essaysamlingar om bland annat konst. Han skrev dessutom ett antal TV- och radiopjäser.

Lars Ardelius har kallats en mästare i psykologisk realism som även lyckats förena det brett episka med inträngande psykologisk analys. Hans förmåga till skarpsynta iakttagelser, djup inlevelse och humor är utmärkande för hans författarskap. Till hans främsta verk hör en historisk svit som sträcker sig från 1700-talet till modern tid, inledd 1976 med Och kungen var kung, följd av Tid och otid, Provryttare och Kurage!

Till hans mest uppmärksammade verk hör även hans självbiografi, inledd 1986 med Barnsben (nominerad till Nordiska Rådets pris). Övriga delar är Skjuta i höjden (1988), Livtag (1991) samt Bitvargen (1997). Bland övriga verk märks två novellsamlingar om utlandssvenskar, Smorgasbordet (1974) och Resandes ensak (1995). Han har också i tre novellsamlingar med humor och värme skildrat hur det är att leva på gränsen till den definitiva ålderdomen, inledd med Lilla sockerstunden (1998) följd av Ingen ålder (2003) och En lyckad begravning (2005).

2002 kom Ett hål i naturen, en essäsamling om konst, 2003 Den helande skuggan, noveller med kända konstverk som utgångspunkt. I vitögat (2006) rymmer noveller om författare.

Lars Ardelius vistades sedan länge växelvis i Sigtuna och på Gotland, men vintertid ofta även i Nya Zeeland, ett land med vilket han hade långvariga förbindelser. Han provade en mängd olika yrken och var bl a sjöman, varvsarbetare, lantarbetare, konstamanuens, lärare och psykolog. Han var dessutom skulptör och ställde bl a ut på Waldemarsudde 2006, en utställning bestående av både träskulpturer och modeller av egenhändigt ritade och uppförda byggnader, bl a två teatrar.

Utmärkelser och pris:

Stora romanpriset 1973
ESSELTE-priset 1975
Aniara-priset 1979
Svenska Akademien, Signe Ekblad-Eldhs pris 1998
Svenska Akademiens stora stipendium ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse, 2006
Även belönad av De Nio

Utgivning

Om boken

En fjortonårig fåraherde i Rhenlandet får en uppenbarelse: En ängel befaller honom att bege sig till Jerusalem utanför vars murar "satan rullar sig i sanden". Med sina rena hjärtan ska pojken och hans följeslagare, ett tiotal andra barn, inta staden. Med på vandringen följer också några vuxna: en farbror, en köpman som är världsvan men tyvärr har en dragning till små gossar och en tokig gumma vars tio barn alla har dött.

Längs vägen lurar allehanda faror, men de lyckas nå fram till Marseille för att därifrån via sjövägen ta sig till Palestina. Båten blir dock kapad av sjörövare och några dör. När de övriga slutligen kommer fram till Heliga landet hindras de av "riktiga" korsfarare från att ta sig in i Jerusalem. Bara ett par av dem lyckas återvända hem och berätta om sina upplevelser.

I början av 1200-talet uppstod religiösa rörelser där fattiga människor fascinerades av korstågen och ville bege sig till det Heliga landet. Enligt flera krönikor var det två fåraherdar, en i Tyskland och en i Frankrike, som oberoende av varandra år 1212 samlade omkring sig stora skaror som försökte ta sig till Jerusalem. Med detta som bakgrund har Lars Ardelius skrivit en stor historisk roman, ett gripande epos om religion och vidskepelse, om trons styrka och berättelsens kraft.

Läs mer

Lars Ardelius

Där satan rullar i sanden

Om boken

Ingen kan veta vad Hjalmar Bergman tänkte på i det där hotellrummet när han inte förmådde skriva. Ingen kan exakt säga vad som upptog Tolstojs tankar under den sista tiden av hans liv. Men det avskräcker inte Lars Ardelius från att våga försöket att skildra dessa och flera andra världsförfattare inifrån.

Hjalmar Bergman på ett hotellrum med skrivbord, "men inte blir det något skrivet"; Thomas Mann under en simtur i exilen vid Stilla oceanen utan att finna vila - de olycksaliga dagböckerna kan falla i nazisternas händer; Leo Tolstoj invid den gamla byskolan under en dyster vinterdag i början av förra seklet, snart ska han dö. Tre av huvudpersonerna i Lars Ardelius nya samling berättelser, alla med motiv ur den stora världslitteraturens historia. Här illumineras också scener ur systrarna Brontës liv, Truman Capote slänger käft med Carsom McCullers och Charles Dickens, skaparen av Oliver Twist och David Copperfield är på uppläsningsturné i Amerika.

Lars Ardelius har skrivit något som i bästa mening påminner om Illustrerade klassiker. Han visar prov på såväl sin breda beläsenhet som sin förmåga att leva sig in i de döda kollegernas öden. Resultatet har blivit en mycket personlig och säregen form av litteraturhistoria.

Läs mer

Lars Ardelius

I vitögat

Om boken

Anna Lisa har slutat äta, matpengarna ska gå till barnbarnen i stället. "Kan man ännu förändra sig till det bättre när man fyllt sjuttiofem" frågar sig en man som inte längre vet varför han skilde sig från sin hustru. I sin nya bok En lyckad begravning som ansluter till de tidigare novellsamlingarna Lilla sockerstunden och Ingen ålder, berättar Lars Ardelius vidare om vanliga människor som är gamla.

De blir allt fler i verkliga livet - men de finns nästan inte i litteraturen: de gamla människorna. De som fortfarande lever, de som ännu inte blivit vårdfall, de med drömmar och förhoppningar, de som känner åtrå och saknad, de som är som vanliga människor fast gamla.

Det är om dem som Lars Ardelius skriver. Om den gamla kvinnan som glömmer bort att äta och i stället sparar pengarna till barnbarnen. Eller det gamla kamratgänget som skakas i grunden när en av dem dör och påminner alla de andra om deras dödlighet. En man går på sin f d frus nya mans begravning och undrar varför han egentligen skilde sig. Och i en sista berättelse av fyra skildrar Lars Ardelius en klassisk kärlekshistoria.

"En lyckad begravning ansluter till Lars Ardelius tidigare böcker Lilla sockerstunden (-98) och Ingen ålder (-03).

Läs mer

Lars Ardelius

En lyckad begravning

Om boken

Ingen ålder ansluter tematiskt till den samling berättelser som Lars Ardelius publicerade i boken Lilla sockerstunden för ett par år sen. Då handlade det mycket om kroppens stilla förfall. I de nya berättelserna skildras de själsliga defekterna. En farfar tappar bort sina barnbarn på Skansen. En kvinna gömmer sin förföriske vuxne son undan två av hans avlagda damer, samtidigt som hon får veta att en av dem har ett förhållande med hennes man. Det är dramatik, ofta med farsartade inslag, men alltid med ett stråk av sorg. Ofta slås man som läsare av hur sällan dessa röster hörs i den svenska litteraturen.

Läs mer

Lars Ardelius

Ingen ålder

Om boken

Strömma-Vacklinge är en herrgård. Ägaren till stället ? världens ställe! ? heter Ansgar Roos och naturligtvis har han sitt förnamn efter helgonet. Men han lever knappast upp till detta utan är en modern man med amerikansk hustru, storslagna expansionsplaner och många fiender. Han vill placera både sig själv och herrgården »på kartan« genom ett formidabelt firande av den svenska nationaldagen. Det är bara så förtvivlat svårt att få alla småsinta människor runt omkring att förstå storheten, ja rentav skönheten i detta projekt! Lars Ardelius har kallat sin nya bok för en »herrgårdsroman« och här återvänder han till en genre han med framgång odlat tidigare i böcker som Smorgardsbordet och Resandes ensak. Svensk folksjäl ? på gott och ont ? är Ardelius litterära hemmaplan.

Läs mer