Simone de Beauvoir

Författaren och filosofen Simone de Beauvoir föddes den 9 januari 1908 i en katolsk adelsfamilj i Paris.  Efter universitetsstudier i humaniora och matematik ägnade hon sig uteslutande åt filosofistudier vid Sorbonne och blev kurskamrat med Jean-Paul Sartre, som hon lärde känna 1929. Samma år avlade de båda examen i filosofi vid École Normale Supérieure, han som kursetta, hon som tvåa, men som en av de första franska kvinnorna att avlägga denna examen.  Under åren 1929-1943 undervisade Simone de Beauvoir  i filosofi vid en rad läroverk runt om i Frankrike - i Marseille, Rouen och Paris.

1943 inleddes Simone de Beauvoirs skönlitterära författarskap med debutromanen Den inbjudna  ( sv. övers. 2009) som blev en omedelbar fram gång och som genast följdes av andra romaner: De andras blod, Ingen är odödlig, båda starkt präglade av hennes existentialstiska filosofi, samt Mandarinerna 1954 (sv. övers. 1992) belönad med det prestigefyllda Goncourtpriset samma år.

Det är dock för sin epokgörande studie Det andra könet, utgiven i två delar 1949, (fullständig sv.övers. 2002) om den västerländska kvinnans levnadsvillkor och kamp för frigörelse och likaberättigande som Simone de Beauvoir nådde internationell ryktbarhet. Boken brukar kallas  för feminismens bibel och var utgångspunkt för den moderna feministiska rörelsens utveckling.

Under åren 1958-1972 publicerade Simone de Beauvoir sina memoarer. Serien inleddes med En familjeflickas memoarer och kom att omfatta ytterligare fyra böcker på svenska, De bästa åren, Världen öppnas, Världens gång och Allt som allt. Men det självbiografiska projektet innefattar även Avled stilla (om moderns död) samt La cérémonie des adieux (1981) och Lettres au Castor (1983) där merparten av Sartres och Beauvoirs korrespondens återfinns. De gavs ut efter Jean-Paul Sartres död.

Ända till sin sista dag i livet, 14 april 1986, fortsatte Simone de Beauvoir att arbeta aktivt med den tidskrift hon och Sartre grundade 1945, Les Temps Modernes.