Ingmar Bergman

Ingmar Bergmans tre verk Den goda viljan (1991), Söndagsbarn (1993) och Enskilda samtal (1996) brukar omnämnas som den sena romantrilogin då de skrevs direkt för boksidan och inte - som hans filmberättelser - utifrån tanken att bli film. Dessutom hör de tre verken ihop rent motiviskt, även om de skiljer sig åt i både upplägg och format - i sin bok Författaren Ingmar Bergman benämner Jan Holmberg dem krönikespel, minneslek respektive kammarspel.

Romantrilogin presenteras nu med utförliga kommentarer av Jan Holmberg och ett nyskrivet förord av författaren Daniel Mendelsohn.

I samband med Ingmar Bergmans 100-årsjubileum 2018 ger Norstedts förlag i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman ut Ingmar Bergmans Skrifter. Det innebär bland annat att Det sjunde inseglet och Smultronstället, tidigare publicerade på ett trettiotal språk, för första gången ges ut på svenska. Dessutom kommer ett antal tidigare okända texter att få sina första läsare. Förutom sex band i bibliofilformat, i vilka nyskrivna förord och utförliga kommentarer ingår, så publiceras även trettiofyra Filmberättelser med efterord av Jan Holmberg och i vissa fall förord av författaren själv.

Under hela sitt författarliv använde Ingmar Bergman sig av vad han kallade för arbetsböcker - små spiralblock, i vilka han skrev ner utkasten till sina berättelser, och sedan fortsatte att anteckna i under hela processen med ett verk. I sina självbiografier Laterna magica (1987) och i synnerhet i Bilder (1990) citerar han ibland korta passager från arbetsböckerna; i övrigt är de aldrig tidigare offentliggjorda.

Arbetsboken 1975-2001, som tar vid direkt efter den redan publicerade arbetsboken som sträckte sig mellan 1955 och 1974, ger en fortsatt unik inblick i Bergmans kreativa process fram till 2000-talet, då anteckningarna allt mer börjar tunnas ut. Sammantaget blir de två nu publicerade arbetsböckerna en påminnelse om ett av landets största konstnärsskap men också en unik beskrivning av hur hans berättelser väcktes till liv.

Volymens förord är skrivet av författaren Karl Ove Knausgård och presenteras tillsammans med utförliga kommentarer av Jan Holmberg som sätter in varje avsnitt i sitt kronologiska sammanhang.

I samband med Ingmar Bergmans 100-årsjubileum 2018 ger Norstedts förlag i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman ut Ingmar Bergmans Skrifter. Det innebär bland annat att Det sjunde inseglet och Smultronstället, tidigare publicerade på ett trettiotal språk, för första gången ges ut på svenska. Dessutom kommer ett antal tidigare okända texter att få sina första läsare. Förutom sex band i bibliofilformat, i vilka nyskrivna förord och utförliga kommentarer ingår, så publiceras även trettiofyra Filmberättelser med efterord av Jan Holmberg och i vissa fall förord av författaren själv.

"Inte en dag för tidigt att läsa Bergman med egna, ocensurerade ord." Dagens Nyheter

"Geniet självt är inte huvudsaken - inte i arbetsboken, och inte i min läsupplevelse. Det tuggbenet kan vi släppa nu, och i stället suga märgen ur de mångformiga benpipor av olidligt och vackert omständligt arbete som stiger ur den här boken. För de är faktiskt omistliga." Expressen

Ingmar Bergman skrev ett hundratal artiklar från 1930-talet fram till 1990-talet, vilka publicerades i en mängd olika sammanhang, såsom filmbranschpress, programblad, dagspress, månadsblad, prisutdelningar och veckotidningar. Det kunde handla om vitt skilda ämnen, från recensioner och djuplodande essäer om filmens, litteraturens och konstens roll, till fyndiga kåserier och hätska debattinlägg.

Vissa av texterna är flitigt citerade, inte minst de som behandlar Bergmans förhållande till filmmediet och det egna konstnärskapet, andra är i det närmaste helt okända. Gemensamt för dem är emellertid det höga litterära värdet det är påfallande hur väl det korta formatet och den fria formen passar författarens lynne och stil. Inte heller drar han sig för att ge sig in i infekterade debatter. Här ingår också flera nedslag i andra författarskap, inte minst August Strindbergs och Henrik Ibsens.

Artiklar, essäer, föredrag - som innefattar de flesta av Bergmans icke-skönlitterära texter, flera av dem aldrig tidigare publicerade i ett svenskt sammanhang - är redigerad av Christo Burman och presenteras med utförliga kommentarer samt ett nyskrivet förord av den franska författaren Nina Bouraoui.

2018 skulle Ingmar Bergman ha fyllt 100 år. Under året presenterar Norstedts i samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman sex praktfulla volymer av en stor del opublicerat material och en monografi om just författaren Ingmar Bergman. Dessutom publicerar vi hans samtliga filmmanus, bland annat ges texter som Det sjunde inseglet och Smultronstället ut för första gången på svenska.

I samband med utgivningen av Mikael Timms biografi Lusten och dämonerna kommer nu några av Ingmar Bergmans mest uppskattade böcker ut på nytt.

Den goda viljan, som regisserades av Bille August, berättar om föräldrarnas första förälskelse och kamp för att få sitt unga äktenskap att fungera.

Enskilda samtal beskriver ett senare skede i deras äktenskap, där modern Anna bekänner hur hon förälskat sig i en annan i samtal med sin konfirmationspräst. Liv Ullmann regisserade för SVT.

Tillsammans med den koncentrerade prosaberättelsen Söndagsbarn, som är ett barndomsminne från sommarparadiset Våroms i Dalarna av en cykeltur i både ljus och mörker tillsammans med fadern, utgör de en självbiografisk trilogi. Även Söndagsbarn blev film, i regi av sonen Daniel Bergman.

Fanny och Alexander, med sin färgsprakande skildring av en borgerlig familj i seklets början, blev en av Bergmans största framgångar.

Bilder är en pendang till memoarboken Laterna magica, där Ingmar Bergman med både skärpa och humor går igenom sina filmer och deras tillkomsthistorier. Denna bok är resultatet av en rad samtal mellan Bergman och hans förläggare och vän Lasse Bergström. Detta är en uppdaterad utgåva.

I samband med utgivningen av Mikael Timms biografi Lusten och dämonerna kommer nu några av Ingmar Bergmans mest uppskattade böcker ut på nytt.

Den goda viljan, som regisserades av Bille August, berättar om föräldrarnas första förälskelse och kamp för att få sitt unga äktenskap att fungera.

Enskilda samtal beskriver ett senare skede i deras äktenskap, där modern Anna bekänner hur hon förälskat sig i en annan i samtal med sin konfirmationspräst. Liv Ullmann regisserade för SVT.

Tillsammans med den koncentrerade prosaberättelsen Söndagsbarn, som är ett barndomsminne från sommarparadiset Våroms i Dalarna av en cykeltur i både ljus och mörker tillsammans med fadern, utgör de en självbiografisk trilogi. Även Söndagsbarn blev film, i regi av sonen Daniel Bergman.

Fanny och Alexander, med sin färgsprakande skildring av en borgerlig familj i seklets början, blev en av Bergmans största framgångar.

Bilder är en pendang till memoarboken Laterna magica, där Ingmar Bergman med både skärpa och humor går igenom sina filmer och deras tillkomsthistorier. Denna bok är resultatet av en rad samtal mellan Bergman och hans förläggare och vän Lasse Bergström. Detta är en uppdaterad utgåva.

Hösten 2003 avslutar Ingmar Bergman sin enastående karriär som filmregissör med Saraband. Filmen är på flera sätt en uppföljare till Scener ur ett äktenskap. Till premiären utkommer filmens manuskript i bokform. Saraband handlar om Johan och Marianne som den svenska publiken mötte första gången i Scener ur ett äktenskap på 1970-talet. Nu är båda gamla, Johan ännu mer märkbart än Marianne. De är skilda sen länge och har haft en mycket sporadisk kontakt. I ett hus på Johans tomt bor hans son och sondotter. Johans och sonens förhållande är förgiftat sen många år, Johan anser sonen vara en odugling och har alltid visat det, sonen svarar med förakt, men tvingas förödmjuka sig eftersom han är ekonomiskt beroende av fadern. Sondottern fostras av sin, mer med kraft än med finess, till konsertcellist. Och så kommer Marianne, och så tvingas man tala med varandra. Det är extremt bergmanskt, torrt, rationellt och märkligt gripande, allt på samma gång.

Fyra svägerskor samtalar i en äktenskapskomedi och övning i det trånga rummets teknik och estetik.

"Kvinnor som kvinnor. Alla har vi ju samma lekamliga utrustning, mer eller mindre perfekt. För jag antar att det inte var fråga om ett rent själsligt umgänge?"

Kvinnors väntan (1952), nr 5 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Barnamord och gatuprostitution i formförnyande drama om misantropisk filmförfattare.

"Se hur livet kupar sig som en grym men vällustig båge ifrån födelse till död. Ett stort skrattande mästerverk. Skön och vederstygglig, utan förbarmande eller mening."

Fängelse (1949), nr 2 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Åldrad regissör sätter upp Strindberg och pratar med sina skådespelerskor i ett drama där dröm och verklighet flyter samman.

"I min ålder händer det att man lutar sig framåt och plötsligt befinner sig huvudet långt in i en annan verklighet. De döda är inte döda. De levande ter sig som spöken."

Efter repetitionen (1984), nr 31 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Kammarspel där konsertpianist med världen som arbetsplats konfronteras med sina undanstuvade vuxna döttrar.

"Jag har alltid haft svårt med människor som är omedvetna om sina motiv."

Höstsonaten (1978), nr 28 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

En läkarhustru inleder ett stormigt förhållande med en amerikansk arkeolog.

"Jag känner dig inte. Jag tycker förresten om dig. Jag tyckte om dig från första stund, när jag fick hand om dig på sjukhuset efter ditt självmordsförsök."

Beröringen (1971), nr 23 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Drama om treenighetens klaustrofobi i vilket en domare förhör skådespelare som anmälts för ett obscent varieténummer.

"Älska, jag vet inte. Jag är beroende av dem. Men jag är inte alldeles säker på att de är beroende av mig. Och därför försöker jag göra mig oumbärlig."

Riten (1969), nr 21 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Vampyrdrama med skygg konstnär på en enslig ö som plågas av demoniska mardrömmar.

"De gamla kallade den vargtimmen . Det är timmen när de flesta människor dör, de flesta barnen föds. Det är nu som mardrömmarna kommer fram."

Vargtimmen (1968), nr 18 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Ett banbrytande äktenskapsdrama och en uppgörelse med den borgerliga trygghetsideologin.

"Jag för min del gråter inte över spilld mjölk. Ungarna växer upp, relationer bryts. Kärlek tar slut, liksom ömhet, vänskap och samhörighet. Det är ingenting märkvärdigt med det, det bara är så."

Scener ur ett äktenskap (1974), nr 25 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Upplösligt relationsdrama i vilket psykiater plågad av barndomsminnen drivs mot sammanbrottets rand.

"Jag är väl som de flesta andra mänskor. Vi som anser att det där med döden är något som andra råkar ut för men aldrig vi själva."

Ansikte mot ansikte (1976), nr 26 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Talande sjuksköterska och stum skådespelerska i ett drama där deras personligheter allt mer flyter samman.

"Kan man vara en och samma människa, precis på samma gång? Jag menar vara två människor."

Persona (1966), nr 17 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Landsortspastor med krympande församling plågas av tilltagande existentiella tvivel.

"Jag kan knappt se dig utan glasögonen. Du är alldeles suddig, ansiktet är som en vit fläck. Du är inte riktigt verklig."

Nattvardsgästerna (1963), nr 15 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Kringresande magnetisör konfronteras med misstrogna borgare i ett drama om konstnärskapets vedermödor.

"Jag dog inte. Men jag har redan börjat gå igen. Egentligen gör jag mig bättre som gast än som människa. Jag har blivit övertygande. Det var jag aldrig som skådespelare."

Ansiktet (1958), nr 13 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Medeltidens pesthärjningar står som fond för existentiellt drama med flera odödliga scener.

"Kärlek är den svartaste av alla pester och om man dog av den vore det väl någon glädje med kärleken, men den går nästan alltid över."

Det sjunde inseglet (1957), nr 11 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Elegant äktenskapskomedi om gynekolog som försöker återerövra sin hustru under resa till Köpenhamn.

"Jag har alltid undrat över den stora makt som en kvinnoläkare har över våra hjärtan och förtroenden. Blir det inte lite svårt att värja sig ibland?"

En lektion i kärlek (1954), nr 7 i serien Filmberättelser, presenteras med förord av författaren och efterord av Jan Holmberg.

Balettdansös läser sin döde pojkväns dagbok och minnen av ett skärgårdsäventyr väcks till liv.

Du dansar, punkt. Det är din formel, håll dig till den, annars går det illa. Titta dig i spegeln ska du se vad löjlig du ser ut, det gör jag med förresten.

Sommarlek (1951), nr 4 av 34 i serien Ingmar Bergmans Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.

Modefotograf träffar gift älskare medan hennes modell går på Liseberg med en främmande äldre herre.

"Vi ska inte träffas mer. Det blir så ohyggligt komplicerat. Man klarar det inte. Det gäller ju ändå alltid att ha ansiktet i behåll."

Kvinnodröm (1955), nr 8 i serien Filmberättelser, presenteras med ett efterord av Jan Holmberg.