Anita Salomonsson

Två kvinnoöden som, bokstavligt talat, utspelar sig på samma gårdsplan utanför Burträsk i Västerbotten - utan att egentligen mötas. Sara Sofia bor ensam i en liten stuga sedan hennes mormor gått bort, hon arbetar som piga och hennes liv rör sig i mycket små cirklar mellan torpet, gården och kyrkan. Så en dag påbörjas ett bygge intill hennes stuga, ett stort och märkvärdigt hus reser sig, med stora fönster i norr. Och vad ännu märkvärdigare är - det är en ogift kvinna som flyttar in. En bröllopsfotograf vid namn Hulda, som är tjusig, har sett världen, och på sätt och vis tar den med till byn. Huldas liv och hennes sätt att vara kvinna kommer att påverka, inte bara Sara Sofia, utan även en viss sopåkares unga hustru flera decennier längre fram i tiden. Detta är det gamla Sverige, och ändå relativt nära i tid.

Anita Salomonsson har gjort till lite av sin specialitet att bärga till synes obeydliga men verkliga livsöden från Västerbotten ur glömskan och skildra dem i skönlitterär form.

Sara Greta Pehrsdotter är oäkting och lever som paria med sin mor på en liten gård i Furunäs. Vardagen präglas av lika delar hårt arbete och tyst skam. Sara är en fläck som inte kan gnidas bort och hon blir mer eller mindre tvingad ut till en tjänst som piga hos ett gammalt par.

Sara blir uppvaktad av en bondson, Nils, som friar ganska så omgående. Men så småningom blir hotet från det illavarslande himlatecknet hon såg som barn verklighet.

Anita Salomonsson skriver en prosa med gammaldags ton. Hon har mutat in en egen historisk nisch, med sanna berättelser förlagda till Västerbotten, där småfolket råkat förfärligt illa ut. Hennes prosa är vacker som gamla dunkla kurbitsmålningar.

I berättelsen om Margareta Johansdotter har Anita Salomonsson fångat ännu ett gripande kvinnoöde från Fattigsverige. Tiden är 1800-talets början. Platsen Västerbotten.

Den undersköna Margareta Johansdotter faller klart utanför kvinnoramen i den lilla byn i Västerbotten vid 1800-talets början. Hon lever ensam och omgärdas av en del häxrykten. Så friar den betydligt äldre Nils. Men när hon fött tre barn som alla dött i späd ålder, förstärks ryktena att allt inte står rätt till. Stumheten växer mellan makarna. Han dricker för mycket och vänstrar med pigan. Och när främlingen från Stafträsk dyker upp faller Margareta lätt. Till en början är alla på gården lätt förälskade i denna stilige, mörkögde man - såväl mannen som hustrun och pigan. Men svärmor, som bor med dem, ser var hjärtat bankar hårdast.
Margareta blir gravid igen och föder den här gången en dotter. Men vem är far till barnet? Misstankarna väcks när Nils hittas drunknad i träsket. Margareta fäller inte en tår.
Det blir rättegång, och nu vittnar den ena efter den andra om vad de har sett och uppfattat - vissa som hor, andra "lika som kärlek". Tjugo års fängelse blir straffet för de båda anklagade. Stafträskarna förpassas till Sveaborg och Margareta hamnar på Långholmens spinnhus. Mirakulöst nog överlever hon och får på ålderns höst återförenas med sin dotter.
Lika som kärlek bygger på ett verkligt fall, och Anita Salomonsson har lagt ner mycket tid på research, vilket ger autenticitet åt hennes skildring av detta gripande kvinnoöde.

Armade cykel är en Norrlandsroman av klassiskt snitt som handlar om de strävsamma småbrukarna Hjalmar och Frida, och handlingen äger rum mellan första världskriget och femtiotalet. I ett anfall av överdåd köper Hjalmar en cykel på postorder, för pengar han i hemlighet lånat av klockmakarn.

Cykeln, denna armade cykel, blir både hans lycka och hans förbannelse. Lycka, därför att de långa cykelturer han unnar sig bjuder på så mycket frihet som det är möjligt för honom att få. Förbannelse, därför att denna oerhörda självförhävelse straffar sig när klockmakarns arvingar börjar kräva pengarna åter.

En gripande berättelse från en inte alltför avlägsen västerbottnisk verklighet.