Alan Warner

Utforska författaren

Skotsk författare, född i Oban på den skotska västkusten. Alan Warner slutade skolan som sextonåring för att ta arbete inom den brittiska järnvägen. Redan då drömde han om att bli författare, något han dock i det längsta höll tyst om. Enligt Warner skulle han ha betraktas som konstig om han i de miljöer han kommer ifrån hade berättat att han skrev och odlade litterära intressen. Senare läste han kvällskurser, tog en examen i London och studerade ett år vid universitetet i Glasgow. Efter utbildningen återvände han till järnvägen. När han fick sin första roman antagen 1995 arbetade han som lokförare åt British Rail i Edinburgh. Han sade då omedelbart upp sig och har sedan dess varit författare på heltid. Alan Warner räknas idag som en av förgrundsfigurerna inom "den nya skotska vågen" eller "den skotska litterära renässansen", uttrycken varierar. Han jämförs ofta med den i Sverige kanske mer kände Irvine Welsh. Warner debuterade med Morvern Callar (1995), som belönades med Scottish Arts Council Book Award 1995 och med Somerset Maugham Award 1996. Warners andra roman, Vanvettslandet (1997), är en fristående fortsättning. 1998 utkom Körflickorna, en roman om en grupp katolska skolflickor på väg till storstan för att delta i en körtävling.

Utgivning

Om boken

I Warners tredje roman får vi följa med på en skrönefylld färd genom Skottland och dess mytologi - och kanske helvetet på jorden. Och allting får sin dramatiska upplösning på Culloden Moor.* I denna märkliga och mytiska historia vandrar den unge, och ganska lömske, brorsonen i sin farbrors - Vandrarens - fotspår. Brorsonen är på jakt, efter pengar och efter äventyr. Men ingenting är vad det ser ut att vara. Och ingen är den de utger sig för. Och så får allting sin dramatiska upplösning på Culloden Moor. Warner har skrivit en rolig och blodig historia full av udda, vilda uppslag. Den är som en Gullivers resor à la Warner. Tankarna går till två klassiska författare som Swift (Gullivers resor) och Stevenson (Skattkammarön), som liksom Warner var skotte. Alan Warners stil utmärker sig också genom att han alltid blandar högt och lågt, låg grov humor med influenser från hög klassisk litteratur. Om denna sin tredje roman har Warner själv sagt: "En vandringshistoria berättad ur en hemlös grabbs perspektiv, han har inget val, han måste vandra omkring. Det är också en kritik mot det skotska, dess litteratur och historiska myter." * Culloden [kglc´dn] , ort i grevskapet Inverness i n. Skottland, platsen för den sista väpnade uppgörelsen mellan Skottland och England 16 april 1746. Engelsmännen, ca 9 000 man, under hertigen av Cumberland besegrade i grund de skotska högländarna, ca 5 000 man, försvagade av hunger, under tronpretendenten Karl Edvard Stuart ("Bonnie Prince Charlie"). Slaget, som varade i endast 40 minuter, kostade ca 1 000 skottar och 50 engelsmän livet. Flyende högländare jagades och dödades av engelska trupper veckorna därefter, och prins Karl Edvard gick i exil i Frankrike efter fem månaders flykt. Slaget vid C. markerar det sista allvarliga restaureringsförsöket från huset Stuart. Det är det senaste tillfälle då ett fältslag stått på brittisk mark.

Läs mer

Alan Warner

Vandraren

Om boken

Efter ett skeppsbrott simmar Morvern Callar iland på en märklig liten ö. Hon hamnar efter en lång vandring på The Drome Hotel som drivs av den djävulske ägaren Broderskapet. På hotellet bor också Utredaren som utger sig för att vara haveriutredare från Kommunikationsdepartementet och som samlar vrakdelar efter två flygplan som kolliderat och kraschat där tio år tidigare. Morvern, Utredaren och Broderskapet trasslar in sig i ett destruktivt och hotfullt maktförhållande, fyllt av lögner och ondskefulla intriger. De bär alla på sina hemligheter, men vem är det som kontrollerar vem egentligen? Det hela utvecklas till en psykologisk katt-och-råttajakt. Bland de sagolika karaktärerna på ön märks den kriminelle Kock Macbeth, den enögda flickan från slottet, den mystiske Djävulens Advokat samt DJ Cormorant som envetet jobbar på att arrangera ett jätterejv till millenniumskiftet. En fest där både årtusendet och berättelsen får sin upplösning. Alan Warner har skrivit en litterär Road Warriors korsat med en modern Divina Commedia. Vanvettslandet är en regelrätt äventyrshistoria, fylld av Warners favoritgalleri av skotska skröneberättare och, ömsom skrämmande ömsom dråpliga, vansinnigheter.

Läs mer

Vanvettslandet

Alan Warner

Vanvettslandet

Om boken

Morvern Callar är en till synes helt vanlig tjugoettårig skotsk flicka. Hon lever i en liten fattig namnlös hamnstad och livet går egentligen sin gilla gång med bästisen Lanna, det tråkiga jobbet på varuhuset och kvällarna på krogen med de hårdsupande järnvägsarbetarna och de söta pojkarna söderifrån. Romanen börjar med att Morvern hittar sin pojkvän död vid köksbordet. Han har skurit halsen av sig med en kniv och lämnat henne med ett avskedsbrev, alla sina pengar och en opublicerad roman på en diskett. Morvern gråter lite och öppnar sina julklappar och tänder en Silk Cut och lyssnar på blandband i sin nya walkman och rakar benen innan hon går ut för att ringa polisen, ambulansen eller vad det nu kan vara man ringer. Men när hon kommer till torget där telefonautomaterna finns kommer ett speciellt solo i hennes hörlurar (trumpeten från Miles Davis He Loved Him Madly) som gör att hon bara går förbi. Fortsätter. Och sen blir det liksom inte av att säga något till någon om den döde pojkvännen. Och sådan är Morvern. Som ett överjordiskt väsen som registrerar det som händer och beskriver det på sitt alldeles egna språk, präglat av hennes väldigt speciella känsloflora. Vi får se allt med Morverns ögon: både småstadens hårda arbetarklassmiljö och Medelhavets raveklubbar. En värld fylld av galningar och skrönor och vilda fester och ecstasy och erotik. Morvern Callar är en sorts modern ravegotisk, hemsk-söt historia där själva berättandet är lika viktigt som berättelsen. Morverns egen röst driver historien framåt. Hon iakttar och beskriver sin värld ur sitt unika skrattspegelperspektiv där allting har exakt samma värde, där känslan av ett nysköljt salladsblad hoprullat på gaffeln är lika mycket värd som känslan av att försiktigt kliva över ett lik så att man inte halkar i blodet. Svek, techno, religion, pedikyr och sex beskrivs med samma oförlikneligt drömska Morvernröst, samtidigt så klarsynt och så alienerad.

Läs mer

Morvern Callar

Alan Warner

Morvern Callar