Boris Vian

Boris Vian (1920-1959) är en av den franska efterkrigstiden mest mytiska personligheter. Han var jazztrumpetare, sångare, författare, översättare samt INGENJÖR! Efter avslutade ingenjörsstudier hade han ett flertal tjänster och fick sparken från samtliga.

1947 utkom han den surrealistiska kärleksromanen Dagarnas skum som gav honom kultstatus. I samma veva skrev Vian också sången Le Déserteur (Jag står här på ett torg i Lars Forssells svenska översättning) som gjorde honom världsberömd. Vian skrev också deckare under pseudonymen Vernon Sullivan och hans första deckare Jag ska spotta på era gravar blev indragen av den franska censuren och Vian stämd för sedlighetsbrott.

På 40-talet hörde Vian till den inre kretsen kring Sartre – så småningom blev han Raymond Queneaus vän och därför medlem i de patafysiska sällskapen. Vian fick reumatisk feber i tidiga år och led av ett svagt hjärta. 1959 när han bevistade filmatiseringen av Jag ska spotta på era gravar blev han så upprörd över dess uselhet att han fick en hjärtattack och dog.