Claes-Göran Isacson
Utforska författaren
Claes-Göran Isacsson är militärhistoriker och har tidigare utgivit bl. a. Skånska kriget, Vinterbrand och Karl X Gustavs krig.
Utgivning
Om boken
I vinterkriget 1939-40 stred den finska armén mot tre gånger större sovjetiska styrkor. I början var finnarna segerrika, men till slut blev den sovjetiska övermakten för stor. Finland tvangs till en hård fred där Karelen förlorades och nära en halv miljon människor fördrevs.
För drygt sextio år sedan låg Sveriges och Finlands öden i vågskålen. Det enorma Sovjetunionen hade nyligen slukat de baltiska staterna och hösten 1939 begärde ryssarna förhandlingar med Finland och krävde landavträdelser. Finnarna sade nej och den 30 november anföll ryssarna det lilla grannlandet med en halv miljon man, tusentals stridsvagnar och bombflygplan. Till Europas häpnad och beundran stod den finska armén framgångsrikt emot de ryska anfallen, och under december 1939 och januari 1940 vann finnarna stora framgångar i slagen vid Suomussalmi, Kuno och Tolvajärvi, där flera ryska divisioner förintades. I norr kämpade drygt 8 000 frivilliga svenskar och förhindrade stora ryska styrkor att ta sig västerut mot svenska gränsen.
I Sverige väckte kriget en folkstorm utan like, och kläder, mat, bilar, kanoner och flygplan sändes till broderfolket samtidigt som tiotusentals finska kvinnor och barn fick en fristad i vårt land.
I februari 1940 satte ryssarna in ett generalangrepp mot de finska försvarslinjerna. De dödströtta soldaterna gjorde förtvivlat motstånd, men undan för undan tvangs de tillbaka mot Viborg. Den 13 mars kom så freden. Fredsvillkoren var hårda: hela Karelen avträddes till Sovjetunionen och mer än 400 000 människor blev tvungna att lämna sina boplatser.
Finland hade kämpat tappert och förlorat kriget men var fortfarande ett fritt land tack vare de uppoffringar som folket gjort.
Vad hade hänt om ryssarna tagit Finland? Vad hade hänt med Sverige? Finlands kamp kan ha räddat Sverige från krig och förödelse.
För drygt sextio år sedan låg Sveriges och Finlands öden i vågskålen. Det enorma Sovjetunionen hade nyligen slukat de baltiska staterna och hösten 1939 begärde ryssarna förhandlingar med Finland och krävde landavträdelser. Finnarna sade nej och den 30 november anföll ryssarna det lilla grannlandet med en halv miljon man, tusentals stridsvagnar och bombflygplan. Till Europas häpnad och beundran stod den finska armén framgångsrikt emot de ryska anfallen, och under december 1939 och januari 1940 vann finnarna stora framgångar i slagen vid Suomussalmi, Kuno och Tolvajärvi, där flera ryska divisioner förintades. I norr kämpade drygt 8 000 frivilliga svenskar och förhindrade stora ryska styrkor att ta sig västerut mot svenska gränsen.
I Sverige väckte kriget en folkstorm utan like, och kläder, mat, bilar, kanoner och flygplan sändes till broderfolket samtidigt som tiotusentals finska kvinnor och barn fick en fristad i vårt land.
I februari 1940 satte ryssarna in ett generalangrepp mot de finska försvarslinjerna. De dödströtta soldaterna gjorde förtvivlat motstånd, men undan för undan tvangs de tillbaka mot Viborg. Den 13 mars kom så freden. Fredsvillkoren var hårda: hela Karelen avträddes till Sovjetunionen och mer än 400 000 människor blev tvungna att lämna sina boplatser.
Finland hade kämpat tappert och förlorat kriget men var fortfarande ett fritt land tack vare de uppoffringar som folket gjort.
Vad hade hänt om ryssarna tagit Finland? Vad hade hänt med Sverige? Finlands kamp kan ha räddat Sverige från krig och förödelse.
Läs mer
Claes-Göran Isacson
Ärans vinter
Om boken
En översiktlig och underhållande krönika om de krig som Gustav Vasa och hans söner förde, som resulterade i att Sverige inte bara blev en självständig stat utan också en stormakt: från Befrielsekriget till trettioåriga kriget.
Tiden från Gustav Vasa till Gustav II Adolfs inträde i trettioåriga kriget (1520 -1630) var en viktig period i svensk historia, fylld av dramatik, intriger, mord och krig. Trots det har förvånansvärt lite skrivits om den. Många känner till slagen vid Lützen och Poltava, men betydligt färre har hört talas om den avgörande drabbningen vid Axtorna, de la Gardiese erövring av Moskva, sjöslagen runt Öland och slaget vid Dirschau.
Claes-Göran Isacsons Vägen till stormakt är den första moderna bok som på ett källkritiskt och underhållande sätt sammanfattar den här viktiga och spännande periodens krigshistoria.
Rappt och med stor omsorg om detaljerna berättar Claes-Göran Isacson den stora historien om det tidiga svenska rikets drabbningar, de stora fälttågen såväl som mindre konflikter och skärmytslingar.
Här möter läsaren de gamla välkända slagen och namnen, Tott och Horn, Fleming och Kursell, nordiska sjuårskriget, och klubbekriget i en välskriven och detaljrik militärhistorisk krönika.
Claes-Göran Isacson är militärhistoriker och har tidigare utgivit bl. a. Skånska kriget, Vinterbrand och Karl X Gustavs krig.
Tiden från Gustav Vasa till Gustav II Adolfs inträde i trettioåriga kriget (1520 -1630) var en viktig period i svensk historia, fylld av dramatik, intriger, mord och krig. Trots det har förvånansvärt lite skrivits om den. Många känner till slagen vid Lützen och Poltava, men betydligt färre har hört talas om den avgörande drabbningen vid Axtorna, de la Gardiese erövring av Moskva, sjöslagen runt Öland och slaget vid Dirschau.
Claes-Göran Isacsons Vägen till stormakt är den första moderna bok som på ett källkritiskt och underhållande sätt sammanfattar den här viktiga och spännande periodens krigshistoria.
Rappt och med stor omsorg om detaljerna berättar Claes-Göran Isacson den stora historien om det tidiga svenska rikets drabbningar, de stora fälttågen såväl som mindre konflikter och skärmytslingar.
Här möter läsaren de gamla välkända slagen och namnen, Tott och Horn, Fleming och Kursell, nordiska sjuårskriget, och klubbekriget i en välskriven och detaljrik militärhistorisk krönika.
Claes-Göran Isacson är militärhistoriker och har tidigare utgivit bl. a. Skånska kriget, Vinterbrand och Karl X Gustavs krig.
Läs mer
Claes-Göran Isacson
Vägen till stormakt