Hanna Nordenhök
Utforska författaren
Utgivning
Om boken
En hemlös kvinna driver runt mellan städer och orter på den amerikanska västkusten där hon utger sig för att vara ett barn. På ett hotell i Aten blir två rivaliserande katalanska journalister indragna i ett högt spel om fakta och fiktion. I en överdådig villa på skånska slätten barrikaderar sig en hemmafru som väljer att ljuga på andras bekostnad för att få behålla det enda liv hon står ut med att leva. Runt deras öden tornar en spegelsal av opålitliga gestalter upp sig: bluffande barn, dopade kampsportare, spökskrivare och ekobrottslingar.Underlandet är en fängslande studie i bedrägeriets olika ansikten – med glasklar blick skildrar Hanna Nordenhök en kameleontisk tillvaro där sanning och lögn aldrig enkelt går att skilja åt.
Läs mer
Hanna Nordenhök
Underlandet
Om boken
I sin nya roman är Hanna Nordenhök tillbaka i 1800-talets disciplinära idéer och mekanismer, bland manlig hybris och ensamma barn på samhällets botten, bland smuts, fångenskap och skenande visioner. Ur en skildring som vagt bygger på historiska skeenden och gestalter väller en dockskåpslik värld präglad av övervakning och straff, av övergrepp och instängning, som skär rakt in i vår egen tid. Caesaria är en berättelse på gränsen mellan roman och saga som i drömlikt belysta bilder skildrar en omöjlig längtan ut.
Läs mer
Hanna Nordenhök
Caesaria
Om boken
Minnestrilogin består av tre fristående romaner som alla utgår från det efterlämnade: anteckningsboken, protokollet, brevet, det historiska dokumentet, som källor till förtätade gåtor, och som placerade i händerna på romanernas kvinnliga berättare tvingar dem att ompröva allt de tidigare lärt om sig själva. Ur dokumenten stiger hypnotiska landskap och berättelser.
I Promenaderna i Dalby Hage avtecknar sig ett Lund i mitten av 1950-talet där traumatiska händelser utspelar sig i en akademikerfamilj. I Det vita huset i Simpang skildras en kolonial undergångsvärld i Nederländska Ostindien på 1930-talet. I Asparna broderas två syskonberättelser fram runt Råby ungdomsvårdsanstalt, Sveriges äldsta räddningshus för förvildade barn.
"Nordenhök har ett precist men samtidigt mångbottnat och musikaliskt språk som flyter lätt över sidorna och in i läsaren." SvD om Asparna
Nordenhök har skrivit sin hittills främsta roman" Sydsvenskan om Asparna
Läs mer
Hanna Nordenhök
Minnestrilogin
Om boken
Asparna är en mörkt sjungande berättelse som inspireras av verkliga händelser och platser. Mer än något är den en skildring av syskonkärlek och social utsatthet och om hur synen på brott och straff, sjukdom och läkning, arv och miljö klingat genom flera sekel. En tråd tunn och darrande som ett asplöv spänns upp mellan rädsla och räddning i en hypnotisk roman om en stad och dess förlorade barn.
Läs mer
Hanna Nordenhök
Asparna
Om boken
"Jag skriver för att öppna den svarta boken, om och om igen. Det finns ingen återvändo ur den. Boken är som glömskan, en blank och ogenomtränglig sjö, en vattengrav."
För den yngre kvinnan blir den svarta boken en väg tillbaka i tiden, till ett förflutet som till stora delar utspelas i Indonesien på 1930-talet, dåvarande Nederländska Ostindien. Med hjälp av anteckningsboken kan hon berätta historien om vad som egentligen skedde i det vita huset i Simpang. Där finns Pa som dras till sin sockerplantage som en fluga till ljuset. Där finns de fyra illavarslande fjärilarna: Zus, gossen, Moeder och den unga barnjungfrun Roos. Där finns trädgården som öppnar sig som en främmande blomma med tjocka, gåtfulla kronblad.
Genom att hämta stoff och miljöer ur sin egen släkthistoria med anknytning till Indonesien skriver Hanna Nordenhök i Det vita huset i Simpang en hypnotisk men också våldsam berättelse om intimitet och maktrelationer, och om arvet efter ett mörkt kolonialt förflutet. Här tvinnas skildringen av svensk kolonialism och kvinnors roll i det ostindiska projektet samman med frågor om berättandets och skrivandets våld, men också med konsekvenserna när barn tvingas uttyda de vuxnas värld genom nyckelhålet.
Läs mer
Hanna Nordenhök
Det vita huset i Simpang
Om boken
Ett flickbarn ligger tryckt mot parketten invid en stängd sovrumsdörr. Hennes lilla hund verkar däst och förvirrad av socker. Det finns en berättelse som är en stöld. Och ett barn som förvandlas till ett ofrivilligt vittne. Samtidigt slumrar en oåtkomlig mor bland mintpastillaskar och tankspridda anteckningar.
I Hanna Nordenhöks debutroman kommer en ung kvinna över några pärmar som beskriver händelser som utspelades femtio år tidigare, i de akademiska kretsarna i Lund i mitten av 1950-talet. En mammas barndom, en mormors kringskurna värld. I de gamla dokumenten upptäcker hon en berättelse om att säga och att tiga, att dölja och att svika, som hela tiden har beröringspunkter med hennes eget liv.
Promenaderna i Dalby Hage skriver en släkthistoria på mödernet som knivskarpt sveper över både förfluten och närvarande tid.
Läs mer
Hanna Nordenhök
Promenaderna i Dalby Hage
Om boken
"vi glider mellan kobbarna. vad är det man minns. en sorts extas inuti sommaren, någonting mkt vitt, segt, outhärdligt. flimret mellan fingrarna. det vill träffa i mitten av kroppen. det hakar sig gång på gång fast i varandra"
Hanna Nordenhök, f. 1977, är en av våra mest lovande unga poeter och kritiker. Hon debuterade 2007 med Hiatus. Bländare är hennes andra samling.
Läs mer
Hanna Nordenhök
Bländare
Om boken
Hiatus är latin och betyder enligt ordboken "gap, öppning, svalg". Det kan betyda många saker: att det uppstått en "lucka" i ett sedimentlager genom att en viss epok i jordens historia inte avsatt några sediment, och det kan betyda "hål" i en kropps- eller skelettdel - som öppningen för aorta i mellangärdet. Hiatus är också en fonetisk term för mötet mellan två vokaler inom ett ord eller mellan två ord: se upp, beakta.
Alla dessa betydelser av ordet hiatus kan sägas komma till uttryck i Hanna Nordenhöks debutdiktsamling. Det är en dikt som försöker hitta och beskriva hålrummen och gapen i tillvaron: mellan människor och mellan orden. Det är en dikt som kan verka söndersprängd och som rastlöst försöker uppsnappa det vita bruset i livet, men som samtidigt är intensivt sysselsatt med att foga ihop och begripa dess olika delar.
Läs mer
Hanna Nordenhök
Hiatus
Recensioner
”En minst lika suggestiv och expressionistisk bildvärld som Nordenhök tidigare odlat”
”...om tidsandan trots allt kan vidmakthålla rum där fria böcker som denna får lov att vara, så finns det kanske ljuspunkter av något slag.”
Svenska Dagbladet
”Det är en otrolig roman”
”Nordenhök är en mästerlig skildrare av det ögonblick då livslögnen krackelerar. Inskjutna avskalade meningar bryter upp en annars sinnlig prosa och skapar en suggestiv täthet som fungerar väl med den psykologiska skärpa som utmärker denna roman.”
”Lika lyrisk som precis samtidsprosa”
”Av Nordenhök har jag mest läst hennes översättningar från spanskan. På det området hör hon till våra främsta. Nu får samma omdöme sägas gälla hennes eget författarskap … Nordenhök återger sina tre huvudfigurers livshistorier i skarpa återblickar. Hennes prosa är i eminent mening samtida, pekar ut platser och varumärken, imiterar nätkulturens jargonger, är lika lyrisk som precis. Är hon själv inte översatt tidigare ska det ske nu, ju förr desto bättre.”
Dagens Nyheter
”Hanna Nordenhök har skapat en briljant psykologisk thriller av människors lögner”
”Språket är säkert och rör sig lika hemtamt var än i världen som berättelsen utspelar sig. Jag rekommenderar denna bok som en självklar titel i varje bokcirkel. Stor litteratur och psykologiskt djup. Den måste få pratas.”
Norrköpings Tidningar
”Hon har förmågan att med sin språkliga begåvning berätta om det som knappt går att beskriva”
”En del av hennes metod är att införliva landskapen runt romanpersonerna. Naturen kan äta sig in i berättelsen på ett närmast gotiskt vis. Som i förra boken Caesaria, som fick Sveriges Radios Romanpris av lyssnarjuryn. Det finns kanske läsare som tröttnar på greppet, men jag är definitivt inte en av dem. För mig skapar Nordenhöks språkliga vighet en komplexitet som vidgar tanken.”
”Det är elegant gjort, och en smäll på fingrarna”
”För visst blir jag som läser lite smutsigt upprymd när denna stumma misär väcker mig. En litterär spegeleffekt som heter duga.”
”Genomskådande och hyperkänslig författare”
”Jag har recenserat väldigt många böcker. Med långa mellanrum händer det att jag tänker: Här är det. Det jag letar efter. En bok som likt en kiropraktor knäcker till mitt inre skelett och höjer min synskärpa. Underlandet är en sådan bok.”
Göteborgs-Posten
”Hanna Nordenhök skriver med poetisk skärpa, utan att någonsin krångla till det. Det är flygande, instängande och originell läsning med stor komplexitet. Jag är allra mest imponerad av hur hon låter den omgivande naturen och väderleken bli övergreppens ekokammare. /.../ Världen utanför människorna pågår på det mest sinnesutvidgande vis, samtidigt som Caesaria förvandlas från ett unikt flickebarn till en förbrukad kvinna. Utelämnad från allt går hon in i sig själv. Jag kommer inte glömma henne i första taget och framför allt kommer jag minnas platsen Hanna Nordenhök gav henne för ett fiktivt liv.”
”Det är elegant gjort – men än mer imponerande är Nordenhöks suveräna behärskning av de språkliga stilmedlen. Prosan är enkel men rytmisk, och orden används med en exakthet, precision och känsla för deras valörer som helt enkelt är slående. Tonen är behärskad utan att vara återhållen, intelligent utan att vara cerebral och vacker utan att vara kokett eller sentimental. Caesaria är en bok av högsta kvalitet, och jag tvivlar inte på att den kommer att hitta läsare som beundrar och kanske till och med älskar den.”
”Det är en andlöst otäck och djupt berörande skildring av ett flickliv, så instängt och fattigt på intryck att det dallrar på gränsen till vansinne. Precis som Hanna Nordenhöks berättande dallrar mellan det konkreta och det bortomspråkliga. /.../ Det är omskakande att vara instängd på Lilltuna i 244 sidor, bortom där och då, också bortom könskrig och klassförtryck, inlåst i en lågintensiv fasa, alldeles lysande skickligt framkallad av Hanna Nordenhök.”
GP
”Hanna Nordenhöks underbart poetiska prosa skapar en stark och sammansatt känsla, både av lustgård och tryckkammare. /.../ Här talar offret, föremålet för en tidstypisk vård- och våldsapparat, och hon skapar sin egen värld av färger, lukter, dagrar och läten: skrämmande, lockande, full av skönhet, smärta och sorg. Samhället tonar bort, kvar blir själva existensen, skimrande och outgrundlig som en svart pärla.”
DN
”Hanna Nordenhöks prosa är alltid klar och, i verk efter verk, konsekvent högtidlig. Jag vet ingen annan svensk samtidsförfattare som så oförtrutet balanserar sitt allvar precis på gränsen till outhärdlig anspråksfullhet, och gång på gång klarar upp den balansakten. Stundtals kan det bli stumt och liksom stängt, inget som lättar upp, inga skratt. Men, den som är ihärdig blir också övertygande, och Hanna Nordenhök behöver inte humorn; hon har sitt insisterande allvar, sina knivskarpa detaljer och exakta metaforer.”