Eva Hernbäck

Få länder har varit så slutna som Libyen med sin ledare Muammar Ghaddafi, som styrde landet med järnhand i över fyrtio år. Åren före den arabiska våren 2011 började landet återigen närma sig väst och Ghaddafi sågs som landets obestridde ledare. I dag står Libyen inför en vändpunkt, där ingen vet vad framtiden bär med sig.

Libyen är ett glest befolkat land, rikt på olja. Till största delen består landet av oändliga öknar och otillgängliga bergstrakter. En smal kustremsa längs Medelhavet är befolkad och odlingsbar. Turismen är näst intill obefintlig, trots att det finns flera kulturhistoriska världsarv och en lång kust med i det närmaste oändliga sandstränder. Landet är okänt för många trots att det ligger så nära Europa. De flesta kände till landet för sin excentriske ledare Muammar Ghaddafi som styrde landet med järnhand i mer än fyrtio år, som brukade bo i tält och åtföljas av sin kvinnliga livvakt under sina fåtaliga besök i väst.

Under mer än ett decennium var Libyen utfryst av det internationella samfundet på grund av sin inblandning i olika terroristattentat, där bombningen av Pan Am 103 över Lockerbie i Skottland är det mest kända. Under de senaste åren gjorde Ghaddafi avbön, tog avstånd från islamistisk terrorism och al-Qaida, betalade ersättning till Lockerbieoffrens familjer och avvecklade sina massförstörelsevapen. Västvärldens ledare var inte sena att återknyta de politiska och ekonomiska banden och började investera i landet.

När den arabiska revolutionsvåren gick mot höst, drogs nätet åt allt hårdare kring Ghaddafi och hans närmaste. "Dar, dar… zanga, zanga!" Från hus till hus, från gata till gata skulle rebellerna jagas som råttor skanderade Ghaddafi i ett av sina skräckinjagande tal från i våras. Nu blev det till slut han själv som drogs fram ur ett kloakrör. Författarna ger en heltäckande bild av landets dramatiska historia - från forntid till framtid.