Appianus

Appianos (grekiska Αππιανος, latiniserat Appianus), född omkring 95 i Alexandria, död omkring 165, var en grekisk historiker med romerskt medborgarskap, som var procurator av Egypten.

Enligt honom själv hade han tjänst i den egyptiska provinsen, innan han kom till Rom (omkring år 120) där han verkade som advokat inför kejsaren. Senast 147 blev han procurator, sannolikt i Egypten, på rekommendation av hans vän Marcus Cornelius Fronto. Den posten var förbehållen equites (riddarklassen).

Hans historieverk, Ῥωμαικα (känt som Den romerska historien), är skriven på grekiska, och består av 24 böcker. Den skrevs före år 165. Till formen är den mera en serie monografier än ett historieverk, och bygger på utsagor om olika personer och länder, från Roms första urtid tills de beskrivna länderna införlivas i det Romerska riket eller människorna kom i kontakt med det. En osedvanligt stor del av verket har bevarats. Som källa är den högt skattad trots dess otilldragande stil. Editio princeps på latin utkom 1551.

Källa: Wikipedia