Josefin Holmström: ”Dickinson bjuder på motstånd”
Josefin Holmströms nya bok Emily Dickinson och vulkanerna är en ingång till en av litteraturhistoriens mest gåtfulla och mytomspunna författare. Det är en inblick i ett unikt författaröde i en tid och på en plats som väcker både förundran och en mängd obesvarade frågor. Boken är ett resultat av Josefin Holmströms mångåriga forskningsarbete.
– Jag började skriva om Dickinson när jag tog en kandidatexamen i engelsk litteratur i Oxford. Sedan skrev jag en masteruppsats om henne, och till slut en doktorsavhandling. Under resans gång blev jag redaktör för två utgåvor av Dickinsons brev översatta till svenska, och det kändes naturligt att avsluta med en hel bok. Jag hade lärt mig så många spännande saker och levt så länge med Dickinson, säger Josefin.
Emily Dickinson är känd för sina speciella manuskript där hon sydde ihop egna små häften med poesi. Eftersom hon inte publicerades under sin livstid är dessa häften det närmsta en slutversion vi kan komma. I Emily Dickinson och vulkanerna visar Holmström upp denna poet som är en av de hon beundrar mest.
– Hennes dikter är en källa till ständig förundran: de är både vackra, gåtfulla, irriterande och gäckande, och allt på samma gång. Trots att jag arbetat med Dickinson i tio år förstår jag henne inte riktigt, och det gör henne förstås ännu mer tilldragande, berättar Josefin.
Under 1860-talet började Emily Dickinson att skriva dikter om vulkaner. Josefin Holmström diskuterar dessa texter i relation till traditionella akademiska tolkningar av vulkanen som symbol för kvinnlig skaparkraft eller sexualitet samt även ur en politisk och historisk kontext.
– Man kan säga att boken är en slags katalog över de aspekter av Dickinsons liv som särskilt intresserar mig. Till exempel hennes förhållande till Gud, till texten, till den romantiska kärleken. Det är sådant jag också funderar på, säger Josefin Holmström.
Boken riktar sig enligt Holmström till alla med ett intresse av poesi, de som gillar 1800-talet och amerikansk kultur, de som funderar över förutsättningen för kvinnligt skapande, eller över förhållandet mellan fiktion och biografi. Och till de som tycker om trädgårdar, handarbete, mjuk pepparkaka och spetsar. Emily Dickinson och vulkanerna är ett slags personligt bokslut över Josefin Holmströms tid med Dickinson och även om Holmström är en expert så har denna bok utmanat henne.
– Kanske har jag lärt mig något om tålamod, om att stå ut med osäkerheten och mysteriet, vad Keats kallade för ”negative capability”. Dickinson är inte en författare som direkt öppnar upp sig, hon bjuder på motstånd, och att stå kvar i det motståndet är utvecklande, säger Josefin.
Relaterat
Om boken
Om man ägnar sitt liv åt att skriva och kanske till och med misstänker att man är bra på det, vill man då inte dela sitt skrivande med någon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skärm, oåtkomlig i sin elektriska storm, förnekad den älskades famntag och den besvarade kärlekens reparativa och generativa kraft?
För den skrivande kvinnan - för den här skrivande kvinnan som är jag - finns det en rädsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag föreställer mig att Dickinson var - det vill säga ensam.
Det här kan därmed inte undgå att vara en bok som åtminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tänker mycket på ensamma kvinnor, författare eller ej."
Josefin Holmström
Läs mer
Josefin de Gregorio
Emily Dickinson och vulkanerna