Sejd

Suzanne Brøgger har en närmast seismografisk förmåga att registrera sin omvärld och tidens gång, och hon är aldrig rädd för att sätta sig själv på spel. I denna dagbok, skriven under åren 2010–2020, avhandlar Brøgger vardagslivet på landet, beskriver resor och händelser, samtidigt som hon nyktert iakttar och kommenterar den samhälleliga och politiska utvecklingen.
Här finns brännande ämnen som metoo, Brexit, krisen i Svenska Akademien och pandemin, men även tidlösa reflektioner om litteraturen, konsten och existensen. Allt filtrerat genom författarens skarpa blick, som skiftar mellan att vara arg, indignerad och munter.Med En författares dagbok visar Suzanne Brøgger än en gång att hon är en av vår tids viktigaste röster.

När Suzanne Brøggers tredje bok, den självbiografiska Crème Fraîche, kom 1978 blev den hennes stora genombrott.

Här skildrar hon dels sin uppväxt i Danmark och i Sydostasien, dels sina försök att forma livet efter sin egen vilja, livligt inspirerad av Henry Miller och hans erotiska frispråkighet. Ett inte helt lätt projekt. Men med sitt underbart målande och precisa språk lyckas hon ringa in kärlekens och vänskapens villkor ur en ung kvinnas perspektiv - och om kärleken som förstör alla förhållanden och om den vänskap och erotik som räcker.

Nu kommer denna feministiska bibel, och ständigt omdebatte-rade bok, i Norstedts klassikerserie med ett nyskrivet förord av Kristina Sandberg.

"Inte sedan jag läste Rabelais har jag läst någonting så oförskräckt och modigt Bravo!" Henry Miller

Suzanne Brøgger har skrivit en samling krönikor och anteckningar om Norge! Hon har rest runt och samtalat med konstnärer och samhällsdebattörer för att komma på vad det är som gör just Norge så speciellt. Hon framhåller också de nordiska ländernas gemensamma potential: ett förenat Norden borde bli det nya! Men självfallet handlar det mer än om Norge, Norden och norska omeletter. Det handlar också om förhållanden och fenomen som präglar vår tid.

Med ålderns rätt sätter sig Brøgger på en hög barstol mitt i lokalen och iakttar den nya världen omkring sig. Så mycket av det gamla är nu borta och förbi. Många har svårt att navigera och känna igen sig i det nya och inte blir det bättre av att samhället till stor del har mist sin bildning och sin kultur.

Författaren Suzanne Brøgger ger sig själv rätten att flanera fritt, göra egna iakttagelser och framföra sina högst personliga åsikter. I sin nya bok Norsk Omelett bjuder hon på allt det som vi läsare har lärt oss att älska: den provocerande, den bildade, den belästa, den roliga och den alltigenom uppfriskande författarblicken.

Det är 1958 och en fin sommardag och familjen ska på utflykt till skogen. Om de bara kunde komma iväg. För morföräldrarna vill ju komma på te. Men de har ju inga tekoppar. Och finns det något te hemma?

De vuxna har svårt att få ihop ens det enklaste, som mat till barnen, och de tre barnen är för små för att klara sig själva. Mamman vill bara ta livet av sig och pappan vill resa till Asien och rädda tredje världen.

Men hur ska de rädda sig själva?

Suzanne Brøgger har en fantastisk förmåga att skriva dråpligt och skarpt på en och samma gång. Och lyckas alltid överraska sina läsare.
Den nya boken Till T betraktar hon som sin egentliga romandebut.

En lyrisk saga om den unga kvinnan Aziaydé som går i lära hos en äldre man som för henne in i erotikens värld. Allt hon upplever måste hon återberätta för honom. Slöjan är ett erotiskt epos om skrift och drift, om konstens kall och erotikens möjligheter.

När Aziaydé säljs till sofa-shejken Jafar blir hon en av hustrurna i hans harem. Hon får gå i lära hos honom där han både fysiskt och mentalt för henne in i erotikens värld. Hon blir snart hans favoritslavinna och han tvingar henne att roa honom, att ständigt överskrida gränser och skaffa sig nya erfarenheter. Men alla dessa upplevelser omvandlar hon sedan till berättelser som handlar om livet i palatset, om orgier, erotiska förvecklingar och vardagsliv. Där ingår skvaller och rykten om livet på det nordliga halvklotet, där kvinnor inte förstår att männen är mästare och där män inte kan ett skvatt om förförelse.
Bakom sin slöja är Aziyadé smart och taktisk och hon utvecklas till en erfaren och professionell berättare. Men det har också sitt pris. Med tiden känner hon sig alltmer ensam och övergiven, inte minst för att Jafars krav på hennes berättarkonst oavbrutet ökar. Det är som om han blivit beroende av hennes berättelser. Han vill hela tiden höra nya - och stunden närmar sig då Aziaydé måste lyfta sin slöja och avslöja sitt rätta ansikte. Vad händer när han till sist ser henne? Blir det ögonblicket, vilket Aziaydé befarar, då svärdet slutligen faller?
Slöjan är en prosalyrisk berättelse som elegant blandar lek och allvar, saga och samtid. Ingen annan än Suzanne Brøgger skulle så flyhänt kunna formulera frågan om vad som är konstens kall och erotikens möjligheter.