Min skuld är min

En ung man läser litteraturvetenskap på Stockholms universitet och som många av kurskamraterna har han författarambitioner och bestämmer sig för att fullborda en roman som han tidigare påbörjat. Läsaren får både ta del av den skapande processen - den unge författarens självkritiska funderingar omkring en roman i vardande - och de besynnerliga och makabra skeenden som studenten dras in i under dessa vinterveckor.

I boken av den unge författaren sitter en medelålders man häktad misstänkt för mordet på en liten flicka i det hus där han bor, en flicka som han bevisligen träffat vid ett flertal tillfällen. Denna romanhandling har kusliga likheter med den unge studentens tillvaro eftersom en ung kvinna blir mördad i hans egen trappuppgång, ett brott som han - om än tillfälligt - blir misstänkt för. Han kände den mördade kvinnan bättre än han i förstone vill erkänna för polisen, vilket naturligtvis väcker deras misstankar. Den unge studenten blir dock snart avförd från polisutredningen när sanningen kryper fram.

För sin själsliga hälsas skull fortsätter studenten att skriva på sin berättelse. Allt det som han tidigare varit osäker på under inledningsfasen, inte minst om den misstänkte mannen är skyldig till mordet eller inte, klarnar nu alltmer. Det är som om historien skriver sig själv och uppenbarar saker som författaren från början inte kände till.

Men mordet på den unga kvinnan i studentens trappuppgång utgör bara inledningen av en lång rad bisarra händelser iscensatta av förövaren. När författaren befinner sig i slutskedet av sin roman blir han plötsligt kidnappad av mördaren och förd till en sommarstuga. Snart ska det visa sig att mördaren har lagt upp en minst sagt egendomlig plan. Han vill att den unge författaren ska skriva hans självbiografi.

Odds föräldrar har flytt från Estland under kriget. Själv är han född i Sverige, men präglas i hög grad av sitt ursprung. Han är en udda figur som har svårt att känna sig hemma i tillvaron... Hon kommer från Tartu handlar om sökandet efter sanningen, om att komma till rätta med livet - ofta genom besatthet och passion. Odd är den ensamme och därför egentligen mycket liten. Des, alkoholisten han möter på mentalsjukhuset, är den större som kanske skulle kunna resa sig. Maria, vikarierande vårdare, är stormens öga, den enda riktigt oegennyttiga personen i romanen. Det blir slutligen hon som får Odd att berätta hela historien om mammans flykt och deportationen av morfadern. Kring dessa tre utspelar sig dramatiska händelser på liv och död. Erik Löfvendahl har lovordats för sina psykologiska porträtt. På Prisma har han tidigare givit ut en svit om fyra romaner med självbiografiska förtecken.