Döda poeter skriver inte kriminalromaner

Den förste att segla ensam jorden runt var inte bara en erfaren skeppare och skicklig båtbyggare han var också en stor författare! På egen hand byggde Joshua Slocum om en 36 fots slupriggad fiskebåt vid namn Spray och den 24 april 1895 kunde han hissa segel i Boston, Massachusets. Mer än tre år senare återvände han till Newport, Rhode Island. Då hade han seglat jorden runt, 74 000 km. År 1899 beskrev han sin resa i boken Sailing Alone Around the World, numera betraktad som en klassiker inom sin genre.

Ingen bok har som denna fått så många att ge sig ut på haven, somliga bara för upplevelsens skull, andra för att vinna kappseglingar eller slå hastighetsrekord. Slocums skildring ger läsaren en frihetskänsla som är svår att motstå.

Bland seglingsskildringar intar Slocums Ensam seglare jorden runt en särställning, men inte bara, eller ens huvudsakligen, för att han var först ut. Det är inte heller främst för att han är en driven stilist, även om han skriver en stram och effektiv prosa, utan att någonsin ta till överord eller blommig metaforik. Underfundig och underdriven är de adjektiv som bäst karakteriserar hans berättarröst. Humor har han, men av en diskret sort: "Men sköldpaddssteken var god. Jag hade inget att anmärka på kocken, och det var en regel under hela resan att kocken inte hade något att anmärka på mig. Aldrig har det funnits en så enig besättning."

Kanske är det hans personliga egenskaper, hans hållning till livet, till sjön och till seglingen som gör hans skildring så läsvärd, hans jordomsegling så exemplarisk och inspirerande. Slocum dömer eller fördömer aldrig dem han träffar på sin resa, inte ens de pirater som förföljer honom i Medelhavet eller infödingarna som är på jakt efter honom i Magellans sund.

Tre år efter sin återkomst avseglade han återigen ensam med Spray från Vineyard Haven med kurs mot Sydamerika och floderna Orinoco och Amazonas. Det blev Slocums sista segling. Båt och skeppare återfanns aldrig.

I sin nya roman, ett slags kriminalroman som han kallat den, leker Björn Larsson skälmskt och respektlöst, men också på blodigt allvar, med sig själv, med bokbranschen i allmänhet och med kriminalromangenren i synnerhet.

Sent en regnig och stormig novemberkväll anländer den respekterade förläggaren Petersén vid Arnefors & Söner till Helsingborgs industrihamn där han stämt träff med poeten Jan Y Nilsson ombord på dennas husbåt. I sin portfölj har Petersén kontraktet till den kriminalroman som han övertalat Jan Y att skriva. Dessutom en flaska champagne för att fira att Petersén har sålt utlandsrättigheterna till den nästan färdiga romanen för ganska stora belopp. Men kommer Jan Y att sätta sin namnteckning på kontraktet? Eller kommer han att ångra sig i sista stund när han står inför beslutet att oåterkalleligen sälja sin poetsjäl till marknadskrafterna och sätta sin ryktbarhet som poet på spel?

Det fruktansvärda svaret får Petersén när han kort därefter upptäcker Jan Y hängd under däck. Men det som Petersén trodde var självmord visar sig snart vara mord, tack vare den skarpsynta kommissarie Barck vid sjöpolisen, som för övrigt lider av litterära ambitioner och skriver dikt på sina lediga stunder. Men varför har poeten Jan Y Nilsson mördats? Om inte för att förhindra att hans roman om ekonomisk brottslighet kommer ut? I så fall tar även förläggare Petersén en stor risk om han går vidare med utgivningen. Kommissarie Barck griper an mordutredningen med stor entusiasm, inte minst därför att han hoppas att Petersén kanske kunde överväga att ge ut Barcks egna dikter en dag …

Björn Larsson har skrivit en litterär kriminalroman, en välvilligt ironisk betraktelse över förlag och författare. Det är spännande, tänkvärt, irriterande och läsaren kommer att känna igen tonen från Björn Larssons tidigare böcker.

Inga Andersson, 37-årig forskare i kriminologi vid Lunds universitet, råkar mer eller mindre av en slump utmana världens mäktigaste, och hemligaste, underrättelsetjänst. Från den stunden blir hennes liv förändrat. Inga Andersson är en 37-årig docent i kriminologi vid Lunds universitet, ensamstående och bosatt i danska Gilleleje. Hennes forskning om hemliga organisationers kriminalitet har skaffat henne fiender bland svenska nynazister. För att komma undan ett allvarligt hot från dem tackar hon ja till att delta i en internationell konferens i Frankrike vars tema är Litteratur och brott. När hon förbereder sitt konferensbidrag blir hon alltmer fängslad av ryktena om den globala avlyssningscentral som kallas Echelon och skriver en text där hon blandar fakta och fiktion med avsikt att skapa debatt om gränserna mellan litteratur och verklighet. Utan att själv ana det kommer hon en farlig sanning alltför nära, och därmed har hon lyckats utmana världens mäktigaste och hemligaste underrättelsetjänst. Från den dagen blir hennes liv dramatiskt förändrat, ja hela hennes existens blir drabbad av ett oundvikligt hot.

Björn Larssons roman har inspirerats av ett gigantiskt, väl hemlighållet underjordiskt bygge mitt under centrala Paris. Det är den väldiga Condorcet-stationen för järnväg, pendeltåg och metro som under många år byggts 40 meter under befintliga bostadskvarter och som snart ska invigas, men som under byggnadsperioden var hemligstämplad på grund av attentatsrisken. Kring detta bygge utspelas en thriller mot nog så verklig bakgrund av rasism och fundamentalistisk terrorism.

Algeriern Ahmed, hans franska hustru Mireille och deras dotter Fatima försöker leva ett anständigt liv, fritt från hat och fördomar. Men när Fatima attackeras av några rasistiska skinnskallar drivs den lilla familjen in i en skrämmande händelsekedja som styrs av människor för vilka den enskildes liv är betydelselöst. I de labyrintiskt oöverskådliga tunnlarna under centrala Paris, där Ahmed jobbar, tickar en bomb i det fördolda och hotar inte bara dränka alla som arbetar där nere i underjorden utan också störta tusentals boende i husen därovanför i avgrunden. Ska Ahmed tvingas offra sin dotter för att förhindra katastrofen, eller kommer Fatimas hand att kunna avvärja hotet från det onda ögat?

Björn Larssons roman Det onda ögat är en kusligt spännande thriller, ett minut-för-minut-drama av hög intensitet och trovärdighet.Men den är naturligtvis också ett idédrama om den eviga kampen mellan ont och gott där det onda lika mycket representeras av den rasistiske förmannen Alain som av den fanatiske terroristen Rachid.