Okunskapens arkeologi

Hur börjar det? Med ett äpple som faller? Med ett barn som föds? "Det var en gång"? Är persikan djur eller människa? Vem formulerar problemen? Och vilken är egentligen kunskapens frukt?

I sin nya diktsamling spänner Naima Chahboun bågen mot vetandets och förnuftets horisont. Med språklig intensitet och underfundig humor skruvar sig hennes dikter genom en samtid där informationen flödar fritt, men där fakta väger lätt som fjärilsvingar och sanningen är lika frånvarande som gud.

Hur hamnade jag här, i en
återvändsgränd, med
fingret på avtryckaren? Jag
följde efter en kanin och åt
en bit av en kaka. Jag fann,
och förlorade, någonting.
Vi kan kalla det oskuld. Vi
kan kalla det handske. Nu vet
jag att det finns många slags
hål, och bara några av dem
är fällor. Den var vit.

Genom historiska nedslag och vilja till att kommunicera har Naima Chaboun skapat en alldeles egen musikalisk form av politisk dikt.

Okunskapens arkeologi har som utgångspunkt det kända rättsfallet Julius och Ethel Rosenberg och utvecklandet av atombomben. Men boken skulle också kunna sägas protokollföra den västerländska berättelsen om att vara människa.