De sista rummen

En kvinna vaknar upp i ett rum hon inte känner igen. Hon kan inte förstå hur hon hamnat där. Vart har hennes barn tagit vägen? Och var är hennes man, Hans?

Byggnaden tycks vara någon sorts hotell, men snart inser hon att det inte finns någon väg ut, ytterdörren är låst och telefonerna fungerar inte.

När hon desperat letar efter sin familj träffar hon på människor som verkar vagt bekanta, det är som om hon känt dem för länge sedan. Hon hamnar i den ena skrämmande och farliga situationen efter den andra medan hon irrar vidare mot de sista rummen i sitt försök att hitta tillbaka till sitt tidigare liv.

Inger Frimansson fångar mästerligt känslan av vilsenhet och instängdhet i det till synes vardagliga och triviala och rädslan för att det man allra helst vill dölja ska tränga upp till ytan.

Hur mycket ondska och grymhet ska en människa tåla? Kan man lita på att förövaren verkligen får sitt rättmätiga straff? Frågor om skuld och försoning är centrala i Inger Frimanssons nya psykologiska thriller Det kalla landet.

Maria Strandberg har svårt att hantera det fasansfulla som hänt hennes syster. Ingrid blev kidnappad, inlåst under ett källargolv hos en galen kvinna som hette Rose. Tankarna på hämnd och vedergällning är så starka att de till och med skrämmer henne själv. Hon, som är en vanlig fredlig hemmafru och nybliven farmor.
Av en händelse får Maria höra talas om voodoodrottningen Marie Laveau som höll till i New Orleans under artonhundratalet. Hon börjar mer och mer känna sig besläktad med denna magiska kvinna. Hon bestämmer sig för att ta med sig Ingrid på en resa till det stora landet i väster.
Ingrid är mycket svag efter sin fångenskap i den mörka källaren. Hon är avtrubbad och viljelös, försänkt i djup sorg efter sin make Titus död, men det är ändå inte svårt att få henne att följa med på resan. Maria blir mer och mer besatt av tanken på hämnd och straff. Och om hon inte kan komma åt Rose, så finns ju alltid Roses son Tomas ...

I Det kalla landet möter vi flera gestalter från Inger Frimanssons tidigare böcker, biroller som kliver fram och blir huvudpersoner.
Inger Frimansson har gjort den psykologiska thrillern till sin genre, flerfaldigt prisbelönad för sina böcker. I Det kalla landet visar hon återigen att hon hör till de främsta i Sverige. Läs mer på www.norstedts.se/Frimanssonland

Romanen om Nina har många gemensamma drag med Inger Frimanssons eget liv. Det är en uppväxtskildring som handlar om att ha rädslan boende inom sig och ändå alltid dras till det farliga och förbjudna. Och om hur den unga Nina hittar fram till skrivandet.

Ninas familj har i början många tillfälliga boenden. Det hänger ihop med pappas jobb. Än bor de hemma hos mormor och morfar i Slite, än i andra tillfälliga bostäder. Så småningom hamnar de i Jönköping, frikyrkobältets mekka.

Nina har redan tidigt en ovanligt livlig fantasi. Hon drömmer ofta om att vara någon annan än den alldeles vanliga, ganska tysta och blyga flicka som hon är. Döden Långrock kommer på besök då och då, först tar han gammelmorfar, sen farfar och farmor. Och de är ju gamla. Men så en dag slår han till och kniper hennes farbror, som är pappa till de små kusinerna. Det gör henne ursinnig och rädd. Hon vet ju att alla familjer förr eller senare får sin beskärda del av sorgen. En tant hon har träffat brukar säga så. Och hon vet att Döden Långrock också vill åt hennes lillasyster.

Tidigt har hon rädslan boende inom sig. Ändå dras hon till det farliga och förbjudna. Ofta flyr hon till skrivandet. Hon börjar tidigt, skriver sagor, dikter och romaner - liksom deckare om ond bråd död. Emellanåt får hon alster publicerade i olika tidningar. Som gymnasist vinner hon det så kallade Lilla Nobelpriset och inbjuds till Stockholm för att delta i högtidligheterna på Konserthuset. Hon börjar drömma om att kanske någon gång få en bok utgiven på riktigt.

När Hilja snokar i den berömda skådespelerskan Jenny Asks villa blir hon ofrivilligt vittne till en upprörande scen som får ödesdigra konsekvenser. På mörka stigar och joggingspår i villaförorten lurar faran.

Mörkerspår är en kuslig psykologisk thriller i bästa Frimansson-stil. Hilja Agnevik är i femtioårsåldern, ogift och barnlös. Hon jobbar i blomsteraffär och bor tillsammans med sin äldre tyranniska syster Karla, som är förtidspensionerad. Av en slump kommer Hilja i kontakt med sin gamla klasskamrat, den numera framgångsrika skådespelerskan Jenny Ask. Hilja beundrar och avundas Jenny, men hennes beundran förbyts i hat när Jenny nonchalerar henne och avvisar hennes kontaktförsök. Kanske får Hilja en chans att näpsa den sturska Jenny när hennes bror fastighetsmäklaren får i uppdrag att sälja Jennys Brommavilla? Hilja följer sin bror dit på en visning och dröjer sig kvar i huset. Det hon senare blir ofrivilligt vittne till får emellertid långt otäckare konsekvenser än hon föreställt sig. För någon lurar där ute i villaidyllen, lurar på mörka stigar och joggingspår.

Beth och Ulf är ett medelålders par med äktenskapsproblem. På väg till sommartorpet, som inte ligger långt från Tidaholms-anstalten, hör de på radion att två interner som betecknas som farliga har rymt. På kvällen när de har druckit en hel del märker de att någon är vid torpets uthus. Beth grips av en blandning av skräck och ursinne och rusar mot mannen. Hon rycker till sig en yxa på vägen. Och när mannen höjer händerna och går mot henne slår hon besinningslöst med yxan... Efter en sömnlös natt bestämmer de sig för att anmäla händelsen för polisen men på vägen dit får de se en löpsedel som berättar att de båda rymlingarna fångats in. Beth har alltså dödat någon helt oskyldig person. I panik övertalar hon Ulf att de ska gömma den döde, gräva ner honom bakom uthuset. Med det beslutet dras de allt djupare in i lögner och påhittade historier som hotar hela deras tillvaro. Inger Frimansson har skrivit en ny gastkramande thriller som har en så vardaglig trovärdighet att man tror hon beskriver något som faktiskt hänt. Efter de stora framgångarna med God natt min älskade och Mannen med oxhjärtat har Inger Frimansson snabbt etablerat sig som en av de stora kvinnliga spänningsförfattarna i Sverige. God natt min älskade utsågs av Svenska Deckarakademin till årets bästa deckare 1998.