Många gånger i regn

De har alla förutsättningar för att leva bra liv. Hur är det då möjligt att misslyckas så ofta, och varför verkar en av dem helt ointresserad av att ens försöka?

Det enda Mikaela vet säkert är att hennes bror ska dö. Hon vet inte hur eller när, men han vill inte vara med, inte delta i vuxenblivandet som de andra i deras umgänge ägnar sig åt. De är en grupp människor strax under trettio som vuxit upp tillsammans, inga familjebildningar än, ingenting fast av någonting. Det är Mikaela och hennes bror Victor, Tom, Siri och Edwin. De hänger, är ibland också ihop, de växlar partner, ligger med någon annan, är vänner för livet, är inte det. De festar, tänder av, arbetar, pratar och tänker.

Många gånger i regn är en roman som lever i språket. Med en obeveklig blick för detaljer fångar Jack Hildén en grupp människor som knappt verkar gilla varann, men som ändå är tätt förbundna. Detta är hans tredje roman.

Jack Hildéns debutroman skildrar ett arbetskollektiv och den osynligaste av yrkesutövningar: vaktmästaren. Eskil är inte en särskilt bra sådan, och vill inte heller vara det. Han går runt som en turist i byggnaden, där Sveriges rikaste finansmän också arbetar. Som honom, fast ändå inte.

Eskil håller sig på sin kant och väntar på dagen han kan ta sig därifrån. Hela kollektivet ska snart tvingas iväg. Ingen får lära känna honom och på frågor om hans intressen har han lärt sig att ljuga.

Ändå är han en del av gruppen vare sig han vill eller inte. Tomas kommer närmare och närmare. Massiv och alltid glad, ja, alla verkar älska Tomas. Vad händer när man träffar den person som äger alla egenskaper du saknar? Dit Tomas går vänds strålkastare. Eskil tycks inte ens registreras på övervakningskamerorna när han stjäl grillad kyckling i samma butik, varje dag.

Vi, vi vaktmästare excellerar i exakt avlyssnade situationer, med en torr och igenkännande humor. En roman som gör upp med hierarkier men som inte låtsas ha något annat att erbjuda.