Branden

Mattis lever sedan många år tillsammans med sin älskade syster Hege i ett litet hus vid en sjö. Det är hon som ser till att de har mat på bordet genom att sticka koftor och tröjor. Mattis gör nog vad han kan, men han har svårt att få sin fantasi att gå ihop med det praktiska livet.

När han ser morkullan flyga över taket tar han det som ett tecken. Kort därefter slår en blixt ner i ett träd som på bygden kallas Mattis-och-Hege. Är det en varning?

En dag får Mattis för sig att bli färjekarl och ro folk över sjön. Hans första passagerare heter Jörgen och har kommit till trakten för att hitta jobb som skogshuggare. Han slår sig ner i huset tillsammans med de båda syskonen och plötsligt är Mattis inte längre ensam om kärleken till sin syster.

Romanen, som utkom 1957 och betraktas som den främsta i Tarjei Vesaas rika författarskap, ges här ut i nyöversättning av Staffan Söderblom och med ett förord av författaren Tomas Bannerhed.

"Den bästa norska roman som någonsin skrivits." - Karl Ove Knausgård

Hallstein och hans syster Sissel förbereder sig för en föräldrafri kväll, men en gammal bil har gått sönder och de måste inkvartera en ung barnaföderska. Hennes man, chauffören, är chockskadad av kriget, och hennes svärfar är invecklad i en olycklig kamp med sin hustru. Hon sitter lam och stum i bilen mannen vill ha det så, förklarar hon. Alla är i uppbrott: ett barn föds, en kvinna dör, och Hallstein upplever den första förälskelsen, i detta ensliga hus, denna enda vårnatt.

Tarjei Vesaas (1897-1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Isslottet är en vacker och vemodig skildring av vänskapen mellan två flickor, Siss och Unn. Den ena är glad och utåtriktad, den andra sluten och inåtvänd. På ett för dem själva gåtfullt sätt dras de till varandra och de förstår att detta är början på en lång vänskap. Där älven faller bildas på vintern mäktiga isformationer. Dit går Unn. Hon vandrar genom salar av is. Hon går vilse.

Tarjei Vesaas (1897 - 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för just Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Tornet är en roman om människor som drivs mot sin undergång av ett blint och obarmhärtigt öde. Handlingen tilldrar sig kring en bilverkstad, omgiven av frodiga åkrar och en glittrande havsfjärd. Men gårdsplanen domineras av en skrothög som ständigt växer i höjden. På samma sätt bygger människorna upp ett ångestens och fruktans torn som en gång ska falla över dem.

Tarjei Vesaas (1897 - 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.

Det stora spelet räknas som Tarjei Vesaas genombrottsroman. Det kan även sägas vara den bok som står honom närmast, då den ger mest av författaren själv. Per är sonen som växer upp på gården Bufast, i sexårsåldern blir han skrämd av fadern, som är besatt av jorden, av myllan, när han säger: Du ska vara på Bufast i alla dina dar! Tanken blir till en plåga för Per, först så småningom förstår han vad fadern menat och växer samman med gården, sammanlänkas med det stora spelet.

Tarjei Vesaas (1897 1970) räknas som en av 1900-talets främsta norska författare, den kanske allra främsta inom den nynorska litteraturen. Han tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för romanen Isslottet (1963) och nominerades också till Nobelpriset.