Andromeda

“en mångbottnad, gåtfull och mycket vacker utvecklingsroman.”

“en finstilt sorgesång som både trasslar till det, bjuder in sin läsare och är en liten present av återförtrollning”

”Therese Bohman är en av få som faktiskt behärskar idiomet.”

”Man behöver aldrig oroa sig i hennes sällskap, man kan känna sig säker. Hon frammanar ett Stockholm sett genom betraktarens observanta men utanförstående blick (”hemlös i tillvaron”, heter det om en av huvudpersonerna). ”Mig gick livet förbi”, säger Söderbergs Doktor Glas, samma passiva grundhållning lyder i ”Andromeda”: ”Det är så märkligt hur livet bara händer”. Uttrycket har inget manierat över sig, tvärtom får Bohman det att omfatta erfarenheter som knappast rymdes hos Söderberg: ”få saker är så bottenlöst ensamma som att vara utlämnad åt sin kropp”.”

”Therese Bohman är en samtida Hjalmar Söderberg.”

”Jag behöver bara öppna en av hennes böcker för att förflyttas till ett Stockholm vid förra sekelskiftet. Mat och dryck och vita dukar. Flanörer. Det är skymning när det omaka kulturparet lämnar Bakfickan. Och även om det inte står i texten, ser jag ändå Jakobs kyrkas röda fasad genom den mörka allén. Det uppstår helt enkelt något slags förtrollning av tillvaron när Therese Bohman skriver. Den där förhöjda livskänslan och förfiningen hennes romangestalter så desperat söker, återskapar hon själv i sina böcker. Det är stort.”

”Bohman gör aldrig några yviga gester och handlingen är egentligen lågmäld”

”Ändå är dessa människors fångenskap under ödets nycker storartad.”

”Romanen har stora kvaliteter som samtidsskildring”

”Det handlar om kultur- och samhällsklimatet och vad det gör med oss. Där enkla vägar till kommersiell framgång sker på bekostnad av kvaliteten, där kortsiktighet vinner över långsiktighet, där den som tycker annorlunda manövreras ut av de som flyter med och bockar lydigt.”

”Innerligt, berörande – och nog aningens provocerande inför ett och annat öga!”

”Therese Bohman gör här något av en äreräddning av den i samtiden så förkättrade kulturmannen samt skriver en glödande kärleksförklaring till litteraturen i stort, ett av de mest förfinade sätt att höja sig över naturen som mänskligheten åstadkommit.”

”Det är elegant på flera sätt.”

”Hur berättelserna flyter ihop, men också går isär. Hur Gunnars berättelse följer på Sofies, skingrar skuggor men också kastar nya. Hur deras historier tillåts röra sig över stora tidsförlopp, hela liv, trots att deras relation förblir koncentrerad till några år.”

”Genom Bohmans ögon ser vi hur löjlig och naken vår samtidskultur faktiskt är. Och hur mycket större och rikare den kunde vara.”

”En annan av Bohmans stora styrkor är hennes på samma gång skarpa och empatiska blick på sina egna romanfigurer. I Andromeda märks det tydligast i gestaltningen av Gunnar, som i romanens andra del själv får föra ordet. Det skulle vara lätt att skildra denna föråldrade förläggare, som befinner sig på cynismens och bitterhetens rand, som en sorglig figur. I stället får vi ett närmast kärleksfullt porträtt av en människa som sent i livet lever upp i mötet med en annan människa.”

”Therese Bohman är en egensinnig och modig författare”

“den här oavbrutet fängslande boken (jag läste den i ett saligt svep) handlar om något som är mycket mer komplext än det vi kallar sexualitet eller det vi kallar kärlek - den handlar om ömsesidigt givande vänskap.”