Fåradingar

Nils-Åke Hasselmarks nya diktsamling har skrivits under en skör tid i poetens liv, men den är full av kraft. Bilderna flödar in i varandra, minnen, drömmar och fantasier blandas med iakttagelser om livet. Som läsare får man ge sig hän åt en underlig skönhet. Det här är poesi från den tid i en människas liv då själen brinner men kroppen börjar falna. "Skaka tyst på varje lågmäld hallucination", står det. Det är just vad poeten gör, och ut rasar en mäktig, liksom andlös dikt. Det är bråttom att skriva, för tiden rinner undan fort. Våren har fallit på knä i smältvattnet, svalorna kvittrar sina ytterligheter i skymningen och hemtjänstpersonalen rusar förbi ett skräddarsytt ljus. Så ser tillvaron ut på Ingenmans strand. En alldeles särskild plats, på kanten till det eviga hav där var och en av oss en dag ska bli ingen.

Nils-Åke Hasselmark debuterade i slutet av femtiotalet, och sedan dess har han med några längre uppehåll fortsatt att publicera lyrik i en stil som man skulle kunna kalla ?tranströmersk?, dvs med ett rikt utvecklat bildspråk men som hela tiden har en mycket jordnära tematik. I den nya diktsamlingen, Lejonens lunch, har temperaturen stigit, lejonen kommer med döden i släptåg. 2002 fick Nils-Åke Hasselmark det ansedda Stig Carlson-priset av FiBs Lyrikklubb, ett kollegernas pris.