Badort

”Det händer något med läsaren i de där sinnliga passagerna av flyktig kärlek. Det var en förunderlig natt, en sådan natt som på sin höjd kan inträffa medan vi är unga. lyder det välfunna inledningscitatet ur Dostojevskijs Vita nätter. Attraktionen mellan Ingrid och Måna är nämligen av det slag som skapar en ny tideräkning; vad som än sker har de gjort varandra nya på jorden.”

”Det tar inte många sidor innan det spelas upp en kostymfilm i mitt huvud. Det är midsommaren 1938, i Borgholm på Öland. Kungen har linnekostym och badgästerna är här, liksom ett jazzband från New York. Detta är den nya tidens musik, men de sociala konventionerna är fortfarande starka. Utomhus doftar det av lavendel och kaprifol”

”Det sirliga språket känns igen i den här ögonblicksromanen om en sommarförälskelse mellan två unga kvinnor som ännu inte fastnat i sitt respektive öde … Formuleringarna är luftlätta, ofta estetiskt fulländade och romantiska och det ligger ett melankoliskt skimmer över texten, som lyckas väl med att fånga det flyktiga i tillvaron.”

”Makarna Folkesson vet hur man skriver. Men det som verkligen fascinerar är de första hundra sidornas gestaltning av en, med hänvisning till Dostojevskij: ’förunderlig natt, en sådan natt som på sin höjd kan inträffa medan vi är unga.’”

”Att en queer berättelse får ta plats i en nationalromantisk miljö är en vacker efterkonstruktion. Jag önskar att boken var skriven i sin tid och inte i efterhand. Men Borgholms storhetstid hade inte plats för sådana berättelser, i alla fall inte nedtecknade.”

”Att Borgholm, Mörbylånga och Öland besitter all den historia som ryms i romanen får mig att längta tillbaka för att se staden i nytt ljus.”

”En underbart poetisk, nästan lagerlöfsk saga i såväl text som illustrationer”

”Det är som att en delvis soft, delvis hetsig och dansant jazz lirar genom hela romanen. Och bilderna, teckningarna, är så himla vackert och varsamt skira.

Att blanda det autentiska med de fritt flödande amorösa äventyren och farorna är kort och gott förtrollande. Och att Karin Boye, Edith Södergran, Ellen Key och Djuna Barnes dyker upp på sina ställen piggar upp. Liksom vetskapen om att alternativa livsstilar och sexuella preferenser, om än i mer eller mindre smyg, kunde frodas även då.”

”Språket är finstämt och poetiskt mitt i den sorgliga och stundtals hotfulla berättelsen om en kärlek som bara blir ett hastigt möte, men som förändrar tillvaron för alltid … Mot slutet konstaterar Måna att kärleken inte går att upprepa ’inte med pensel, inte med penna, ens i toner’. Jag vill ändå påstå att författarna har lyckats så väl man kan med att återberätta en kärlek som berör på djupet. Med naturskildringar som förtrollar och människoporträtt som får en att förundras.”