Himlen

”Framförallt förmår Himlen att prata om exploateringen utifrån en närhet till, och ömhet för, dess offer. Texten lyckas med sin ansats att säga det omöjliga, att berätta det. När orden betyder något innebär de också förändring, som Törnkvist vackert skriver. Det känns på samma gång sorgset och hoppfullt.”

”Karl Daniel Törnkvist har utvecklat en språklig form som lyckas vara både respektfull och rättvisande.”

” ... en sak är säker - en mycket lovande poet är född under stjärnhimlen.”

”Jag läser Himlen som att Törnkvist skriver fram ett släktträd, baserat både på blodsband och en mera själslig gemenskap, där stammen utgörs av själva arbetarklassen: ett värkande kollektiv av levande och döda, ryggar och händer, vårdare och städare.”

” ... jag berörs av diktens ömsinta inlevelse i människor på väg bort eller redan borta, och hur den orfiskt strävar efter att närma sig dem.”