Eftersök på klövvilt

Bland det mest obehagliga som kan hända en jägare är att skadskjuta ett villebråd. För alla ansvarskännande jägare är det helt naturligt att göra allt som står i dennes makt för att förkorta det skadade djurets lidande. Men det hjälper inte bara med att "vilja" när det gäller, det måste också finnas kunskap.
Att göra jägarmässiga och effektiva eftersök och ha tillgång till effektiva eftersökshundar blir allt viktigare för svenska jägare.
Eftersök på klövvilt vänder sig till jakt- och jakthundsintresserade som vill lära sig mer om skottplatsundersökning, eftersökshundens arbete och hur klövviltet uppträder efter skottet.
I synnerhet är den skriven för dem som vill syssla med eftersök och ge sin hund en omfattande eftersöksträning.
Här beskrivs på ett pedagogiskt sätt hur man ger hunden en grundläggande spårträning och sedan vidareutbildar den till "totverbeller" och "totverweiser", på svenska ungefär "dödskällare" respektive "rapportör". En utbildningsmetod som har sitt ursprung i Tyskland, därför används ofta de tyska termerna även i Sverige.
Alla hundar kan jaga, men det finns vissa raser som är mer lämpade för jakt än andra. I ett av bokens avsnitt presenteras de olika jakthundsraserna och deras specialiteter.