Yttrandefrihet

En dag fick ärkebiskop Antje Jackelén nog. Hon deklarerade att påhoppen var för många och för nära. Hon slutade skriva på Twitter, en plats hon beskrev som både domstol och avrättningsplats.

Jag återkommer ibland till den sorgliga sanningen, att samtalsklimatet kan vara så skarpt att till och med en så stark person som Antje Jackelén kan tystas.

Våren 2021 gav Norstedts ut antologin Du blir vad du säger om hatspråk, yttrandefrihet och vikten av ett demokratiskt samtal. Den innehåller fler berättelser likt den Antje Jackélen beskriver. Till exempel i författaren Elin Anna Labbas bidrag.

Elin Anna Labba har belönats med Augustpriset för sin bok Herrarna satte oss hit om tvångsförflyttningen av samer. I antologin skriver hon om hur det är att växa upp i Kiruna och hur hon måste förbereda sina barn för hatet mot samer.

I antologins fjorton olika texter varvas sådana vittnesmål med resonemang om hur hatspråket kan minskas, samtidigt som yttrandefriheten värnas. Det som först verkar enkelt och självklart fastnar nämligen i en annan princip som vi är lika överens om: värnandet av yttrandefriheten. En demokrati kräver att vi kan uttrycka oss fritt, även när det är kritiskt. Var drar man gränsen mellan kritik och hat?

Men förutom att bli berörd av de personliga berättelserna känner jag samtidigt hopp. Jag tänker att boken, tillsammans med mycket annat som görs, ändå har den effekten att problemet uppmärksammas. Det är inte tyst.

Siri Hustvedt skriver i antologin om hatspråkets motsats, om en fruktbar zon mellan människor som ger utrymme för ömsesidig förståelse. Hon kallar det en ”dynamisk dialogisk verklighet som genererar inte bara nya tankar utan även ny förståelse”.

Yttrandefrihet är inte bara att alla ska kunna säga vad de vill. För att det demokratiska samtalet ska fungera krävs också att några läser och lyssnar.

Elin Anna Labbas bok Herrarna satte oss hit sålde i stora upplagor och gavs ut på både svenska och samiska. Den nådde många läsare. Boken beskriver en historisk händelse, men är aktuell och relevant också i dag. Elin Anna Labba kan referera till den när hon debatterar gruvnäringen och samernas villkor. Vems är marken, vilka naturresurser är det som räknas och vilka bestämmer över dem?

Detsamma gäller en bok som gavs ut 2021, Vad dina ögon såg, av Snezana Bozinovska. Boken berättar om Leon och Ester, som överlevde förintelsen, flydde till Sverige och fann varandra i Borås. Också här en historisk berättelse, om ofattbar grymhet i de Polska dödslägren, men också om flyktingmottagande i Sverige och kopplingar till dagens migrationsdebatt och de dunkla motiv som Vladimir Putin angav när han anföll Ukraina.

I Ryssland är det förbjudet att benämna kriget mot Ukraina för just krig. Den grundläggande rätten att skriva sanningen är satt ur spel. Men även de friare internetkanalerna, som har en större möjlighet att berätta sanningen, når inte alla grupper i Ryssland.

Den verklighetsuppfattning som förmedlas av böcker och samtalen de stimulerar är en vital del av en fungerande demokrati. Sverige har världens äldsta tryckfrihetslag och den garanterar att alla berättelser kan få skrivas och distribueras. Men det krävs som sagt också att de skrivs, att de ges ut och att de når sina läsare.

Det är vad vi vill åstadkomma med vårt arbete för det fria ordet.

Patrik Hadenius, förlagschef Norstedts