Lasse Bergström
Foto: BJörn Bergström
Utforska författaren
Lasse Bergström har tidigare varit Norstedts förlagschef och tongivande förläggare under många år. Han avslutade efter tre decennier på Expressen sin bana som filmkritiker 1992, en uppgift han förberett sig för redan under de tidiga tonåren. Han var som förläggare ansvarig för en prisad filmboksutgivning i samarbete med Harry Schein och Svenska Filminstitutet åren kring 1970.
En av de författare han arbetade med på Norstedts var Ingmar Bergman, som lärde honom förstå stumfilmens unika storhet när de tillsammans arbetade med Bilder, boken om Bergmans filmer.
Utgivning
Om boken
Lasse Bergström, veteran bland svenska filmskribenter, berättar med rikedom av sällan sedda bilder, om åren runt 1930 i Hollywood. Då stumfilmen dör, ljudfilmen föds och förvandlas.
Jazzålderns flickor kallades flappers och bröt in i en manlig puritansk värld, med korta kjolar, bobbat hår, egen rösträtt och höga röster. I boken representeras de av legender som Olive Thomas, Clara Bow och Louise Brooks, med en ung Greta Garbo som förebud om depressionstidens nya kvinnoroll.
Med talande titlar som Dance, Fools, Dance (Joan Crawford), A Bill of Divorcement (Katherine Hepburn) och Baby Face (Barbara Stanwyck) fick filmer om och med kvinnor framgång när depressionen var som värst.
Då slog den religiösa samhällsmoralen till. Hollywood hade haft en mild självcensur under stumfilmens slutskede. Nu bestämdes vad som fick sägas och göras i biografsalongerna. Skarprättare blev en katolsk pr-man, Joseph Breen och han såg till att filmstaden genomgick en ny förvandling. Guldålderns amerikanska film blev med Koden en konstart som skildrade livet som det borde vara, inte som det är . Det kom att förändra även självklart stora filmer som Borta med vinden och Casablanca.
Jazzålderns flickor kallades flappers och bröt in i en manlig puritansk värld, med korta kjolar, bobbat hår, egen rösträtt och höga röster. I boken representeras de av legender som Olive Thomas, Clara Bow och Louise Brooks, med en ung Greta Garbo som förebud om depressionstidens nya kvinnoroll.
Med talande titlar som Dance, Fools, Dance (Joan Crawford), A Bill of Divorcement (Katherine Hepburn) och Baby Face (Barbara Stanwyck) fick filmer om och med kvinnor framgång när depressionen var som värst.
Då slog den religiösa samhällsmoralen till. Hollywood hade haft en mild självcensur under stumfilmens slutskede. Nu bestämdes vad som fick sägas och göras i biografsalongerna. Skarprättare blev en katolsk pr-man, Joseph Breen och han såg till att filmstaden genomgick en ny förvandling. Guldålderns amerikanska film blev med Koden en konstart som skildrade livet som det borde vara, inte som det är . Det kom att förändra även självklart stora filmer som Borta med vinden och Casablanca.
Läs mer
Lasse Bergström
Jazzålderns flickor, depressionens kvinnor
Om boken
14 juli, nationaldag i Frankrike. En tidig film av René Clair dessutom, en av hundratals i Lasse Bergströms nya bok som gör personliga nedslag i fransk filmkonst.
Magikern Georges Méliès som lät sin rymdfarkost landa i ögat på gubben i månen. Jean Gabin som med passion körde sitt stora lok mellan Paris och Le Havre i Jean Renoirs Människans lägre jag. Eller Jean-Paul Belmondo som strosade på Champs-Èlysées med sin tidningsflicka i Till sista andetaget, en av Den nya vågens första stora filmer. Franska bilder är en lockande systervolym till Hollywood: Guldåldern, utgiven 2010.
"Min bok om det tidiga Hollywood skrevs utan akademiska ambitioner, som en reseskildring från min barn- och ungdoms filmlandskap, med nya värderingar lagda över minnesbilder från mer än ett halvsekel sedan. Mina välvilligaste kritiker kallade den ett verk av en filmälskare och folkbildare.
Franska bilder är delvis tecknade med samma metod, men med bredare tidsram, eftersom filmen officiellt föddes i Paris två decennier innan Hollywood etablerades som biograffilmens huvudstad. Den franska filmen före första världskriget fick då sin världsledande ställning bruten och pionjärerna glömdes bort. Lyckligtvis har de återuppstått, inte bara som Méliès i Scorseses filmsaga Hugo utan främst i form av omsorgsfullt restaurerade dvd-utgåvor från kärleksfullt bevarade original i franska filmarkiv. Seriösa filmforskare har aldrig levt i en bättre värld."
Magikern Georges Méliès som lät sin rymdfarkost landa i ögat på gubben i månen. Jean Gabin som med passion körde sitt stora lok mellan Paris och Le Havre i Jean Renoirs Människans lägre jag. Eller Jean-Paul Belmondo som strosade på Champs-Èlysées med sin tidningsflicka i Till sista andetaget, en av Den nya vågens första stora filmer. Franska bilder är en lockande systervolym till Hollywood: Guldåldern, utgiven 2010.
"Min bok om det tidiga Hollywood skrevs utan akademiska ambitioner, som en reseskildring från min barn- och ungdoms filmlandskap, med nya värderingar lagda över minnesbilder från mer än ett halvsekel sedan. Mina välvilligaste kritiker kallade den ett verk av en filmälskare och folkbildare.
Franska bilder är delvis tecknade med samma metod, men med bredare tidsram, eftersom filmen officiellt föddes i Paris två decennier innan Hollywood etablerades som biograffilmens huvudstad. Den franska filmen före första världskriget fick då sin världsledande ställning bruten och pionjärerna glömdes bort. Lyckligtvis har de återuppstått, inte bara som Méliès i Scorseses filmsaga Hugo utan främst i form av omsorgsfullt restaurerade dvd-utgåvor från kärleksfullt bevarade original i franska filmarkiv. Seriösa filmforskare har aldrig levt i en bättre värld."
Läs mer
Lasse Bergström
Franska bilder
Om boken
Det handlar om den amerikanska filmens huvudstad och dess gyllene år decennierna kring 1929, året då börsen kraschade på Wall Street, talfilmen tog över från stumfilmen och författaren till denna bok föddes till ett liv som filmälskare.
Arbetet med Hollywood påbörjades 2005. Från början tänkt som en självbiografisk återblick på ungdomens filmer och dess hjältar och hjältinnor växte projektet först till en undersökning om den tidiga amerikanska filmens andra akt efter stumfilmens död och passagen genom ljudvallen. Sedan till en berättande historia - utan akademiska förtecken - om en lysande epok som bländade den tidens biobesökare och som nu, för nya generationer, kan upplevas på elektroniska skärmar i våra hem, genom tv, video och dvd.
En lysande epok med ett lysande följe - från Chaplin till Marilyn Monroe, från Erich von Stroheim till Billy Wilder, från Victor Sjöström till Garbo och Ingrid Bergman, från Buster Keaton till Bröderna Marx och Helan och Halvan och så vidare.
Omgiven av alla de filmer han berättar om ser Lasse Bergström i denna för svenska förhållanden unika och rikt illustrerade bok den amerikanska filmens guldålder i ett nutida och förklarat ljus.
Arbetet med Hollywood påbörjades 2005. Från början tänkt som en självbiografisk återblick på ungdomens filmer och dess hjältar och hjältinnor växte projektet först till en undersökning om den tidiga amerikanska filmens andra akt efter stumfilmens död och passagen genom ljudvallen. Sedan till en berättande historia - utan akademiska förtecken - om en lysande epok som bländade den tidens biobesökare och som nu, för nya generationer, kan upplevas på elektroniska skärmar i våra hem, genom tv, video och dvd.
En lysande epok med ett lysande följe - från Chaplin till Marilyn Monroe, från Erich von Stroheim till Billy Wilder, från Victor Sjöström till Garbo och Ingrid Bergman, från Buster Keaton till Bröderna Marx och Helan och Halvan och så vidare.
Omgiven av alla de filmer han berättar om ser Lasse Bergström i denna för svenska förhållanden unika och rikt illustrerade bok den amerikanska filmens guldålder i ett nutida och förklarat ljus.
Läs mer
Lasse Bergström
Hollywood: Guldåldern
Om boken
Bokmärken (1998) är en minnesbok om ett liv, med böcker, musik och framför filmens vita duk.
Lasse Bergström föddes 1929, växte liksom sina far- och morföräldrar upp på Söder i Stockholm och gjorde som gymnasist i Södra Latin sin debut som lyriker och filmkritiker. 1951 efterträdde han Stig Dagerman som kulturredaktör på Arbetaren och samlade omkring sig den tidens unga skribenter. 1955 kom han, tjugosex år gammal, till Norstedts förlag som förläggare. Där kom han senare att bli förlagschef.
Lasse Bergström föddes 1929, växte liksom sina far- och morföräldrar upp på Söder i Stockholm och gjorde som gymnasist i Södra Latin sin debut som lyriker och filmkritiker. 1951 efterträdde han Stig Dagerman som kulturredaktör på Arbetaren och samlade omkring sig den tidens unga skribenter. 1955 kom han, tjugosex år gammal, till Norstedts förlag som förläggare. Där kom han senare att bli förlagschef.
Läs mer
Lasse Bergström
Bokmärken