Det är med stor saknad vi har nåtts av nyheten att Lasse Bergström har avlidit, nyss fyllda nittio år. Hans betydelse för Norstedts är ovedersäglig. Genom att sätta fokus på långsiktiga författarskap och ett nära samarbete med författarna omdanade han Norstedts till ett modernt förlagshus.
Lasse Bergström föddes 1929, växte upp på Söder i Stockholm och gick på Södra Latins läroverk. Under åren 1948–1950 ingick han i redaktionen för den litterära tidskriften Medan Lagrarna Gro, som publicerade texter av bland andra Tomas Tranströmer, Kjell Espmark, Per Wästberg och Sven Lindqvist. Under gymnasietiden inledde han också sin bana som kulturskribent, med betoning på litteratur och film. Det ledde till att han 1951 fick efterträda Stig Dagerman som kulturredaktör på tidningen Arbetaren.
I augusti 1955 började Lasse Bergström arbeta på Norstedts som litterär rådgivare till förlagschefen Ragnar Svanström. Han knöt snart flera svenska författarskap till förlaget och kom också att introducera flera utländska författare. Han blev förgrundsgestalt för Norstedts nysatsning på skönlitteratur, blev förlagschef 1969, startade PAN-serien och höll hela tiden blicken på nya författarskap. Han stod bakom framgångarna för flera av vår tids mest tongivande författarnamn, så som Per Olov Enquist, Torgny Lindgren, Ingmar Bergman, Lars Gustafsson, Kjell Espmark, Heidi von Born, Birgitta Stenberg, Jan Myrdal, Per Wahlöö & Maj Sjöwall, Jan Guillou, bland många andra.
På förlaget arbetade han fram till pensioneringen 1994, men fortsatte som rådgivare och lektör i över tio år. Bland annat var det Lasse Bergström som först lektörsläste Stieg Larssons romaner åt förlaget och förutsåg pricksäkert den kommande succén.
”Film präglade tidigt mitt liv. Snart även musik. Litteraturen dröjde i väntrummet men förberedde sin entré.” Så inleds självbiografin Bokmärken, som publicerades 1998. Även om skrivandet fick mer tid efter pensioneringen hade han under alla sina år på Norstedts också varit verksam som kulturskribent. Redan på sextiotalet blev han fast knuten till Expressen som film- och operakritiker. Intresset för filmen höll i sig hela livet och under sina sista tio år gav han ut tre böcker om filmens första decennier som hyllades av kritikerna: Hollywood – guldåldern (2010), Franska bilder (2013) och Jazzålderns flickor, depressionens kvinnor (2017).
Utan Lasse Bergström hade Norstedts inte varit vad det är idag. Hans förläggargärning är legendarisk och hans lojalitet med förlaget kvarstod långt efter pensioneringen. Hans ständiga stöd och uppmuntran såväl vid framgångar som i stormiga tider betydde enormt mycket för oss som förde arbetet vidare på Norstedts. På Riddarholmen kommer han att vara djupt saknad.
Röster om Lasse Bergström
Eva Gedin, förlagschef Norstedts: ”Lasse var en kollega och vän som betytt mycket för mig genom alla år på Norstedts. Hans stöd och uppmuntran har varit ovärderligt. Han är och kommer alltid vara en stor förebild för mig. Av den bästa sorten, den som man vill försöka efterlikna men också den som liksom håller en i handen.”
Håkan Bravinger, förläggare och litterär chef Norstedts: ”Lasse var inte någon som dundrade in på förlaget för att visa hur en slipsten ska dras. Däremot var han alltid där om man hade frågor och funderingar. Hans stöd under återutgivningen av Stig Dagerman och Ingmar Bergman var helt ovärderligt tack vare hans insiktsfulla kommentarer om författarna och deras verk.”
Agneta Pleijel, författare: ”Lasse betydde mycket för mig, fast han inte var min förläggare. Men han bjöd ut mig på lunch efter några diktsamlingar och tyckte att jag skulle skriva prosa. Hans förtjänst att jag gjorde det. Fick många små kort från honom genom åren – jag hade dem på väggen ovanför skrivbordet och att lyfta blicken mot dem var en fysiskt kännbar uppmuntran.”
Ann-Marie Skarp, tidigare medarbetare Norstedts: ”Han var min första chef och en av de personer jag samarbetade med närmast under mina 25 år på Norstedts. Han lärde mig allt jag kan om förlagsarbete och han visade mig fullt förtroende i stort sett från första dagen.”
Stefan Hilding, tidigare förläggare Norstedts: ”Lasse var mån att allt skulle vara välskrivet och begripligt. Han arbetade mycket idogt med sina texter. Ville hålla dem rätt strama. I sina många mail från Ösmo fick jag dock ta del av härliga skrönor som inte passade in i böckerna men som vi hade mycket roligt åt. Tillsammans med sonen Björn arbetade han intensivt med att hitta de rätta, ofta unika, bilderna. Lasse var alltid ödmjuk och generös, njöt av att få berätta och förklara. En sann cineast.”
Per Gedin, tidigare förläggare Norstedts: ”Vi var från femtiotalet och fyra decennier framåt en generation av jämnåriga förläggare som såg vårt yrke som en livsform, vilket innebar att vi blev goda vänner, vi umgicks med varandra och träffades i yrket och på fester. Samtidigt konkurrerade vi järnhårt med varandra , utan att det medförde några sprickor i vänskapen. Nu har ännu en i gänget lämnat oss, men alla goda minnen finns kvar.”
Kristina Ahlinder, VD Svenska Förläggareföreningen: ”Lasse var ordförande och den som anställde mig på Förläggareföreningen. Jag tänker ofta på hur uppmuntrande och stöttande han var de där åren som vi jobbade ihop, mina första, och hur betydelsefullt det var. Ofta var den enda kommentaren 'det blir bra, kör på bara'. Inga krångligheter. Så minns jag förstås de obligatoriska operabesöken under resor till Federation of European Publishers möten runt om i Europa. Och att vi skulle intensifiera arbetet med att få till sänkt bokmoms, det var det Lasse som bestämde.”
Agneta Markås, tidigare medarbetare Norstedts: ”Utan Lasse hade mitt arbete med foreign rights på Norstedts varit tyngre och svårare. Han introducerade mig i den internationella förlagsvärlden med omtanke och generositet och genom sitt engagemang visade han att det var viktigt att sprida våra fina författarskap ut i världen. Han var inte bara min chef under nästan tre decennier utan blev också en kär vän.”
Relaterade artiklar