Imre Kertész
Utforska författaren
Imre Kertész 1929-2016. Ett av de stora europeiska författarskapen har avslutats och Kertèsz position som en av världslitteraturens mest betydande vittnesförfattare går inte att överskatta. Han föddes i Budapest i en sekulariserad judisk familj och hamnade som fjortonåring i Auschwitz 1944. De traumatiska upplevelserna under krigsåren kom att forma hela hans författarskap. Debutromanen Mannen utan öde färdigställdes först 1975 och hade då tagit tretton år att skriva. Romanen väckte dock föga uppmärksamhet i hemlandet; faktum är att det var först efter murens fall 1989 som romanen fick ett bredare genomslag, först i Ungern och senare internationellt.
I Sverige publicerades romanen av förlaget Fripress under titeln Steg för steg (1985) men föll snart i glömska. De första böckerna på Norstedts blev debutromanen – nu under sin nya svenska titel Mannen utan öde – och Kaddish för ett ofött barn (1996). I den senare återkommer debutens alter ego som ber sin kaddish för det barn han vägrar sätta till världen på grund av att han själv varit barn i Auschwitz. Tillsammans med romanen Fiasko (på svenska 2000) bildar dessa tre romaner en triptyk som hör till vittneslitteraturens främsta och mest avgörande verk.
Den säregna journalromanen Galärdagbok gavs ut på svenska 2002, samma år som han som förste ungerska författare belönades med Nobelpriset i litteratur "för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke". Hans Nobelföreläsning (som även ingår i essäsamlingen Det landsförvisade språket från 2007) går att läsa här: http://www.nobelprize.org
Sina sista böcker valde Imre Kertész att ge ut på Svante Weylers nystartade förlag, ett beslut som fattades i god anda. Det var Svante som med stor entusiasm tagit författarskapet till Norstedts och de två utvecklade under tiden en nära och förtrolig vänskap.
För Norstedts kommer Imre Kertész alltid att ha en särställning tack vare hans alldeles särskilda förmåga att sätta fingret på vad det innebär att vara människa i en värld som så lätt låter sig hänföras av de onda krafterna i samhället. Därav storheten och angelägenheten, därav tidlösheten och släktskapet med klassiska författare som Camus, Nietzsche, Schopenhauer, Kafka och Paul Celan.
Imre Kertész blev 86 år gammal.
Utgivning
Om boken
Mannen utan öde är en av världslitteraturens starkaste skildringar av koncentrationslägrens verklighet. Det är en märkligt annorlunda berättelse om en ung pojkes väg till Auschwitz, Buchenwald och Seitz - och om hans mirakulösa retur därifrån!
Den ungerske författaren Imre Kertész var deporterad under andra världskriget. Mannen utan öde är dock inte självbiografisk i vanlig mening men skrämmande allmängiltighet...
Läs mer
Imre Kertész, Georg Klein, Eva Klein
Mannen utan öde
Om boken
Mannen utan öde berättar historien om den fjortonårige György Köves, som sätts tillsammans med tusentals andra judar på ett tåg, men först när dörrarna slås upp till godsfinkan och de tvingas ut av vakterna förstår han att de rykten om dödslägren som han tidigare avfärdat var sanna. Detta är romanen om hans väg dit, och resan tillbaka.
I Fiasko får vi möta den medelålders författaren, med ett manus som ingen vill publicera om sina erfarenheter från nazisternas förintelseläger. Han känner sig som en fånge i sin lilla lägenhet, och börjar i stället skriva på en annan roman, om en man som är fast i ett totalitärt samhälle och som får en möjlighet att fly, men inte gör det.
En kaddish är en bön på arameiska, en viktig del av den judiska gudstjänsten. I Kaddish för ett ofött barn läser berättaren sin kaddish över det barn som han vägrar ge liv åt, till dne värld som sett Auschwitz födas.
Läs mer
Imre Kertész
Mannen utan öde, Kaddish för ett ofött barn, Fiasko
Om boken
Kan vi överhuvudtaget lära oss något av Auschwitz? Efter att som tonåring ha sett fasorna i Buchenwald och som vuxen författare ha skrivit ett av de mest betydande vittnesmålen från nazisternas koncentrations- och utrotningslägren, Mannen utan öde, har Imre Kertész outtröttligt sysselsatt sig med själva innebörden av det som hände där och hur mänskligheten ska handskas med den erfarenheten. För Kertész är inte lägren någon isolerad judisk angelägenhet.
"Jag menar att vi varken kränker eller förminskar judenhetens tragedi, om vi i dag, mer än femtio år efter att Förintelsen inträffade, betraktar den som en världserfarenhet, som ett europeiskt trauma." Trots att uppgiften nästan är omöjlig är det litteraturens uppgift att försöka skapa en föreställning om det ofattbara. Kertész vänder på Theodor Adornos berömda yttrande om att man efter Auschwitz inte kan skriva någon poesi: "efter Auschwitz kan man bara skriva poesi om Auschwitz."
I denna samling tal och essäer från 1989 och framåt, inklusive den föreläsning han höll när han tog emot Nobelpriset 2002, kommenterar Imre Kertész både de egna verken och de erfarenheter som födde dem. Särskilt det dubbla ödet att först vara inspärrad i ett läger och sedan vara inspärrad i ett totalitärt samhälle under fyrtio år.
Det landsförvisade språket ger en unik inblick i Imre Kertész idévärld, den värld som gjort honom till en av vår tids främsta författare.
Läs mer
Imre Kertész
Det landsförvisade språket
Om boken
Läs mer
Imre Kertész
Likvidation
Om boken
Läs mer
Imre Kertész
En annan
Om boken
Läs mer
Imre Kertész, Péter Esterházy
Protokollen
Om boken
Läs mer
Imre Kertész
Galärdagbok
Om boken
Läs mer
Imre Kertész
Fiasko