Sara Villius

Det börjar med en kyss. Eller ännu tidigare. I värmen mellan två armar alldeles nära varandra. Eller kanske tidigare än så. I händelser som finns nedskrivna i myndighetsdokument och såna som saknas där.

Hon tänker på mannen som velat lära henne allt om skrivandet. Hon tänker på maken hon inte längre orkar tänka på. Hon tänker på om det är möjligt att vara både moder och kropp. Hon tänker på hur det skulle vara att få vila ut nånstans, hos nån. Hon kan inte längre skriva, men hon skriver ändå.

Sara Villius har fått ett kultrykte bland unga författare och läsare med Sex och Battle, stenhårda litterära skildringar av uppväxt, sexualitet och skrivande. Det är över tio år sedan senaste romanen, Sex, utkom. Men nu är Sara Villius äntligen tillbaka, och hennes blick är skarpare än någonsin. I Madonna granskas vuxenlivet, kärnfamiljen och moderskapet lika kompromisslöst som hon tidigare undersökt ungdomen. Villius har skrivit en skoningslös undersökning av vad det är att vara kvinna och moder, madonna och kropp.

Battle är en stark uppföljare till kritikerrosade Nej det är en snöklump. En textsamling om flickor, tonårstjejer och unga kvinnor som på ytan är bedrägligt tuffa och erfarna, men som under den ytan döljer en ilska och sorg, men framför allt en väldig utsatthet. Boken skildrar den stora längtan efter att bli sedd, om spelet mellan det ensamma jaget och gruppen och om vad man kan berätta och vad som inte låter sig berättas. Sara Villius är en genuint tonsäker författtare som lyckas skapa en enorm laddning i sin prosa.

Sara Villius kritikerrosade debutbok, Nej, det är en snöklump (2002), handlar om en outsider, en flicka som är lite på kant med hela tillvaron. Hon pepprar sitt språk med attityd, men det finns något väldigt sorgligt bakom både huvudpersonens attityd och berättelse. Boken utspelar sig under en bilfärd till Öland. Men här finns också korta tillbakablickar om akademikerföräldrarna, pojkvännerna, hångel och ensamhet. Den enkla stilen är skenbart naiv med en absurd och ironisk humor.

Battle (2003) är en textsamling om flickor, tonårstjejer och unga kvinnor som på ytan är bedrägligt tuffa och erfarna, men som under den ytan döljer en ilska och sorg, men framför allt en väldig utsatthet.
Boken skildrar den stora längtan efter att bli sedd, om spelet mellan det ensamma jaget och gruppen och om vad man kan berätta och vad som inte låter sig berättas.

Sara Villius bok Sex (2008) är en fantasi, en dröm, en flykt. Det handlar om hur man kan använda fantasin som tröst. Och om att vilja vara någon annan än man är. Att få vara barn, som någon vill ta hand om, och samtidigt bli åtrådd och älskad. Om tillståndet där man kan få vara både och. Om att längta efter en pappa, eller en annan man (främst en i ballongskjorta). Om att ta hand om ett barn och vara ett barn. Att blanda ihop allting och sudda ut alla gränser. Att inte känna att man hör hemma någonstans, men alltid längta hem.