Sara Hallström
Foto: Alice Johansson
Utforska författaren
Utgivning
Om boken
Sara Hallströms nya diktsamling kretsar kring vatten och kroppar. Vatten rinner som språk mellan fingrarna, händer tvättar, vätskor rinner in i och ut ur läckande kroppar. Kropparna är verktyg, både för det intima och det institutionella: allmänningen som strömmar genom kranarna, den queera gemenskapens glittrande överflöd av vätskor. Dikterna rör sig mellan upplösning och sammanfogning. Här finns handfaten och badrummen i vilka man blir till. Hål slickade med förståelse. Ett skimrande slem. Sug upp, svälja, spotta ut. En tvål i vilken språket inte når in.
Sara Hallström är poet och förskollärare, bosatt i Göteborg. Hon debuterade med Vi måste ha protein 2004 och har sedan dess gett ut sex böcker. För diktsamlingen Rötter smälter belönades hon med Mare Kandre-priset med motiveringen: ”sinnliga dikter där människor klyvs mitt itu av kollisionen mellan kärleken och förståndet”. Senast utkom Jag vill att mina barn ska tillhöra (2015).Om den skrev Lyra Ekström Lindbäck i Dagens Nyheter:”Det här är ingen liten dikt. Faktum är att jag tror att Sara Hallström är en av få samtida poeter som har potential att bli riktigt, riktigt stor. Det svenska litteraturfältet borde börja ge henne det erkännande som hon förtjänar. För här har vi en poet som inte bara har en unik riktning, hon är dessutom så öm och intelligent att hennes skrivande aldrig kommer att stelna.”
Sara Hallström är poet och förskollärare, bosatt i Göteborg. Hon debuterade med Vi måste ha protein 2004 och har sedan dess gett ut sex böcker. För diktsamlingen Rötter smälter belönades hon med Mare Kandre-priset med motiveringen: ”sinnliga dikter där människor klyvs mitt itu av kollisionen mellan kärleken och förståndet”. Senast utkom Jag vill att mina barn ska tillhöra (2015).Om den skrev Lyra Ekström Lindbäck i Dagens Nyheter:”Det här är ingen liten dikt. Faktum är att jag tror att Sara Hallström är en av få samtida poeter som har potential att bli riktigt, riktigt stor. Det svenska litteraturfältet borde börja ge henne det erkännande som hon förtjänar. För här har vi en poet som inte bara har en unik riktning, hon är dessutom så öm och intelligent att hennes skrivande aldrig kommer att stelna.”
Läs mer
Sara Hallström
Tvätta och bli tvättad
Om boken
Vad är omsorg?
Det hoprafsande helande bortstötande greppet.
Jag vill att mina barn ska tillhöra är en diktberättelse.
Den lägger sig hos det som ibland kallas barndomens kvinnoland.
Att vara här är att vara på gränsen mellan vård och värld. Kärlek är upprepning.
En pedagogs undran om sina, andras, våra, allas, några barn.
En lesbisk kropp, ett könat rum, en institution och en rytm.
Att tvätta sina händer, att finnas där det finns rinnande vatten, att få tyst på någon.
Att gråta bort ansikten, att höra ihop, att gå hem. Att separera dig ur mig,
att skämmas och att vara stolt.
Sara Hallströms nya diktsamling utspelas i vad som liknar ett klassrum för yngre. Om hennes senaste diktsamling Torg, korg, eko (2010) skrev Göran Sommardahl: "Och det absolut märkvärdiga med Sara Hallströms poesi är att hon hittar en tilltalsvinkel, en utsägelsepunkt som motsäger varje normalt prat. Hon frågar inte hur världen ska vara beskaffad för att vi ska vilja vara där, eller hur vi ska vara beskaffade för att få självklar hemortsrätt. Hon låter själva samhället fråga sig hur det ska vara beskaffat för att stå ut med sig självt, hur det ska kunna inrymma sig självt."
Det hoprafsande helande bortstötande greppet.
Jag vill att mina barn ska tillhöra är en diktberättelse.
Den lägger sig hos det som ibland kallas barndomens kvinnoland.
Att vara här är att vara på gränsen mellan vård och värld. Kärlek är upprepning.
En pedagogs undran om sina, andras, våra, allas, några barn.
En lesbisk kropp, ett könat rum, en institution och en rytm.
Att tvätta sina händer, att finnas där det finns rinnande vatten, att få tyst på någon.
Att gråta bort ansikten, att höra ihop, att gå hem. Att separera dig ur mig,
att skämmas och att vara stolt.
Sara Hallströms nya diktsamling utspelas i vad som liknar ett klassrum för yngre. Om hennes senaste diktsamling Torg, korg, eko (2010) skrev Göran Sommardahl: "Och det absolut märkvärdiga med Sara Hallströms poesi är att hon hittar en tilltalsvinkel, en utsägelsepunkt som motsäger varje normalt prat. Hon frågar inte hur världen ska vara beskaffad för att vi ska vilja vara där, eller hur vi ska vara beskaffade för att få självklar hemortsrätt. Hon låter själva samhället fråga sig hur det ska vara beskaffat för att stå ut med sig självt, hur det ska kunna inrymma sig självt."
Läs mer
Sara Hallström
Jag vill att mina barn ska tillhöra
Om boken
Efter de hyllade Vi måste ha protein och Rötter smälter återkommer Sara Hallström nu med en ny diktsamling, Torg, korg, eko.
Hennes nya diktsamling rör sig mellan plats och plats, röst och röst; ett eko lagt i en korg, buret över ett torg. Hon låter genom benhårt betraktande sviter väcka tanken om en dikt som förmår förklara sig själv. Med sin redan typiska musikalitet visar hon ännu en gång att hon tillhör en av den nya svenska poesins starkaste företrädare.
Hennes nya diktsamling rör sig mellan plats och plats, röst och röst; ett eko lagt i en korg, buret över ett torg. Hon låter genom benhårt betraktande sviter väcka tanken om en dikt som förmår förklara sig själv. Med sin redan typiska musikalitet visar hon ännu en gång att hon tillhör en av den nya svenska poesins starkaste företrädare.
Läs mer
Sara Hallström
Torg, korg, eko
Om boken
Sara Hallström återkommer med ny, stark diktsamling efter den uppmärksammade debuten med Vi måste ha protein.
Sara Hallströms nya diktsamling Rötter smälter är både sinnlig och visionär. Människa och landskap, känsla och tanke berör varandra, skrapar mot varandra, ständigt i rörelse. Det är en dikt där kärleken kan anas som just en sådan rörelse.
Gränsen för dig i mig har flyttats fram, rör sig
som skymning längs skymningen
Sara Hallström är en poet som redan efter två diktsamlingar framstår som en av de mest särpräglade och intensiva rösterna i den nya svenska lyriken.
Sara Hallström är född 1979 och bosatt i Göteborg. Hon debuterade 2004 med samlingen Vi måste ha protein, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris.
Sara Hallströms nya diktsamling Rötter smälter är både sinnlig och visionär. Människa och landskap, känsla och tanke berör varandra, skrapar mot varandra, ständigt i rörelse. Det är en dikt där kärleken kan anas som just en sådan rörelse.
Gränsen för dig i mig har flyttats fram, rör sig
som skymning längs skymningen
Sara Hallström är en poet som redan efter två diktsamlingar framstår som en av de mest särpräglade och intensiva rösterna i den nya svenska lyriken.
Sara Hallström är född 1979 och bosatt i Göteborg. Hon debuterade 2004 med samlingen Vi måste ha protein, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris.
Läs mer
Sara Hallström
Rötter smälter
Om boken
Vi måste ha protein är en diktsamling som med humor och språklig pregnans tecknar kärlekens och kroppens landskap, som vill utforska begrepp som stad, tid, biologi och makt.
Ett ljus lyser upp ögat inifrån, kastar mjuka skuggor i pupillen.
Munnen ett brott där tungorna gnistrar och vrider, bryter bland kol och sten,
stavelserna som stiger i blicken när den letar,
hettan som bryter stearin tillbaka till flytande form.
Bröstkorgen ett bål och handen en lykta,
svängande genom buskar täta av klorofyll och mörker
Ett ljus lyser upp ögat inifrån, kastar mjuka skuggor i pupillen.
Munnen ett brott där tungorna gnistrar och vrider, bryter bland kol och sten,
stavelserna som stiger i blicken när den letar,
hettan som bryter stearin tillbaka till flytande form.
Bröstkorgen ett bål och handen en lykta,
svängande genom buskar täta av klorofyll och mörker
Läs mer
Sara Hallström
Vi måste ha protein
Recensioner
”Det är både vackert och illavarslande, både villkor och ömhet”
“Med små drag tecknas en kropps- och språkuppfattning, där vi redan är indränkta av omvärld och varandra. Den röda tråden är vattnet: ‘Den röda tråden är transparent’. Den droppar från tungor och avtecknar sig som svett på tröjorna. Det är avskalat, men det är inte stramt. Snarare naket.”
”Det är en vacker bok.”