1. Din bok Gardet känns just nu som ett skrämmande aktuellt exempel på vad som händer när medborgare tar lagen i egna händer. Hur pass nära verkligheten ligger boken egentligen?
Ja, jag har blivit oroväckande sannspådd i Gardet. Läser nu om fenomenet nästan dagligen, helt annorlunda än för bara något år sedan. Romanens tidsperspektiv är nog inte realistiskt, och många situationer i den är överdrivna, men de processer den gestaltar ligger nog dessvärre ganska nära de vi ser idag. Jag är pessimist avseende ökade klyftor och spänningar i samhället, och tror att vi går mot ökat våld. Jag hoppas att en läsning av Gardet kan bidra till en tolkning av vad det våldet eventuellt har för förtecken.
2. Du skrev boken för ett par år sedan, kunde du redan då se tendenser vart utvecklingen var på väg?
Jag försökte formulera en känsla jag hade när jag rörde mig ute på stan. Alla mina böcker är nog skrivna så - att jag försöker förstå något som jag upplever men inte riktigt kan sätta ord på, ett sätt att göra det vaga gripbart. Sen tror jag också att en av författarens viktigaste uppgifter är just detta, att tolka sin samtid, vara det där lackmuspapperet.
3. Förutom ditt författarskap jobbar du även som psykolog. Vad tror du är grundorsaken till att en person väljer att gå med i medborgargarde?
Jag tror att det handlar om en cocktail av frustration, maktlöshet och behov av tillhörighet. Sen ska man nog inte glömma den rationella ingrediensen, att vi ju faktiskt är starkare tillsammans. En av de farliga sakerna med medborgargarden är att maktlösheten så lätt slår över i maktberusning.
Relaterade artiklar