”In every dreamhome a heartache” Ett par frågor till Mats Olsson
En flicka i tioårsåldern bultar på Harry Svenssons dörr när hon jagas av två män. Det blir början på ett par intensiva sommardagar för Harry, där han får att göra med förortslangare och mc-gäng såväl som en stormrik familj med ett mörkt och hemlighetsfullt förflutet. Hur fick du idén till din story?
Flickan finns redan i förra boken, Straffa och låta dö, och ju mer jag skrev om henne då desto mer tyckte jag om henne och ville använda henne igen. Det föll sig naturligt att hon sökte sig till Harry mitt i natten. Han har aldrig haft med barn att göra, men hon tyr sig till honom och han beslutar sig för att hjälpa henne, han blir faktiskt riktigt blödig över att hon valt ut honom som sin beskyddare.
När jag intervjuade Robert B Parker en gång berättade att han gjorde sin research genom att läsa tidningen varje dag. Vi är inte så många som gör det längre, men det som finns kvar av Helsingborgs Dagblad tar varje dag upp allt från ekonomisk brottslighet i stor skala till narkotikalangare och småtjuvar. Och det är ingen hemlighet att mc-gängen är fast etablerade i Skåne och delar av Halland.
Det finns sanslöst överdådiga hus i både Mölle, Skäret och Arild, men jag följer alltid Roxy Musics gamla maxim, In every dreamhome a heartache: bakom de vrålsnygga fasaderna finns alltid en mörk hemlighet, den ser inte likadan ut i varje hus, men den finns där.
Det finns en skönhet och mystik i Kullabygden som lämpar sig väldigt väl för kriminalromaner, plus att många av de äldre invånarna kan ses som lite egna. Jag tillbringar ett par månader om året där och vet hur allting ser ut, doftar och låter, fast när jag sitter i New York och skriver kan jag förhålla mig friare till verkligheten. Hade jag verkligen skrivit boken på plats hade jag försökt att detaljbeskriva varje liten skogsstig, husvägg eller äppelträd.
Harry är en deckarhjälte vi annars inte ser så mycket av i svensk kriminallitteratur. Han är en tidigare journalist med en förbluffande förmåga att snubbla över kriminalhärvor och mordgåtor. I vissa delar kanske inte helt olik dig själv.
Jag har alltid älskat privatdeckare, från Raymond Chandlers Philip Marlowe till Mickey Spillanes Mike Hammer och Robert B Parkers Spenser, men det finns inga privatdetektiver av den sorten i Sverige så jag funderade på vad som ligger närmast och kom fram till att journalistyrket på många sätt liknar det som en privatdetektiv sysslar med.
Det finns vissa gemensamma drag mellan Harry Svensson och mig själv, men han är yngre och betydligt mer sorglös och jag önskar kanske att jag hade några av de egenskaperna.