”Syriska barnarbetare tvingas sy fejkade flytvästar åt syriska barn”

Det är den 5 januari 2016 och svenska politiker pratar om flyktingpaus. Samtidigt som EU gör överenskommelser med Turkiets president Erdogan för att hindra människor att fly in i unionen, omsätter den organiserade och maffiastyrda flyktingsmugglingen miljardbelopp. 

Den här natten sjunker en av de överfulla båtarna på Egeiska havet och när solen går upp igen har endast tolv av flyktingarna ombord överlevt. Den nya boken Båt 370 berättar deras, och de omkomna flyktingarnas, historia. 

Annah Björk och Mattias Beijmo berördes, som många av oss, starkt av bilderna på den treåriga Alan Kurdis döda kropp hösten 2015 och bestämde sig för att göra något. De åkte till den grekiska ön Lesbos för att arbeta som volontärer. Väl där blev det inte som de föreställt sig. Deras resa fortsatte till Turkiet och har nu resulterat i boken Båt 370. 

Mattias Beijmo berättar:

— Vi kom av en slump till den södra sidan av Lesbos där det inte fanns så många volontärer. Det här var precis när hela flyktingflödet skiftade från den norra sidan av ön till den södra, på grund av de politiska beslut som fattats i Turkiet. Där fick vi en väldigt ofiltrerad kontakt med flyktingarna, vi kom nära dem och fick höra hur det var på den Turkiska sidan. Framför allt fick vi höra hur det inte var; att det saknades medicin och tillgång till läkare och så vidare. Då bestämde vi oss för att åka till Turkiet. Kunde vi göra samma sak där, där det inte fanns några volontärer?

Att arbeta som volontär på den turkiska sidan innebär att man ställs under turkisk lag. Mattias Beijmo berättar att små gester som att ge någon en flaska vatten kan innebära att man döms för medhjälp till flyktingsmuggling, vilket ger långa fängelsestraff. Därför var de tvungna att arbeta på ett annat sätt i Turkiet. 

— På Lesbos tog vi emot båtar som kom till stranden. Vi hjälpte dem med störst behov och körde dem till flyktinglägret. I Turkiet är det olagligt, det finns en helt annan repressivitet mot den typen av medhjälp. 

Båt 370 utvecklar sig till en berättelse om ett massmord med politiska förtecken. Det är ett reportage om vad som hände på havet, om svek och medmänsklighetens gränser. Den är samtidigt en berättelse om författarnas egen relation och resa genom maktlöshet och desperation i försöken att göra någon slags skillnad.

Vi bad Mattias visa några bilder från Turkiet och berätta vad vi ser på dem.

”Så här levereras båtarna, de beställs via eBay, från Kina. Den vanligaste typen kommer i en kartong och sätts ofta ihop av andra flyktingar som jobbar sig till en plats på båtarna.”

”I sådana här täta olivlundar gömmer sig flyktingarna. De används som väntplats och gömställe.”

”Här gömmer vi oss och tittar ner på avreseplatsen och får syn på en båt som kommer. Vi gömmer oss för smugglarna som har sagt att vi ska komma tillbaka på kvällen när det är mörkt. Vi bestämde oss för att se vad som händer, även fast de sagt åt oss att hålla oss borta.”

”Här gömmer de sig, i vassen, helt tysta tills smugglarna kommer och säger åt dem att gå till båtarna.”

”Det här är den position där Båt 370 slutligen sjunker.”

”Flyktingsmugglarna använder sig av mobiltelefoner och kommunicerar via nätverk för att ta sig över haven. För att navigera rätt, eller vad man ska göra om motorn stannar eller om båten tar in vatten. Det är inga vana sjömän och det här är den enda hjälp de har att ta sig över.”

”Det här är en bild på fejkade flytvästar. De varnar varandra för fejkade flytvästar, som ser ut precis som riktiga men som är fyllda med ett annat material. De här flytvästarna säljs bredvid riktiga, med fejkade certifieringsstämplar och liknande som gör det svårt att skilja dem från riktiga. Det är såna här flytvästar flyktingarna på Båt 370 hade på sig, visar det sig senare. Den turkiska polisen gör senare ett tillslag mot en fabrik som gör såna här flytvästar och det är syriska barnarbetare som jobbar i fabriken. Så syriska barnarbetare tvingas sy fejkade flytvästar åt syriska barn. Det blir inte mer cyniskt än så.”