”Jag blev tagen av den självklarhet hon utstrålade”

I Sigtuna på 1930-talet träffas svenska författare och intellektuella för att diskutera dikten och moralen. Där träffar Karin Boye Sigtunastiftelsens grundares hustru Ruth Kjellén-Björkquist. En brevväxling inleds, där Boye tillåter sig vara frispråkig och avslöjande. Elisabeth Hjorth har med Nattens regn och dagens möda skrivit en djupt engagerande roman, inspirerad av verkliga personer och händelser vid en tid då Europas undergång stod för dörren, som har kallats ett ”uppriktigt porträtt av Boye”.

– Snarare än Boyes liv har jag använt mig av hennes namn och persona. En intellektuell poet med politisk övertygelse och ett kärleksliv som måste gömmas undan. Jag såg ett fotografi där Karin satt tillsammans med idel män på ett författarmöte och jag blev tagen av den självklarhet hon utstrålade. Det där motsägelsefulla i privatlivet och offentligheten, kanske var det vad som fångade mitt intresse. Jag ville se hur hon skulle hantera mötet med en så pass konventionell person som Ruth Björkqvist, som också fanns i Sigtuna vid den här tiden. Tanken på en vänskap mellan dem triggade min fantasi.

Tvekade du någonsin att skriva om en sådan välkänd och omtyckt person?

– Min tvekan gällde nog i högre grad Ruth. Hur fantisera om någon som det inte redan finns en massa föreställningar om? Det är riskabelt eftersom det då blir den enda bilden. Med Karin var det lättare, alla har väl sin egen Karin Boye, utifrån sina läsningar av henne. Min blir en i raden, helt enkelt. Och det är uppenbart att jag fyller henne med en massa saker som inte har några belägg i hennes biografi. 

Hur gick ditt researcharbete till? Upptäckte du själv något nytt eller oväntat i arbetet med boken?

– Jag satt i arkiv, läste gamla klipp från trettiotalet och fingrade på Ruths arbetsdagböcker som alla hade namnet Dagens möda. Det var oerhört fängslande, från de vilda och rasande striderna om konst och politik till den där lilla överstrukna anteckningen i tunn blyerts som avslöjade något personligt om Ruth. Jag förstår hur man kan bli besatt av arkiv, en tråd leder vidare till nästa, det tar aldrig slut. En sak som överraskade mig var hur stark driften att fortsätta som vanligt är, trots att allt förändras runtomkring. I veckopressen från den där tiden är det så mycket trivsel och solsken, trots att ett folkmord förbereds i Europa.

Du disputerade 2015 med avhandlingen Förtvivlade läsningar. Litteratur som motstånd och läsning som etik. Tog du med dig något av arbetet med den i hur du förhöll dig till ämnet i din nya bok?

– Att vem som helst kan bli en svikare, även om man inte tror det eller önskar det. Det behövs ett samhälle för att man ska kunna bli den man vill vara. Det är för stort och svårt att kämpa för livet ensam.

Elisabeth Hjorth är född i småländska Ramkvilla och bosatt i Lund. Hon är verksam som forskare och lärare i litterär gestaltning på Konstfack.