”Spänn fast säkerhetsbältet, nu kör vi!”

Helena Thorfinn slog igenom stort med sin debutroman Innan floden tar oss för fem år sedan. Berättelsen om Sofia och Janne som packar ihop livet i Sverige för att börja ett nytt i Dhaka, Bangladesh huvudstad, blev en stor framgång och nådde över 140 000 läsare.

I den nya boken, Den som går på tigerstigar, återvänder Sofia och Janne till Dhaka efter en semester i Sverige. Under sommaren har ett terrorattentat inträffat på ett av de ställen familjen brukar besöka och de kommer tillbaka till en förändrad och chockad stad.

- Det här blir snabbt Sofias vardag på ambassaden. Hon ska ge sig ut på ett fältbesök och får som kollega en person som inte riktigt är den han ger sig ut för att vara, berättar Helena Thorfinn för oss. 

Samtidigt har två dansare, Pinky och Dipita, flyttat in på Sofia och Jannes tak. Vad de gör på nätterna har Sofia och Janne ingen aning om, och det är inte förrän en mobil med skrämmande bilder dyker upp som Sofia förstår att hon är i fara, både politiskt och privat.

- Jag tycker själv att jag med Den som går på tigerstigar har tagit ett steg ut från ambassaden och in i svårare, mörkare världar som dock berör oss i Sverige dagligen. Jag gillar inte ordet thriller, men nog är det en äventyrsroman, eller i alla fall en äventyrlig roman.

Hur växte den nya boken fram?

- Oj, den växte fram redan när jag skrev Innan floden tar oss. Jag hade kvar några svåra frågor som inte hade besvarats i den och började se konturerna av en ny historia ganska snart. Men sedan tog det sin lilla tid. Jag har ju alltid jobbat med annat samtidigt och har dessutom flyttat till Burma/Myanmar där jag bor idag.

Hur är livet i Burma?

- I Burma/Myanmar skriver jag, men jobbar också som biståndskonsult för bland annat UNICEF, lokala icke-statliga organisationer och lite för ambassaden. Men vi har också två barn som går i skolan, så det är full rulle!

Din debutroman blev en jättesuccé, hur känns det att möta dina läsare igen?

- Åh, jätteroligt! Jag älskar att se hur folk läser och tolkar mina berättelser och den här gången tror jag folk ska tycka att världen är ännu större och ännu mer fascinerande än sist! Ibland när jag har skrivit har jag tänkt ”spänn fast säkerhetsbältet, nu kör vi!” Det är den känslan jag vill ge!