”Kvinnornas kristendom var ofta en annan än påvens och biskoparnas”

Med hjälp av feministisk forskning har Gunilla Thorgren i boken Guds olydiga revben skrivit en högst personlig idéhistorisk resa från antiken och Bibeln till Martin Luther.  Allt börjar i Gamla Testamentets berättelser om våldtäkter, kvinnoförakt, lydnadskrav och skambeläggning och får sin fortsättning i Nya Testamentets förminskning av kvinnan. Ett förminskande som Jesus däremot inte skrev under på.

I sitt arbete har Gunilla Thorgren hittat Jesus sju kvinnliga lärjungar, en våldtagen jungfru Maria, dagen när påven Gregorius förvandlade Jesus främsta lärjunge – Maria från Magdala – till hora, en Jesusrörelse som bestod av många prostituerade, kvinnliga mystiker som formulerade en feminin gudom och en levande kvinnorörelse under medeltiden som verkade och växte runt om i Europa.

Den kristna idétraditionen lever stark i det svenska samhället än i dag, menar Gunilla Thorgren. Kanske också traditionen av inre motstånd?

Vi bad henne berätta mer om boken.

Hur kommer det sig att du började läsa Bibeln, du skriver i bokens inledning att det inte riktigt blev som du tänkt dig?

– Egentligen hade jag flera skäl varför jag ville läsa Bibeln. För det första för att jag ville bredda min allmänbildning. Vår världslitteratur vimlar av metaforer och bilder från Bibeln och jag kände att det var dags att sätta in de texterna i ett sammanhang.

– För det andra hade jag precis skrivit en biografi över Elise Ottesen Jensen – sexualupplysaren. Hon mötte motstånd från två grupper i samhället – svartrockar och vitrockar – berättade hon. Särskilt svartrockarna – alltså prästerna – försökte på alla sätt förhindra henne när hon reste runt i landet och provade in pessar och agiterade för rätten till preventivmedel, fri abort och avkriminalisering av homosexualitet. Sveriges biskopar höll särskilda bönemöten där de bad till Gud att han skulle stoppa henne. Jag ville veta vad det stod i Bibeln om detta.

– För det tredje hade jag just läst mig igenom en stor del av Fredrika Bremers verk. Jag blev nyfiken på hennes förhållningssätt till religionen och på vilket sätt hon kunde hitta kraft ur Bibeln.

Under din läsning av Bibeln, upptäckte du något som förvånade dig?

– Det kanske inte borde vara förvånande, men i alla fall en ögonöppnare för mig är att förminskningen av kvinnor och föraktet för kvinnor är så systematiskt genomfört av kyrkan och kyrkans män. Det är inte tillfälligheter som har styrt kristendomens kvinnosyn, men en mycket medveten strategi där kvinnor inte bara förtalas utan där deras insatser har skrivits bort ur historien eller förvrängts.

– Vad som verkligen förvånade mig det var hur ett så stort antal kvinnor under medeltiden ändå försökte bjuda motstånd och befolka himlen med feminin kraft – där Maria/Modern och Maria Magdalena var centrala gestalter. Himladrottningen Maria som representerade barmhärtighet och medkänsla.

Hur ser du att den kristna idétraditionen finns i vårt sekulariserade samhälle idag?

– Martin Luther förändrade mycket i synen på hur en kristen människa skulle leva och i synen på kyrkans liturgi. Men han var en Augustinermunk och hade ärvt Augustinus och den katolska kyrkans kvinnosyn. Den tog han med sig in i reformationen. Sverige blev i ett penndrag protestantiskt på 1500-talet. Luthers katekes blev med tiden nödvändig läsning för alla svenskar. Prästerna höll husförhör. Då gällde det att kunna sin katekes. Kvinnan ska lyda och underordna sig mannen. Husförhör hölls i Sverige till slutet av 1800-talet. Prästerna kunde hämta näring både från Bibeln och från katekesen. Det spelar ingen roll om vi är kristna eller sekulariserade. Den religiösa ideologin har genomsyrat vår samhällskropp – och våra egna kroppar – så länge att de har blivit en del av oss. Därför menar jag att många av de problem vi har med dagens kvinnosyn härrör ur vårt kristna idéarv.

Berätta om några av motståndskvinnorna du ändå hittat i Bibeln?

– Jag har varit förbluffad över hur många kvinnor det trots allt fanns som försökte gå sina egna vägar. Kvinnornas kristendom var ofta en annan än påvens och biskoparnas och för den delen också Luthers. Kvinnor var mer inkluderande, tog mer ansvar för de små och behövande, var mindre dogmatiska och organiserade sig utan hierarkier. Till min häpnad upptäckte jag att det till och med fanns en religiös kvinnorörelse på medeltiden som arbetade kollektivt och med kraft.

– Bland de enskilda kvinnor jag hittat är nog Katharina Zell – kyrkomoedern. Hon var samtida med Martin Luther och bevväxlade med honom. Katharina var gift med en präst och de omfattade båda reformationen. Hon och hennes man arbetade tillsammans inom kyrkan, därför kallade hon sig kyrkomoder. Hon var tolerant, självständig och parets hem var öppet för alla som förföljdes på grund av sin tro, i en tid när katolska kyrkan ställde alla som avvek från den fastslagna lärlan inför inkvisitionsdomstolen. Katharina skrev predikningar, tankeböcker, skapade en sångbok och hon skrev ilskna offentliga brev (som debattartiklar). Hon var så älskad av människorna i församlingen att katolska kyrkan inte vågade sig på henne. Men när hennes man dog ville hon begrava honom själv. Då predikade hon kyrkan, vilket var absolut förbjudet för kvinnor. Hon blev kallad till rättegång. Men hon hann dö innan hon dömdes.