”Jag har livlig fantasi och är egentligen själv väldigt rädd av mig – det hjälper mig i skrivandet”

Hennes ljudboksserie Stockholm Psycho som kom förra året nominerades av Crimetime Specsavers Award till årets deckardebut med motiveringen ”Nyskapande, skruvat och spännande”. Nu är Anna Bågstam tillbaka med thrillern Ögonvittnet, den här gången i fysiskt bokformat. Vill du smygläsa bokens inledning? Vi bjuder på de två första kapitlen här.

Anna beskriver Ögonvittnet som en berättelse med högt tempo och en tydlig dramaturgi. I huvudrollen finner vi den unga civilutredaren Harriet som är ny på jobbet och kämpar med att bli accepterad av sin nya chef. I samma veva har Harriet lämnat Stockholm och flyttat tillbaka till sitt barndomshem i det lilla samhället Lerviken, där hon kastas rätt in i den största mordutredning som någonsin ägt rum i det lilla samhället.

- Jag tycker att kontrasten mellan det trygga idylliska småstadssamhället och ohyggliga våldsbrott är spännande att utforska och ger en extra dimension till berättelsen. Dynamiken i den sociala miljön i Landskrona med omnejd där klasskillnaderna är stor är också unik, säger Anna.

Anna Bågstam är uppvuxen i Solna och Danderyd, men det är somrarna kring Öresund som har inspirerat till miljöerna i boken. Omgivningarna lämpar sig bra för en spänningsroman av flera anledningar menar Anna. Hon inspireras av kontrasterna, att det är en vacker miljö men med en förrädisk natur. I det fiktiva samhället Lerviken som Anna målar upp är till exempel vattnet i sundet väldigt strömt, och hela samhället är kantat av djupa lerbrott. Brotten är vattenfyllda och kanterna porösa som kvicksand - den som trillar i kan aldrig ta sig upp. Tanken på att sjunka ner i ett lerbrott är ett exempel på sånt som får Anna att gå igång och hitta lusten till att skriva spänning.

- När jag skissar upp en berättelse utgår jag från scener och situationer som jag redan innan tänkt ut som jag tycker är läskiga. Det kan vara ögonblick, korta minnen eller händelser som jag burit på länge. Förnimmelsen av en kropp under vatten, ett hålögt ansikte som stirrar in genom fönstret eller en korp som flaxar till och sätter sig på en kal gren. Jag har livlig fantasi och är egentligen själv väldigt rädd av mig – det hjälper mig i skrivandet.

Efter att ha hittat inspiration i de fragmentariska skräckbilderna funderar hon över ett psykologiskt dilemma eller en allmänmänsklig rädsla som går att spinna vidare på. Är det känslan av att vara jagad? Känslan av att ingen går att lita på? När hon har bestämt det skriver hon mycket och låter texten flöda fritt. Sen återkommer hon till texten och stryker, så att allt det hon beskriver som onödigt försvinner. Kvar i texten finns det som fångar den kusliga ursprungskänslan.

- För mig har det varit ett bra sätt att arbeta för att hitta nerven och gränserna i hur jag bygger upp spänning. Det är en balansgång mellan att ge något men samtidigt inte berätta för mycket, tillägger Anna.

Något som Anna tycker är centralt i en spänningsroman är karaktärsgestaltningen. Den får inte fastna i att beskriva stereotyper. Karaktärerna får gärna vara ofullkomliga och motsägelsefulla – romanhjältinnan i Ögonvittnet är inget undantag.

- Jag ville porträttera en kvinna som inte är perfekt. Harriet är smart och modig men saknar erfarenhet och självkänsla, menar Anna.

Anna tror att Harriet är en karaktär som många kan känna igen sig i. Inspirationen till Harriet kommer från personer som har berört Anna genom livet. Hon porträtteras helt enkelt som väldigt mänsklig, med alla sina brister och fördelar.

- Hon slits mellan viljan att göra bra ifrån sig, önskan att bli omtyckt och sin dåliga karaktär – vilket emellanåt försätter henne i pressade och ibland komiska situationer.

Är du nyfiken på Harriet och vad för tragedi som skakar den annars så stilla byn Lerviken? Här kan du läsa ett smakprov från boken.