Vi har nåtts av den sorgliga nyheten att Anders Ehnmark har avlidit, 87 år gammal. Han var under flera decennier en av Sveriges främsta journalistiska och essäistiska författare.
Han var utrikeskorrespondent för Expressen, och i en rad böcker kom han under 1960-talet att skildra bland annat Afrikas första år av frihet från kolonialvälde, men också den kubanska revolutionen och italiensk kommunism, och senare också det röda Norrbotten. Tillsammans med Per Olov Enquist författade han också ett antal satiriska böcker och pjäser om den svenska samtiden; de skrev i slutet av 1970-talet också radiosatir för P1:s Öppen kanal. Under 1990- och 2000-talen hyllades han för sina essäböcker, om bland andra Macchiavelli, de Tocqueville, Erik Gustaf Geijer och Antonio Gramsci, i vilka han försökte komma fram till vad som är politikens själva kärna.
1974 flyttade han med Annika Hagström, som han två år senare gifte sig med, till en skogsgård i Nykvarn söder om Mälaren, för att, som han själv beskrev det, ”vi ville ha råd att inte tjäna mycket pengar. Vi ville råda över vårt arbete.”
1992 utnämndes han till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs universitet. 2002 tilldelades han Övralidspriset. I juryns motivering skriver man att han får priset ”för att han med samtiden som brännglas lyst in i minnets och maktens hemliga rum.”
Anders Ehnmark hade en alldeles egen förmåga att med vad som verkar vara några enkla penseldrag beskriva en konkret situation samtidigt som han går rakt på den komplexa fråga han vill diskutera, vrida och vända på den och se den från olika perspektiv, och lyckades alltid förmedla sin egen nyfikenhet till läsaren.
Det är med sorg och saknad vi på Norstedts minns honom, men också med tacksamhet för hans författargärning, beundran för hans stilistiska mästerskap och stolthet över att vi fick samarbeta med honom under så lång tid. Redan 1968 kom Guerilla, som blev den första av hans närmare tjugo böcker hos oss.
Relaterade artiklar