Kate Davies: ”Jag ville hylla lesbiskt sex”

Julia är 26 år och har inte haft sex på tre år. När hon äntligen bryter sig ur sitt ofrivilliga celibat har hon ett par misslyckade one night stands innan hon inser att män kanske inte är hennes grej.
Hon ger sig huvudstupa in i Londons HBTQ-värld och det dröjer inte länge innan hon blir stormigt förälskad i Sam, en tio år äldre konstnär med minst sagt avancerade sexuella preferenser. Snart över Julia inne på det som hennes vänner betecknar som ”överkursen för lesbiskt sex” (partnerbyte, sexklubbar, leksaker, BDSM…). Lever hon ut sina drömmar eller någon annans?

På Djupet har något för alla: Brevväxling med en krigsveteran, rapporter från ett tråkigt kontor, dans, en kille som anklagar Julia för att ha “haft sönder hans penis”, pretentiösa konstnärer, tonvis med komma ut-eufori och en relation som både innebär lycka och förtryck.

Boken, som är Kate Davies delvis självbiografiska debutroman, har hyllats och hajpats sedan den gavs ut i Storbritannien tidigare i år. Men den satt långt inne, Davies har arbetat med boken sedan år 2010.

– Jag lärde mig att skriva genom att skriva den här berättelsen, säger hon. Jag skrev och skrev om och lämnade över manuset till agenter först när jag var helt säker på att det var tillräckligt bra. 

Den ursprungliga idén var att skriva ett manus till det som författaren beskriver som en ”kinky, lesbisk romantisk komedi”. 

– Men jag insåg snart att manus sällan blev filmer, i synnerhet inte de med kinky lesbiskt budskap, så jag bestämde mig för att skriva en bok istället. 2015 infördes en ny lag i Storbritannien som kriminaliserade tvång och kontrollerande beteende i familjer eller intima relationer. Där och då insåg jag att jag ville skriva en bok som var ärlig, varm och rolig, men som också utforskade maktdynamik i samkönade relationer.

Boken har av beskrivits som ”en modern Bridget Jones möter HBTQ”. Håller du med om den beskrivningen?
– Absolut! Det finns en tendens att jämföra alla roliga romaner om unga kvinnor med Bridget Jones dagbok, men jag har inget emot det i det här fallet. Det var en av mina favoritromaner när jag var tonåring –  jag ville vara Bridget, bara med snyggare underbyxor. Det första utkastet till På Djupet skrevs i dagboksformat, men det förändrades när jag hittade Julias röst och insåg vad jag ville att boken skulle handla om: Något som återspeglade hur komplext livet för unga queerkvinnor kan vara.

Det var också viktigt för Kate Davies att beskriva en person som blir lycklig när hon inser att queer-kulturen är hennes kultur: Att hon är en del av RuPaul's Drag Race, Dusty Springfield, But I am a Cheerleader och verkligen njuter av sin nya sexualitet. 

– Jag hoppas också att den kan illustrera hur underbart sex mellan två kvinnor kan vara (fisting är fantastiskt!) – många läsare har berättat att de fått lite av en sexualkunskapslektion på köpet av att läsa boken. 

Det är ju onekligen en rad väldigt målande sexscener i boken. Berätta hur du tänkte kring det.
– Jag är ingen som pratar mycket om sex, men det var det som hamnade på papperet när jag skrev. Skälet till att det finns så mycket sex i boken är att Julia och Sams förhållande är så baserat på sex och det är en av anledningarna till att Julia inte vill lämna Sam, trots att det är en förtryckande relation. 

Men att skriva om lesbiskt sex är även ett politiskt ställningstagande, menar Kate Davies.  

– Innan jag började ha sex med kvinnor visste jag inte vad queerkvinnor gjorde i sängen – egentligen. Jag vet att många inte tycker att lesbiskt sex räknas eftersom det inte finns någon penis inblandad. Därför ville jag hylla lesbiskt sex och skriva ärligt om det, på samma sätt som författare som Philip Roth och Ian McEwan har skrivit om heterosex i årtionden.