David Lagercrantz: ”Stieg Larssons ande har svävat över hela projektet”

Nu är den stora finalen av Millenniumserien ute! Den inleddes 2005 med Stieg Larssons Män som hatar kvinnor och avslutas med David Lagercrantz Hon som måste dö. Nu för sista gången möter vi Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist – i en historia som väver samman DNA-forskning, Himalayaexpeditioner och det organiserade näthatet som vill så splittring, och vars rötter spåras till en rysk trollfabrik.

– Det känns som min bästa bok i serien och då är det också dags att sluta, säger David Lagercrantz. Det har varit ett fantastiskt projekt. Och det känns lika fantastiskt att avsluta. Jag har varit på spänn och fokuserad med Millennium under flera år, men om jag hade fortsatt är jag rädd att jag börjat gå på rutin och det hade varit en skam för den serien, säger David Lagercrantz.

Den röda tråden i Hon som måste dö är organiserat näthat och desinformation– något som Stieg Larsson kartlade under sin tid på Expo. Hur mycket har du haft hans gärning i tankarna när du skrev boken?

– Hans ande har förstås svävat över hela projektet. Men samtidigt är den politiska utvecklingen så oerhört mycket mer oroande nu än under hans tid. Högerextrema, populistiska vindar blåser över hela världen, och i dag är desinformationen och hatet som strömmar ut så mycket mer välorganiserat, och följderna är också värre. Hat och falska nyheter förgiftar inte bara samhällsklimatet. Det leder också till förföljelser och våld, vilket vi nyligen sett i USA bland annat och det har jag velat skildra. 

När David Lagercrantz axlade Stieg Larssons mantel som författare till böckerna i Millenniumserien skapade det ett enormt medieintresse och Det som inte dödar oss, som kom ut under sensommaren 2015, blev en av världens mest sålda böcker det året. Men det fanns många som ifrågasatte att man lämnade över stafettpinnen till en annan författare och Lagercrantz fick motta mycket kritik. 

Idag upplever han att kritiken har tystnat. 

– Jag möter egentligen bara välvilja och respekt. Ibland kan jag nästan som gammal journalist tänka: ´Kom igen, gå åt mig lite hårdare´ säger David Lagercrantz och skrattar.

–  Men det är skönt att nu med facit i hand veta att mina böcker ökat intressen också för Stieg Larssons romaner och för hans politiska gärning. Ingenting har skadats, tvärtom, Millenniumserien och hans minne lever kvar, kanske starkare än någonsin, inte minst efter dokumentären om honom som visats över världen. 

I våras passerade Millenniumserien 100-miljonersgränsen i antal sålda exemplar, vilket gör den till en av världens mest framgångsrika bokserier. Hur kan man som författare förhålla sig till en sådan framgång?

– Det är fantastiska siffror, särskilt när jag i början inför publiceringen av första boken kände att hela mitt författarskap stod på spel. Ibland får jag nypa mig i armen lite när jag inser hur bra det gått. 

Foto: Anna-Lena Ahlström

Kan du aldrig få hybris och känna att du äger världen?

– Tyvärr inte. Jag ägnar mig mest åt självkritik och tvivel. Dessutom normaliseras allt, till och med hela den vansinniga mediacirkus jag nu återigen går in i. Men det är klart, din självbild förändras när folk ser dig på ett nytt sätt. Fast skulle jag ändå bli högmodig har jag alltid mina barn och min familj. De tar ner mig på jorden på ett ljuvligt sätt. 

En stor del av din framgång har gått ut på att skildra ikoner, från Zlatan till Salander. Vilken ikonisk person behövs för att trigga dig till skrivande efter det här?  

– Nu triggas jag av att bevisa att jag inte behöver ikoniska personer för att skriva bra. Jag har skrivit kontrakt på en egen serie. Jag känner samma skräck och lust inför den som jag gjorde inför Millenniumserien. 

Du har lovat att Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist ska få ligga med varandra. Hur går det med det löftet?

– Jävlar i helvete! Har jag lovat det? Tja, de har ju gott om möjligheter och båda är promiskuösa, så kanske ändå. Bara de hinner med det mitt i allt drama.